Visar arkiv från november 2012

Att komma hem till Sushimys efter en heldag på jobbet en lördag är det då inte mycket som slår. Yay! Happy Sat =)

// Coming home to sushinight after a day filled with job.. wow, unbeatable.

I fredags var jag och Mr och storhandlade, vi handlade middag inför kvällen, köpte lite olika viner och när vi kom hem slog vi oss ner i soffan tillsammans, bara vi och ingen stress. Vi konstaterade att det var första gången på våra 2 vi på en fredag hade storhandlat, kommit hem till en städad lägenhet och suttit förberedda med tända ljus och musik och väntat in våra gäster, vuxenpoäng! Vi har ju inga helger, vi har sällan middagsgäster på helgerna här hemma då vi (Mr) aldrig kan sova ut os.v. Dom flesta känner ju att helgerna är heliga då dom är lediga lördag, söndag och har ju oftast gäster då för att kunna ha lite extra kul i och med att man kan sova ut men så har vi aldrig riktigt kunnat planera.

Det var en sjukt härlig känsla och det kändes precis som när jag och Mr kommer hem till våra föräldrar i Eskilstuna, exakt samma stämning. Förberedelser, tända ljus, musik och middagsplanering och ingen stress inför morgondagen. Mys! Kvalitétstid när det är som bäst.

// On friday me and Mr prepared dinner together, we sat down in our apt on a friday night, just the two of us, no stress and waited for our dinner guests. Never happened before! Since we do not have free weekends we never plan something special together on a friday or saturday night since we can’t sleep in the morning after. Well it was a really special moment and we enjoyed every single bit of it!

Trots mörker och regn så känner jag mig otroligt inspirerad. Jag skulle typ kunna sätta mig och måla en tavla nu! Just nu sitter jag i förd morgonrock och mina nya tofflor och äter frukost. Det enda som lyser upp lägenheten är ett doftljus jag tänt på brickan framför mig. Man lär sig något nytt varje dag sägs det och jag sitter faktiskt och dricker svart kaffe idag, jag som alltid öser på med mjölk tycker det smakar riktigt bra..

Ikväll kommer svärföräldrarna hit, ska bli mysigt. Det blir en helg fylld med familj, mat, mys, så mycket bättre, match och jobb för min del.. och så bloggen såklart. Ha en trevlig helg lovers! XO

// I feel inspired. Right now im sitting in my coach with some candles, it’s so dark right now.. Im having black coffee, usually i don’t drink it but it say u learn something new everday and it actually taste good. Tonight my parents in law r comin to town. This weekend will be filled with family, food, cozy nights, game and some work for me. Have a good weekend! XO

Någon som vill köpa den här kavajen med axelvaddar? Det är strl från H&M, den kostade runt 4- 500 och jag säljer den för 200:- Storlek 34/XS.

Maila mig isf på [email protected] med ”bloppis” i ämnesraden.

Jag säljer den här väskan från Marc By Marc Jacobs. Inköpt 2008. Väskan är äkta! Nypris: 4000 :- Mitt pris: 1000:- (SJUKT bra pris för en äkta märkesväska!)  Väskan är i gott skick en eftersom det är äkta läder blir den bara snyggare och snyggare. SÅLD

Det är torsdag i Gävle, vi är 16 finalister i Miss World Sweden som befinner oss på Ängeltofta Herrgård. Vi alla finalister har lärt känna varandra på en ytlig nivå, det är allt. Spänningen finns fortfarande där, nästan mer spänning än vi tror. Det har gått sisådär 5 dagar och jag tror vi alla började känna doften av att det är en tävling trots att det är en väldigt vänskaplig stämning. Under dessa fem dagar har vi övat gå i bikini, första gången vi gjorde det tror jag alla mer eller mindre hade en klump i magen, ni vet ju hur tjejer kan vara mot varandra och hur granskad man kan bli.. Fy. Men all sådan stress var över, alla på Miss World Sweden Camp var hur snälla som helst.

Denna dag kom vi alla till vår första lektion i mikrofronteknik, alla var mer eller mindre nervösa i och med att vi inte visste vad som skulle hända, vi visste inte ens vad denna lektionen innebar. Jag minns så väl hur vi satt på varsin plaststol i denna stora sal på denna fina herrgård, alla tjejer satt där i klackar i förda upptryckta pikéer med alla sponsorers loggor på. Plötsligt satt lektionen igång, jag är oftast inte nervös för att vara i centrum, stå på scen- låt mig dansa, sjunga vad som helst men prata, det tycker jag är svettigt och just därför var jag väldigt nervös just här när Torsan som skulle undervisa oss tog tag i mikrofonen och började prata. Han förklarade att vi alla tjejer, en och en skulle ställa oss upp och prata i 5 minuter, förstår ni hur länge det är? Om vad som helst. Paniken! Han gav oss några tips, så som hur man ska hålla mikrofonen, hur vi skulle röra oss i rummet och hur vi skulle titta på publiken. Handsvetten var ett faktum och jag såg hur alla började bli nervösa. Han pekade på en tjej som var nära honom, han förklarade att hon skulle börja och att vi skulle gå i ordning med henne först. Ahh! Jag började räkna ner och insåg att jag var nummer sju, hjälp!!

Första tjejen klev upp, började prata om allt möjligt, hamnade inne på ämnen som gjorde att hon blev känslosam och var nära till gråt. Jag kände gråten i halsen, det var stort av henne att öppna upp sig. Nästa tjej klev upp, stämningen blev bara jobbigare och jobbigare.. men ändå finare och finare, hela rummet fylldes med värme och det kändes plötsligt som om vi var ett team och kände med varandra inte bara såg varandra som konkurrenter. Nu var vi på nummer 4,5 och tjejen som klev upp började berätta om sin bror som hade en medfödd cp-skada, hon talade om hur hon ofta såg hur folk tittade, skrattade och pekade på honom. Magen knep sig på mig och jag mådde verkligen dåligt över att höra hur han behandlats. Hon började gråta och strax efter började hela rummet gråta, jag såg var och varannan tjej lätta på hjärtat och torka sina tårar. Till och med vår lärare, en man i 40-års åldern satt och grät. Det var så fint, plötsligt insåg jag hur fina alla tjejer i rummet var, så äkta och sårbara, precis som dom flesta människor är-bara att fasaden alltid  finns där. Nästa tjej klev upp, hon berättade om hur hon totalt tappade bort sig själv ett tag i denna tuffa värld, rasade i vikt och mådde fruktansvärt. Plötsligt fanns det en stämning i rummet som jag aldrig upplevt förut.

Det var så oväntat men så äkta.. När vi alla tjejer hade ställt oss och pratat inför dessa 16 finalister släppte allt, alla spänningar och jobbiga känslor. Plötsligt var vi ett team och det kändes som att alla kände varandra, vi fick liksom respekt för varandra genom att alla visat att vi bryr oss om varandra och att vi alla tjejer var ett team trots att det var en skönhetstävling. Ett minne för livet, en fruktansvärt jobbig och nervös lektion som slutade i tårar, värme och vänskap.. Jag tror alla tjejerna kommer minnas det för alltid, det var ett mäktigt tillfälle. Vi tjejer borde vara alltid vara ett stort team, allt kan inte vara perfekt och livet ser inte alltid ut som vi tänkt oss men om vi vågar stötta varandra kanske vi kan hjälpa varandra en bit på vägen. 

Inspiration till detta inlägg fick jag från det här sjuka inlägget idag. Absolut värsta jag sett på länge.