Visar arkiv från april 2018

Planning our trip home

Nu börjar hemresa närma sig. Vi kom hit förra året i September för att J skulle spela för Buffalo Sabres, vi kände inte en kotte och jag var hemligt gravid. Vilka månader! Säsongen är nu över för J och eftersom lillen var beräknad 16e April så bokade mamma och min faster resa hit 12e April så dom kommer i morgon, längtar <3

Idag fixade vi klart pass åt Frans, vi ska hämta det i morgon så nu i och med att han kom tidigt kommer vi kunna komma hem tidigare än vi tänkt oss, vi räknade från början på mitten på Maj men nu satsar vi på 21-25 April, helst samma flyg hem som mamma och faster. Vi ska ju ha med oss allt vi äger här borta hem, vi ska ju flytta hem tills vi bestämt oss för var vi kommer att bo i höst så det är en del packning..

Sorgligt på ett sätt när en era är slut, när ett kapitel stängs men så himla härligt att komma hem, som vi längtar efter att få träffa alla och för att inte tala om hur mycket vi vill att familj och vänner ska få träffa Frans. Det har verkligen varit fina månader i Buffalo, jag hade inte kunnat haft en mysigare gravidtid, gud så jag myst på och bakat den här lilla krabaten <3

Nu ska jag forstätta gosa vidare med Frans på mitt bröst, han älskar den här bärsjalen nedan, han gillar ju att vara så nära, jag kan förstå det, han ”ska” egentligen fortfarande ligga i magen så det klart han gillar att vara nära nära, han tycker väl det känns tryggt att vara nära mina hjärtljud. Han älskar närhet! Vi tänkte laga en god middag nu och slå på en serie. Bebisbubblan fortsätter och min kropp känns så mycket bättre nu, jag tänkte skriva ett inlägg i morgon om återhämtningen efter en förlossning, jag är ju inte fullt återhämtad förstås men tänkte dela med mig av lite tankar.. <3

PUSS!

Man blir trött av att fixa pass och hålla på..

Frasse låg vaken och hejade när Dif spelade idag!

Blir också väldigt trött efter man har ätit..

Detta blev en succé!!

#Onepairisnotenough with Chimi Eyewear

I betalt samarbete med Chimi Eyewear.

Ni vet ju att jag håller Chimi glasögonen varmt om hjärtat. Jag älskar deras glasögon och tycker det är så kul att kunna matcha olika styles och färger till olika outfits.

Här nedan har jag stylat mina favoriter just nu med tre olika outfits. Har ni någon favorit? <3

Jag har ett grymt erbjudande till er som gäller i en vecka från och med idag. Köp ett par med koden SANNE1PAIR och få 10 % rabatt, om du vill köpa 2 eller fler anger du koden SANNE2PAIRS så får du 20 % rabatt. Woho! Grymt erbjudande. Happy Shopping!

Här har ni ”Guava #006” 

Här har ni ”Berry #006”

Och sist ut ”Mango #004”

 

Frans passport, one step closer to Sweden

Igår var vi och käkade lunch på Organic, Frans sover alltid när vi äter för tillfället, han sover i och för sig mest hela tiden. När han är vaken dock så är han klarvaken och ser så nyfiken ut med sina stora ögon!

Efter att vi ätit skulle vi och ta passfoto till den här krabaten. Första omgången gick sådär, han vägrade vakna.. Så, vi åkte hem, bytte blöja, ammade och så var han såhär vaken i bilen.

Yes tänkte vi men så somnade han igen.. Vi var lite nervösa över hur det skulle gå.

Men gubben som jobbade på posten som vi träffat förut (eller jag, jag är ju där jämt) tog oss som sista kund och så berättade han att detta var den yngsta bebisen han haft på kontoret som skulle få ett pass. Eftersom han inte kan sitta själv och det behövde vara vit bakgrund fick han ligga i en liten låda och YES! Han tittade upp så vi lyckades få en bild. Woho! Ett steg närmre Sverige. Vi längtar tills vi ska hem! <3

Och såhär ser vår morgon ut idag. En nöjd bebis och en nöjd mamma <3

A HUGE THANKS <3

TACK för all fin respons kring min förlossningsberättelse. TACK! Jag hade aldrig kunnat drömma om så fin respons och alla dessa kommentarer, mail, direktmeddelanden och sms, tack ni är fantastiska. Det som har värmt enormt mycket är alla ni som skrivit att ni känner er mindre rädda för att föda efter att ni läst min berättelse, att ni känner er mer peppade nu. Många av er skriver att ni nu känner hopp kring att föda och JA, klart ni ska ha hopp! <3 Jag tror på er alla!! Kan jag så kan ni, hur bebisen nu än kommer ut men var inte rädda för att föda, om det är något som går snett så är ni oftast på rätt plats där ni får all hjälp ni behöver men jag blir så glad av att fler av er verkar våga tro på er själva nu! <3 Heja er! Det var det viktigaste för mig, det stödet, det gav mig all kraft jag behövde och jag ser tillbaka på min förlossning med ett sådant lugn. Jag tycker verkligen bara det var häftigt och fint!

Jag hoppades verkligen på den här responsen, att jag skulle på något vis kunna inspirera några av er. Det var så viktigt för mig, detta var den största mentala utmaningen jag gjort och jag är så stolt nu i efterhand. Jag laddade verkligen upp och hade det inte gått som jag planerat hade jag fortfarande laddat upp mentalt för att allt kan hända men att jag skulle behålla lugnet och inte vara rädd. Att föda barn är naturligt och smärtan är ofarlig <3 Och glöm inte, ni har inte bara ont utan anledning, ni ska föda ert barn. Det känns och det kommer ni alltid minnas men det ni får ut av det är värd all smärta på jorden.

Ni är bäst!! Stor kram till er alla!

Should have been 39 weeks pregnant, what did I do instead?

Jag får uppdateringar i min mailkorg och även på telefonen ”39 veckor gravid” och så står det om bebisen och om mig. Istället så är ju lille Frans ute och röjer i världen redan. Så lustigt att han bara är 39 veckor egentligen haha. Det står nu ”Nu väger dom flesta bebisar runt 3 kg” Japp, det gjorde Frans i vecka 37 så jag är glad att han är här hehe.

Idag har vi varit på BVC och Frasse har gått upp till mer än sin födelsevikt så nu är vi glada här hemma, amningen funkar och hans kläder sitter lite tightare. Så gulligt. Här för några dagar sedan satt jag och grät när han åt på ena bröstet, jag fick ett sånt sår i början som jag aldrig lät läka, jag körde en dag där jag pumpade det bröstet istället och använde en kräm på och nu är det lugnt igen, tack kära någon. Det var inte skönt vill jag lova!

Efter BVC åt vi lunch med svärföräldrarna sedan kramade vi dom hejdå på flygplatsen. Världens största tack till Annika och Peter för all hjälp. Frans tajmade dom ju så väl, kvällen dom landade gick vattnet och dom har fått en massa tid med sitt lilla barnbarn och vi har fått sådan avlastning, guldvärt. TACK <3

Åkte sedan till Target och handlade resväskor, det börjar närma sig hemgång. Mamma och faster kommer på torsdag och sedan tänkte vi försöka åka hem så snart vi kan efteråt, förhoppningsvis får vår lilla amerikan sitt pass i veckan. Nu har jag napat i soffan med Frans på bröstet och vi tänkte laga middag här hemma, vi ska bara bli hungriga igen vilket inte borde vara ett problem, alltså gud vad hungrig jag är är jag ammar, jag äter och äter men tappar vikt, Frans snor all näring! Vi har just rensat den där morotskakan, hjälp så god. Finns inte en smula kvar. Puss!