Hur ska man någonsin utvecklas om det inte gick trögt ibland? Hur skulle man kunna lära sig själv om livet bara gick på räls? Det är ju oftast via motgångar man lär känna sig själv och främst- lär sig att hantera liknande situationer i fortsättningen. Vi är människor, vi testas, gör misstag, lär oss, utvecklas och så fortsätter det nog så hela livet?
Sedan i slutet av November har jag känt mig extremt förvirrad, jag har blandat ihop precis alla känslor jag har och varken vetat in eller ut. Det finns säkert förklaringar till varför och många börjar klarna upp men det är fortfarande rätt rörigt i mitt liv och många pusselbitar som måste hitta sin plats.
I och med att jag i all denna förvirring har haft väldigt mycket stora beslut att tänka på samt så har jag försökt anpassat mig efter alla stora förändringar som har skett så idag bestämde jag mig idag för att gå och få professionell hjälp i det hela. Jag behöver verkligen struktur så efter att jag hade tagit en kaffe och en semla med en kvinna som sitter på samma kontor som jag så bestämde jag mig för att gå dit i morgon (hon hade en avbokning- meningen?) Hon är utbildad personlig coach och såg rätt tydligt att det var lite rörigt i mitt liv. Hennes första råd var att jag skulle behöva lugna ner mig, varva ner för att inte förrän jag gör det kommer jag att kunna ta några vettiga beslut över huvud taget eller veta vad jag känner. Jag är ju mitt i en dimma typ. Hon kan såklart inte lösa några av mina problem men hon kan vägleda, sortera och få mig att tänka annorlunda. Vi kom även fram till efter bara 10 minuters samtal att jag har extrem prestationsångest. Ja tack, fullträff.
Ett steg i taget. Det är planen. Jag har senaste veckorna inte alls tagit hand om mig själv utan har rent av bara trotsat allt och betett mig som en tonåring igen, jag har nog inte velat inse eller ta itu med allt men nu så. Ibland tappar man fokus, ibland känns det som att någon drar undan mattan för en. Det som känns bra är att från förvirring kommer ofta klarhet.
Och för er som är jättenyfikna. Jag och Simon är ett par, vi har som ni redan förstått haft det jobbigt men vi har hittat tillbaka till varandra och vill fortsätta jobba på oss. Där har verkligen total förvirring lett till klarhet om något..
Hur som helst, ni är så många som undrar, kommenterar, mailar och frågar så jag ville bara ge er en liten update. Solen skiner fortfarande och jag är samma gamla vanliga Sanne, en sann optimist med en helt vanlig livskris =) Nu ska jag jobba vidare.
Hur mår Ni?
Jag beundrar ditt positiva tänkande trots din livskris :)! Om jag känner dig rätt (genom bloggen haha) så kommer du styra upp ditt liv galant.
När det känns tungt brukar jag försöka tänka på att det enda som faktiskt är viktigt är familjen och människorna runt omkring mig! Pengar, jobb, status, utseende osv är ganska oviktigt egentligen. Och dessutom så löser det sig alltid 😀
Keep up the good work Sanne!
<3
Lilla skruttan Sanne, vad bra att du ska gå iväg och prata med någon. Viktigast är att ta hand om sig själv, det måste komma först. Om du fortsätter bo kvar i Sthlm så vore det underbart mysigt att ta en kaffe någon dag, när det finns tid för oss både, så ingen stress för det. Stor kram, Eve
I all rörighet, kommer din komfortzon att utvidgas.
Om du blir ledsen och gråter ”utan anledning”, läs då detta:
Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag utan för att den varit stark för länge.
Kram.
Att alltid vilja prestera på topp och att alltid vilja vara med på allt utan att missa något blir nog till en inre stress.
I längden säger nog själen till att det är dags att varva ner när det går för fort. När vi befinner oss i dagens höga tempo och mitt i alla höga förväntningar som andra har på oss och framför allt som vi har på oss själva, hinner vi inte reflekera över alla känslor och upplevelser som dagarna ger oss, det blir till en enda stor massa, ett stort trassel. Varva ner, och kanske bör du sänka dina krav på dig själv? Man kan inte vara allt och vara över allt. I slutändan kanske det inte är värt det.. det kanske är då vi missar allt på vägen, allt det viktiga när vi inte hinner se det. Du ska se att det blir bra i slutändan! En sak i taget 🙂 Lycka till! Du är en super duktig och kreativ tjej som man kan se genom din blogg, fortsätt med det, men med måtta och balans. Ta hand om dig!
Vad roligt att hör! All lycka till ert fortsatta kämpande. Har själv varit i ett lite rörigt förhållande men vi har valt att satsa vidare och allt är toppen nu
Alla går vi igenom kriser, har varit där, det kommer ordna sig, fundera inte för mycket, kram
Skönt att det börjar gå åt rätt håll! Och va bra att ni väljer att kämpa, ni verkar så himla fina tillsammans 🙂 Även om man har det jobbigt emellanåt så är det oftast värt att kämpa. Det gör en många gånger starkare också. All lycka!
Du är en sann kämpe! Så skönt att höra att saker och ting börjar klarna upp sig och att du tar hjälp utifrån. Jag beundrar verkligen din optimism och din inställning! Jag är säker på att allt kommer ordna sig till det bästa för din del!
Styrkekram till dig!
Förstår precis! Har varit tillsammans med min sambo i fem år, snart sex. Och vi har haft våra kriser, jag tror att det är helt omöjligt att synka med en annan person hela tiden, man har ju så många stunder i sitt liv då man inte ens vet vem man själv är. Har också varit extremt förvirrad i mitt liv på senaste, fick erbjudande om att ta en högre tjänst på mitt nuvarande arbete, samtidigt som jag drömde starta eget och allt blev en enda livskris! Tog beslutet att lyssna till mitt hjärta, följa min dröm och sedan dess har alla andra pusselbitar i mitt liv också börjat falla på plats.. Du kommer klar detta <3
/ Maria
Fina du! Livet är inte alltid lätt, för någon. Låter klokt att bli medveten om prestationsångesten, den äter lätt upp en inifrån sakta men säkert. Lagom är bäst 🙂 Ta hand om dig och lycka till med allt! <3
Det som ska hända, det händer och det som inte ska hända, det händer inte. Det viktigaste först! Du. <3