Jag reflekterar sällan över saker. Jag brukar för det mesta må bra och bara flyta med, inte reflektera så mycket eller analysera mitt liv. Jag har under en period tidigare funderat över varför jag inte analyserat något men det är ju verkligen så att man inte behöver analysera eller reflektera över livet förrän man tvivlar lite på det och det inte flyter på precis som man vill. Man analyserar nog mycket för att man hitta en förklaring till allting, det känns ju skönare att veta varför saker och ting blir som dom blir för att kunna gå vidare. Att kunna acceptera och let it go. Håller ni med?
Jag känner verkligen nu under senaste året, det har ju inte varit mitt lättaste år men det kanske kommer att vara ett av dom mest lärorika? 2015 kanske kommer att bli ett av dom år jag tittar tillbaka på och ser hur mycket jag lärde mig och utvecklades från. Det är ju inte förrän man stöter på problem man får lära sig handskas med sig själv på riktigt, man kommer närmre sina nära, man märker vilka vänner som finns där i vått och torrt och man får lära sig mycket om hur man reagerar i olika situationer. Livet är ju verkligen en resa, det är ju så mycket redan som har hänt i våra liv och tänk så mycket mer som kommer att hända. Vi är skapta för att kunna tackla motgångar och det är av motgångar vi lär oss, utvecklas och blir starka. Försök aldrig att se dina misstag som något annat än lärdom, ångra aldrig någonting för att det hjälper inte. Alla val vi tar, allt vi gör och allt vi säger formar oss och det har lett oss dit vi är idag, precis där vi står. Blicka inte bakåt utan sikta framåt, lär dig av det som varit och ta med dig din kunskap. Livet är förhoppningsvis långt! Kämpa på och våga lita på att det löser sig, jag tror ju verkligen att det mesta händer utav en mening för det är för mycket som talar för att det inte skulle kunna vara så?
Jag har en massa pusselbitar i mitt liv som är tipptopp, sådär obehagligt bra nästan så att man nästan inte förstår hur man skulle kunna förtjäna det (vet ni den känslan?) men också några som jag jobbar på. Målet är ju att man ska kunna försöka ha balans, det känns som att balans för mig kommer när jag har alla pusselbitar på plats- relationer/familj, boende, träning, jobb och socialt liv i chack. I vissa perioder kanske inte allt är 100 % men det får man acceptera och försöka göra det bästa utav det som är bra för att bara för att en ”pusselbit” är dålig behöver inte alla vara det. Man får vara tacksam också, tacksamhet är nog det jag tror bidrar mest till lycka här i livet.
Nu har jag ännu en gång suttit och funderat lite och måste skriva av mig. Vissa av er gillar ju när jag skriver av mig och reflekterar öppet i bloggen, ni som inte gillar det får skrolla bland bilder =) Lite tankar bara. Så alla ni (vilket förmodligen är en stor procent) som har lite struggles just nu, ni är inte ensamma. Vi alla har våra struggles så glöm inte vara glad för allt det fina du har och försök blicka framåt <3 Tänk också på att försöka leva i det vi har här och nu. Det behöver inte bli 100 % den dagen du träffar HEN eller du gifter dig eller du går tjänar så mycket pengar, då har du nya mål/planer så försök njuta av nuet. Livet är NU. Det är med och motgångarna som gör livet!
