MENU
15:51 | March 26, 2018

MONDAY – NEW WEEK NEW ADVENTURES

Uncategorized

Då var det måndag igen! J är och tränar rehab och jag har suttit och jobbat i några timmar. Jag ska ta en dusch nu så ska vi åka till barnmorskan, vidare på en hejdålunch för en av två tjejer jag kommit så nära här i Buffalo och sedan tänkte vi åka till Niagara on the lake, det är sååå mysigt där. Kommer nog börja gråta när vi ska säga hejdå på lunchen alltså. Vi tre är alla gravida och haft så himla roligt tillsammans och pratat med varandra på sms 15 timmar om dygnet om allt möjligt <3 Så tråkigt att hon åker hem nu, hon får inte flyga senare in i graviditeten så hon åker lite före hennes man. Säsongen är ju snart SLUT! Det är April snart. Helt sjukt. Den 7e April spelar J’s lag sista matchen och sedan är vår tid över här, J’s kontrakt är ute. Igår insåg jag och J att det är så spännande tider framför oss och vi blir helt pirriga av att tänka på att vi ska flytta in i vår lägenhet i Stockholm. Längtar!

I morgon kväll kommer J’s föräldrar hit så jag och J har gjort lite planer för oss nu, ska bli så mysigt med besök! På torsdag kommer Nexiko-teamet hit och jag ska synkas inför Playmakers. Så roligt med ny säsong ju! Jag kommer synkas en gång här och en gång i Sverige när vi är hemma. Hoppas ni är taggade på en ny säsong.

Annars i veckan har jag en del jobb att riva av, jag ska försöka ta itu med att rensa lite, vi åker ju hem ca 3-4 veckor efter att lillen kommer och det kanske är lika bra att börja rensa kläder och sådant nu. Jag ska boka in lite träningspass (om mitt bäcken tillåter – han ligger lågt nu, aoch!) och passa på att njuta sista tiden av graviditeten, napa, läsa böcker, umgås med J och J’s familj. Riktigt mysigt!

4:53 | March 26, 2018

Another baby update and thoughts about how hard it is to be a first mom since everything is so individual

BABY 2018

Okej, en sista baby update, jag ska inte uppdatera mer om just detta förrän han är här och jag ska sluta prata om det men jag tänker att det kanske kan hjälpa många av er där ute, vi måste inse att alla förlossningar är så olika och att bebisarna och kropparna gör det dom vill, det är ingen idé att jämföra förlossningar för att alla förlossningar är normala och det finns inget som är rätt och fel, det finns ingen förlossningsmall. Man får utgå från sig själv och bolla med sin barnmorska. Jag vill i alla fall dela med mig av min story (so far) här går det sakta kan man tänka eftersom att vi trodde han varit på väg två gånger men det är falska alarm så vi kanske väntar i onödan <3  Jag skrev ju ett inlägg till er igår där jag berättade om vårt sjukhusbesök där vattnet inte gick utan det var något annat slags lager av vätska som gått och inte bebis fostervatten, vilket gjorde oss glada, då behöver vi inte sätta igång förlossningen. Vi kom i alla fall hem igår efter sjukhusbesöket och la oss och sov, vi kände att det var ett falskt alarm med vattnet så vi somnade gott.

Klockan 03.00 vaknade jag av världens magknip, magen var stenhård och jag fick nästan för mig att lillen knappt fick syre där i så spetsig magen var av alla sammandragningar. Jag klev upp medan J sov, jag ville inte väcka honom och plötsligt fick jag lite svårare att slappna av, jag började tracka dessa sammandragningar och när jag kände hur det övergick i riktiga förvärkar väckte jag honom. Jag smsade min doula och hon bad mig ta ett bad för att se om det försvann. Jag hoppade ner i badet och J kom in och la sig bredvid och pratade med mig. Efter jag badat ett tag och dom inte försvann klev jag upp. Här började jag få väldigt ont och hade täta och rätt intensiva värkar, jag satt på pilatesbollen, fick stanna upp och andas och när det blev som mest intensivt hoppade jag in i duschen och försökte andas genom värkarna. Dom gjorde inte svinont men tillräckligt för att behöva koncentrera mig. Jag fattade verkligen här vad värkar är och hur dom skiljer sig mot sammandragningar.

Klockan 04.45 kom slemproppen ut, jag skickade en bild till min doula och barnmorska och dom båda talade om för mig att jag skulle ta mig igenom värkarna och säga till om dom blev mer regelbundna. Det kom även en del blodstrimlor i omgångar vilket dom tyckte var ett bra tecken på att det KAN vara förlossning på g men också kan det inte betyda det, man vet ju aldrig, det finns en massa tecken men egentligen så vet man ju inte, allt är gissningar. Jag la mig i allafall efter ett tag i soffan och kände att jag blev trött, värkarna blev längre och längre ifrån varandra så vi gick och la oss i sängen och jag lyckades sova emellan värkarna. Nu var det plötsligt 15 min mellan värkarna så det var inte jobbigt längre. När dom avtog helt sov jag i 3 timmar på J’s bröst.

Sedan dess idag har jag mått bra, det avtog helt. Jag har typ molande mensvärk och lite ryggont annars ingenting. Min barnmorska säger att jag är en “night contracter” att jag oftast får känningar på kvällarna och det stämmer nog, nu ikväll har magen varit mer aktiv och jag har haft små värkar, inte onda utan sådana jag verkligen kan prata mig igenom men jag har haft dom lite oregelbundet så det är inget på g. Vi har försökt tagit vara på dagen, ätit, vilat, gjort pedikyr och bara slappat som om inget har hänt.

Jag och J insåg idag när vi satt på balkongen idag och pratade massor om när det kanske skulle kunna komma igång att det tar alldeles för mycket energi just nu, vi behövde agera och bestämma oss för att börja leva lite i nuet och släppa det här med förlossningen för en stund. Vi kan inte påverka något och vi kan inte hålla på och spekulera mer, vi vet ju inte när han kommer, punkt slut. Vi har verkligen senaste dagarna genomgått en sådan berg och dahlbana av känslor tillsammans och vi insåg idag när vi höll på och googlade, läste massa meddelanden jag fått på instagram att det inte går att jämföra en enda förlossning, alla är helt unika och det hjälper inte att fundera över NÄR saker ska ske eller OM. Vi kände att senaste dagarna (helt oundvikligt) har all vår energi gått till att ladda inför en eventuell förlossning och efter en vattengång som inte var något och en slempropp som gått ihop med värkar inser vi att slemproppen kan gå och lillen kanske inte väljer att komma ut förrän om 3 veckor, slemproppen betyder ju inte så mycket, för vissa är det en startpunkt och det går fort och för vissa inte så varför hetsa? Vi får väl se när det drar igång, kanske blir vecka 41.

Vi kände att vårt motto alltid annars är att “kontrollera det man kan kontrollera” och nu känner vi att hela den här eventuella förlossningen har tagit över vårt liv totalt så vi bestämde oss ikväll för att gå ut och äta och inte prata någonting om dom senaste dagarna för dom lämnar vi bakom oss nu och inte heller om hans ankomst. Vi försöker inse att det finns fler bebisar som lurats lite och sänt ut falskt alarm och för oss förstföderskor är det ju så svårt att veta vad det är som händer, så svårt!! Jag har fått massa meddelanden skickade till mig där exakt samma sak har hänt, att “vattnet” gått och att slemproppen släppt några dagar efter och sedan är det ett gäng olika tid kring när bebisarna har kommit. Jag tyckte det var riktigt skönt att få så mycket mail och direktmeddelanden om att fler har varit med om det jag varit med om med hela den att vi trodde “vattnet gått historian” Jag hade aldrig hört talas om det förut så tack för att ni delar – inget är onormalt.

Jag har gett vänner och familj hemma förhoppningar också gång på gång, stackars vissa som inte kunnat sova om nätterna, förlåt till er! När vi väl åker in ska vi inte smsa någon förrän vi vet 100 % att vi kommer hem med bebis haha. Och jag la ju upp att vattnet gick på instagram men det var iof ganska bra för nu har många fått se hur det kan gå, finns massor med konstigt som kan hända och att som förstföderska är allt svårt att tyda. Vi som är så nya inom detta och så taggade på att bli föräldrar trodde ju först och främst när “vattnet gick” att det var dags, vi trodde det var som på film haha. Jag smsade och ringde runt, jag var övertaggad, trodde vi skulle få bebis!! Vi har ju verkligen trott att det varit på g flera gånger men lillen har gett oss falskt alarm så nu har vi bestämt oss för att utgå från hans due date, 16e April mentalt och kommer han innan så gör han det, det är bara en rolig surprise!! Vi kan inte vara egoistiska, jag är i vecka 37 bara och det är ingen stress ut för honom, han mår jättebra och eftersom det riktiga fostervattnet inte sipprat så har han det kanon där inne och det finns inget som är bråttom ut för honom mer än att vi blivit ivriga pga falskt alarm. Vi ska inte stressa ut lille grabben! Vi kan inte spekulera i när han kommer heller för det är helt omöjligt att veta, om någon annans slempropp gick och bebisen kom 24 timmar senare så är det den personens story, det har ingenting med mig att göra, alla förlossningar är totalt olika och det är ingen idé att spekulera även fast det är svårt när man längtar. Jag frågade min barnmorska och slemproppen kan gå 3 veckor innan men det är absolut ett tecken på att förlossningen är på g i allafall, någon gång framöver hehe. Den kan till och med återbildas fick jag höra idag.

Men, han mår väldigt bra och det är ju huvudsaken! <3  I och med nu att hans fostervatten inte läckt så behöver vi inte utgå från den kvällen alls, vi kan glömma det nu och det enda vi vet är att slemproppen släppt och det gör den på många och i många fall långt innan förlossningen så vi utgår nu från att lille F mår bra där inne, vilket han gör, vi har kollat honom fler gånger än någon annan senaste dagarna och jag mår bra och vi ska kolla honom i morgon igen. Vi är i alla fall redo för honom och så fort han vill ut kommer vi märka det, vi ska bara slappna av nu och leva på som vanligt, vi kan inte hetsa detta varje dag nu fram till han kommer. Så nu ska vi släppa bebis-hetsen här hemma lite eftersom han bestämmer när det är dags och min kropp gör precis det den behöver inför förlossningen, när kroppen och bebis är redo så kommer värkarna bli väldigt intensiva och då tar vi det då <3 Men varför tex jobb för oss båda har blivit inställt senaste dagarna är det ju för det som hänt.. Vi visste ju ingenting utan lyssnar bara på barnmorskan och doktorerna. Dock så har både min barnmorska och min doula sagt att dom inte tror att jag kommer gå 40 veckor och det har nog satt sig lite i huvudet på oss och det är ju så himla svårt när man är så nära due date att inte bli så fixerad vid NÄR bebisen kommer haha. Men, vi måste slappna av lite nu.

Så alla där ute, glöm inte att allas graviditeter, förlossningar och barn är helt olika och alla stories är olika så det här med förlossning är något man bara måste ha tålamod med. Vissas går superfort, vissas inte. Tack för allt stöd <3333 Ni är så fina och ert pepp är oslagbart! Ville bara uppdatera.

Såhär myser vi runt här hemma. Ikväll ska vi gå och lägga oss utan att hetsa om “tänk om jag vaknar med värkar” Ja, gör jag det så är det så men det kan jag lika gärna göra om 2 veckor. Här kommer lite bilder från igår och idag, nu släpper vi dom dagarna litegrann och blickar framåt, i morgon är det måndag och vi ska leva på som vanligt.

J har masserat mig 04.00.. <3

Vi har varit spända när vi trodde vattnet gått och varit uppe och ätit frukost och kollat film vid 04.30.

Jag har haft med mig bb-väskorna i bilen just in case.. Nu får dom ligga här uppe i lägenheten.

Bebisredo!

Vi har varit på Kambucha-bar.

Jag har varit på yoga och min doula är lärare och berättade om min story för alla om att mitt vatten gick men inga värkar. Det var fler som hade varit med om det.. Nu var det ju inte så i mitt fall men det var en tjej där som det tagit 3 dagar för innan hennes värkar kom igång.

Vi har spenderat en del tid i bilen.

Och hemma. J är den finaste personen på jorden, som han tagit hand om mig alltså <3 Och för er som inte vet det – ja han är skadad så han är inte med på roadtrips osv. Guld för mig även fast det är tråkigt med skadan.

Jag låg och tog värkar i morse på en pilatesboll..

Vi har ätit middag och snackat om allt utom bebisar efter att vi bestämt oss för att släppa taget om det nu, vi kan inte kontrollera någonting och lillen mår bra. Bra så!

6:45 | March 25, 2018

We are exhausted, confused but happy our little man is doing well <3

BABY 2018,Uncategorized

Okej en update efter ett par väldigt speciella 48 timmar! Jag är helt slut men glad över att kunna slappna av för en stund, livet har ju stått på paus sedan i torsdags kväll. 21.50 såg ni ju att det forsade vatten ur mig och vi var redo för bebis lite tidigare än beräknat <3 Läkarna sa att det var vattnet som gått och de senaste dagarna har vi väntat på att värkarna ska komma igång. Det har varit mycket känslor, vi har taggat igång, varit glada, oroliga, fundersamma, osäkra, tankspridda men exalterade för att kanske få se vår bebis. Mest har vi funderat över vad det är som händer i och med den väntan på värkar som aldrig kom.

Men eftersom det inte hänt något ville vi åka in å kolla allt nu på kvällen. Jag sa till J att jag inte orkade gå och undra hur han har det där inne mer, jag ville se så han mådde bra trots massa kontroller hos min barnmorska så ville jag att dom skulle titta på fostervattnet så han har tillräckligt. Då visar det sig att bebisen har gott om vatten och det inte ser ut som att “det riktiga vattnet” har gått. Tydligen så finns det en yttre säck med vatten också(?) Så de sa att antingen så hade bara den yttre säcken av vattnet gått eller så gick det hål på översidan av säcken där bebisen ligger i men att den sedan har läkt ihop av sig själv. De sa att båda sakerna händer ibland men att tydligen är sjukt ovanligt? Lite oskönt för en förstföderska som står hemma i vecka 37 och något vatten forsar ut på golvet. Barnmorskan och läkarna var lika chockade som vi och min barnmorksa är fortfarande fundersam över hela situationen, hon kan inte förstå hur det inte kunde vara det “riktiga” fostervattnet då det verkligen såg ut så och så mycket stämde in på att det var förlossning på g efteråt.

Nu är vi i alla fall hemma och vi båda är helt slut, det viktigaste av allt är att den lille mår bra och han mår fint och har det jättebra i magen så vi låter honom komma när det passar honom. Vi har ju minst sagt gjort oss redo senaste dagarna! Det är i alla fall bra för vår lille F att få biffa på sig lite till innan han kommer. Han är ju här ganska snart ändå. Nu ska vi ta ikapp sömn och hålla humöret uppe, vi som inte har några barn sedan tidigare visste inte att något sånt här kunde hända. Vi har aldrig hört talas om det. Vi är i alla fall superglada att vi inte blev igångsatta! <3 TACK för alla fina ord och lycka till. Snart är vi tre, men inte riktigt än..

Dock har vi allafall haft mysiga dagar tillsammans, vi har verkligen varit ett superteam så vi får fortsätta ha det såhär mysigt och bara ladda upp så vi är redo när han visar att han vill ut nästa gång. Vi har i alla fall fått känt på lite hur det skulle kunna vara nu och det man märker är att det inte finns någon mall, en förlossning är verkligen så himla mycket mentalt och nu har jag inte gått igenom det än men tiden innan, hur man mentalt ska förbereda sig, släppa kontrollen och bara go with the flow. Bebisen bestämmer när den vill komma ut. Vi har också fått känna på vilket underbart stöd vi har från vänner och familj och även fina läsare som er, helt otroligt, det har värmt när det varit så oklart <3 Det är svårt när allt är nytt, vi har bara gjort allt som vår barnmorska sagt och hakat på och försökt varit positiva, kontrollerat det som går att kontrollera.

Nu kan livet gå vidare ett par dagar eller veckor, vi får klämma in några fler date-nights och långa naps, det är slut på det snart. Kram!

 

3:27 | March 24, 2018

Baby Update

Uncategorized

Okej så detta har varit den längsta dagen i mitt liv. Kanske för att jag var vaken hela natten också.. Tänk om det fanns en mall för “såhär ser en förlossning ut” vad enkelt det blivit. Det är så olika för alla och min har ju inte riktigt satts igång ännu..

Vattnet har ju gått och ännu finns de inga spår av riktiga värkar. Vi har varit hos barnmorskan och lillen mår jättebra, jag trodde det var farligt för dom att ligga kvar om vattnet gick men tydligen så producerar dom nytt vatten var 3e timme tills dom är ute. Det som man ska akta sig för är att få en infektion, via bad m.m. Hur som helst, han mår jättebra i magen och jag mår fortfarande jättebra. Jag lyssnar på barnmorskan nu och bollar allt med henne tills han kommer. Jag känner mig lite slut mentalt dock efter denna dagen och vill så gärna träffa honom.. man blir så trött av att ladda upp såhär, adrenalinet sprudlade när vattnet gick. Jag trodde verkligen innan igår att när vattnet går är det dags – då kommer bebisen direkt.

Jag kommer iaf inte kika in här förrän om ett par dagar. Jag tänker lägga all fokus på mig, J och lillen. Lovar att uppdatera er i alla fall när han bestämt sig för att titta ut.

Jag loggade även ur min instagram, det var en del som skrev så taskiga saker och jag blev så ledsen och fick dålig energi av det så jag är tillbaka i sociala medier när jag är redo, då med en liten ny familjemedlem.

Nu ska jag ta ikapp sömn. Lillen bestämmer när han vill komma så vi får bara ta det lite lugnt och låta han ta sin tid, han är ju lite tidig också så han kanske kan behöva götta på sig en dag till.. <3