Åh. Jag blir mörkrädd. Jag blir ofta illa berörd när jag surfar in på aftonbladet när jag vaknar på morgonen, det är mycket jag läser som fastnar i mitt huvud som jag går och grubblar och är ledsen över ibland, världen är så grym och väldigt ofta så orättvis. Jag är verkligen en känslomänniska och känner så lätt med andra..
Nu igår satt jag och följde terrordåden i Paris hela kvällen från telefonen. Det är så fruktansvärt, vad är det som händer? Jag vet att jag blivit äldre och mer medveten och att det är lättare att få information nu för tiden men det har inte varit såhär oroligt i världen på länge nu. Det är verkligen inte stabilt och IS skrämmer mig något enormt, dom går ju inte att kontrollera och idag när jag fick höra att IS uttalat sig om att attacken igår bara var en av många dom planerat vet jag inte var jag ska ta vägen.
Hur kan människor göra såhär? Hur är det möjligt att ha så mycket hat i kroppen? Jag blir så ledsen och förbannad. Jag ser inte lösningen heller? Dessa människor som begår dessa terrordåd kommer fortsätta döda oskyldiga och det är HELT absurt, hur ska vi få stopp på detta?! Jag blir helt ärligt rädd för att detta är liksom inget man kan akta sig för, man kan försöka hålla sig bort från etc julhandel när det är som mest folk ute i storstäder och man kan försöka hålla sig borta från stora folkmassor över lag men som igår på ett av attentaten i Paris, då satt det folk på ett café och njöt av sin fredagkväll, likadant människorna som skulle gå på fotboll och konsert. Tur inte terroristen på fotbollsarenan som faktiskt hade biljett fick komma in pga att han bar en bombväst på sig. Thank god. IS säger att dom ska ta över världen och jag tycker inte att våld löser våld men jag vet inte hur man ska få stopp på dessa omänskliga människor.
// PRAY FOR PARIS.
Vilket klokt inlägg. Du satte ord på varje tanke och känsla jag haft sedan fredags men inte fått ut. Jag bor precis som dig i ett annat land än familjen och vännerna och jag tror att det gör att man blir lite extra känslig när sånt här händer. Bor dessutom i en huvudstad, valde att promenera 1.5 h igår för att jag bara inte klarade av att sätta mig på tunnelbanan, så rädd att något ska hända. Men det kan ju hända vilken dag som helst och man kan ju inte alltid leva i rädsla, även om det är det jag gör just nu. Önskar att någon bara kunde utplåna dom alla och att jag kunde bosätta mig och alla jag älskar i någon liten liten by i typ svenska Norrland där man kanske skulle kunna känna sig mer säker…
<3 Förstår dig precis och visst är det så, man blir extra känslig och försiktig när det precis har hänt. Du har helt rätt i det du skriver, man får kanske tyvärr bara försöka vara lite försiktig, det är ju tydligen så pass illa. Förr i tiden var ju inte kvinnor rädda för att gå hem ensamma men idag går det knappt längre, det är så tråkigt att det ska behöva vara så. Vi får bara njuta på av allt gott som finns och hoppas på att det blir mindre oroligt och att IS lugnar ner sig. Kram kram