Då var snart denna dagen slut också, dagarna är långa men går så fort. Det var SÅ mysigt att få träffa My idag. Vi lärde känna varandra i Sundsvall och umgicks väldigt mycket, nu är hon mamma och det var så himla himla mysigt att få träffa deras dotter. Åh vilket charmtroll, snällare bebis får man leta efter! Jag gav henne en liten kofta jag hoppas kommer till användning. Men ok, kan vi diskutera hur roligt det var att gå på barnavdelning och leta flickkläder? Hjälp. Haha.
Nu ska jag och möta upp en annan vän och sedan ska en annan kompis med mig hem, måste passa på och träffa alla nu. Jag ska sticka om typ 30, ska sätta mig och titta lite möbler nu som vi ska hyra till lägenheten i Usa, så roligt, kliar i fingrarna. Tur att J inte tycker det är så roligt för nu har jag fria händer hehe….
Puss!!!
Efter att ha läst om din och J’s historia så kan jag inte låta bli att kommentera. Vad jag förstår kände ni varann innan ni sågs igen nu efter fem år och har försökt inleda något två går tidigare? Varför känns det ”mer” rätt nu än förut? Missförstå mig rätt nu, jag är glad för din skull och kärlek är ju det finaste som finns om den är lycklig. Varför jag frågar är för att jag har träffat killen i mitt liv, åtminstone vad jag trodde iaf. Vi sågs första gången för fem år sedan, då var både i förhållande och det fanns ingen tanke på nå annat heller. Under dessa fem år har båda vi hunnit bli singlar och sågs egentligen av en slump hos gemensamma vänner i våras när båda var hemma och hälsade på (båda vi har flyttat från hemorten). Båda vi var fortfarande singlar denna gång(båda hade frågat våra gemensamma vänner efter mötet) dock träffade jag en annan kille då (vilket han fick reda på så han la ner mig)som jag avslutade med två veckor efter.. tiden gick och jag frågade vår gemensamma vän om han fortfarande var singel vilket han var och sedan gick de ganska snabbt. Vi bytte instagram, nr, messade lite innan första samtalet kom som slutade i flera samtal timslånga, vi kunde prata i evigheter och man ville aldrig lägga på. Vi bestämde att jag skulle åka å hälsa på honom och tiden där var helt magisk, vi var som ett par. Under samma tid från att jag skulle åka ner tills ja åkte ner blev de bestämt att han skulle flytta efter sommaren till ett annat land pga hans hockey, vi försökte inte tänka på det utan körde på. Vi fortfarade höras och sen kom han och hälsa på mig men under denna tid hade han känt att ett distansförhållande var inget han skulle klara av och jag var i valet och kvalet antingen det eller lägga ner, jag var ju kär. Han ville inte bryta helt utan vi fortsatte höras och jag hälsade på han ytterligare en gång innan flytten , vi pratade inget om framtiden och bara njöt av stunden. Ingen av oss hade känt såhär förut, vi var rädda att man inte kunde känna såhär på så kort tid. För att göra en lång historia kort, han har nu flyttat och jag är helt krossad. Tänker på han 24/7. Det sista han sa är att han hoppas våra vägar möts i framtiden men att han inte är redo nu? Hur kan man säga och göra så när man sagt att man känt som man gör? Jag vet att han är rädd vilket han sagt då han blivit sårad förr men vi är två förstörd själar och tillsammans skulle vi bli sånt team. Min fråga är nu, hur skulle du gjort? Från att ha gått till att höras varje dag hörs vi ingenting nu, jag saknar han så mycket. Han vet ju vad jag känner så ska jag kämpa eller släppa han för evigt? Om detta nu är rött varför känns det fel i hjärtat?
Var i NYC ska ni bo? 🙂 Har själv bott där så vore kul att veta vilket område ni valt/kommer att bo i.
All lycka till! Så härlig stad!!
GAH! är så peppad för din skull, haha! förberedelserna är ju allt, så himla roligt!