Hur ska man någonsin utvecklas om det inte gick trögt ibland? Hur skulle man kunna lära sig själv om livet bara gick på räls? Det är ju oftast via motgångar man lär känna sig själv och främst- lär sig att hantera liknande situationer i fortsättningen. Vi är människor, vi testas, gör misstag, lär oss, utvecklas och så fortsätter det nog så hela livet?
Sedan i slutet av November har jag känt mig extremt förvirrad, jag har blandat ihop precis alla känslor jag har och varken vetat in eller ut. Det finns säkert förklaringar till varför och många börjar klarna upp men det är fortfarande rätt rörigt i mitt liv och många pusselbitar som måste hitta sin plats.
I och med att jag i all denna förvirring har haft väldigt mycket stora beslut att tänka på samt så har jag försökt anpassat mig efter alla stora förändringar som har skett så idag bestämde jag mig idag för att gå och få professionell hjälp i det hela. Jag behöver verkligen struktur så efter att jag hade tagit en kaffe och en semla med en kvinna som sitter på samma kontor som jag så bestämde jag mig för att gå dit i morgon (hon hade en avbokning- meningen?) Hon är utbildad personlig coach och såg rätt tydligt att det var lite rörigt i mitt liv. Hennes första råd var att jag skulle behöva lugna ner mig, varva ner för att inte förrän jag gör det kommer jag att kunna ta några vettiga beslut över huvud taget eller veta vad jag känner. Jag är ju mitt i en dimma typ. Hon kan såklart inte lösa några av mina problem men hon kan vägleda, sortera och få mig att tänka annorlunda. Vi kom även fram till efter bara 10 minuters samtal att jag har extrem prestationsångest. Ja tack, fullträff.
Ett steg i taget. Det är planen. Jag har senaste veckorna inte alls tagit hand om mig själv utan har rent av bara trotsat allt och betett mig som en tonåring igen, jag har nog inte velat inse eller ta itu med allt men nu så. Ibland tappar man fokus, ibland känns det som att någon drar undan mattan för en. Det som känns bra är att från förvirring kommer ofta klarhet.
Och för er som är jättenyfikna. Jag och Simon är ett par, vi har som ni redan förstått haft det jobbigt men vi har hittat tillbaka till varandra och vill fortsätta jobba på oss. Där har verkligen total förvirring lett till klarhet om något..
Hur som helst, ni är så många som undrar, kommenterar, mailar och frågar så jag ville bara ge er en liten update. Solen skiner fortfarande och jag är samma gamla vanliga Sanne, en sann optimist med en helt vanlig livskris =) Nu ska jag jobba vidare.
Hur mår Ni?
