Hollywoodskandalden kring producenten Harvey Weinstein växer i i stormstyrka för var dag som går. Skådespelerskan Alyssa Milano satte bollen i rullning med en tweet för ett par dagar sedan där hon uppmanar kvinnor som blivit utsatt för sexuella trakasserier eller övergrepp att berätta om dom under hashtagen #MeToo.
Nu svämmar även svenska sociala medier över av berättelser om sexuella trakasserier, inte minst bland kvinnliga entreprenörer. Jag hakade på hashtaggen direkt, det är ett så viktigt ämne och det är så sjukt att varenda tjej jag känner har varit med om något olämpligt. Jag känner att det måste uppmärksammas och någonstans måste vi vakna upp och förstå allvaret, nästan varenda tjej har blivit utsatt för något skit i dagens samhälle och har man inte det själv så tror jag att varenda tjej har en vän som blivit utsatt för något.
Vi blir uppfostrade när vi är små flickor med att ”om han är dum mot dig är han kär i dig” Jag vet att jag var kär i den kille på mitt dagis som bet mig. Fråga mig inte varför.. Men kärlek börjar ofta med bråk sägs det. Kanske inte alltid skulle jag vilja påstå.
Jag orkar inte gå in på varje incident som hänt mig i mitt liv, jag har nog inte blivit värre utsatt en någon annan. Det sorgliga med det hela är att av dom saker som hänt mig har jag övervägt att anmäla, i alla fall en av incidenterna men jag vågade inte, det kändes pinsamt och vem skulle tro mig när inte ens dom vänner jag var med trodde mig eftersom att den här killen ”är sååå bra kille så att jag måste ha gett fel signaler” Det kändes ju bara helt onödigt eftersom att det var på en fest också, ord mot ord. Ofta sker ju sådana här olämpliga saker i ens närhet, vänner, bekanta…
Jag har inte blivit sexuellt utnyttjad på en grov nivå men det har ju funnits män som tagit sig rätten att slå mig på rumpan mer än en gång, en man drog in mig i en bil och skrek ”I could fucking buy you so you’re coming with me” och en annan stängde in mig i ett rum utan lov. Det är konstigt det där, att det är så vanligt men att det fortsätter precis hela tiden. När jag var liten, kanske 5 år och hade dansuppvisning var det en man nere i omklädningsrummet, han påstod att han var från en tidning och min mamma kom på honom kikade in när jag stod och försökte få på mig min lilla balettdräkt. När jag var 16 var jag hemma själv under en nyårsafton och utanför mitt flickfönster stod ett paket med ett par kalsonger i där det stod någon konstig text och så var det en streckgubbe ritad där det var jag som höll en man i handen.
I och med att sjuka grejer har hänt har jag faktiskt alltid varit ganska tuff och har alltid sett mitt eget värde, ingen man ska någonsin få förnedra mig eller tro att den kan behandla mig som den vill. Jag är en egen individ med lika mycket värde som alla andra och män som leker coola för att dom kan ”latja hur dom vill med tjejer” har inte intresserat mig. Jag kräver verkligen respekt, annars får det vara. Min pappa sa till mig tidigt att jag skulle stå upp för mig själv och säga ifrån, det är dock tragiskt att han fick tala om för mig att akta dig för en del killar, en del vill bara utnyttja tjejer så var försiktig. Även att jag skulle vara försiktig om killar ville bjuda mig på drinkar, han talade verkligen bokstavligen om att vissa vill inte dig väl. Det är tråkigt att det ska behöva vara så men det gjorde att jag hade ett skal som gjorde att det var svårt för mig att släppa in och jag var försiktig och kluven kring vad vissa killar har velat mig.. Men, det har i vissa tillfällen gjort mig RÄDD. Jag tänker fortfarande när random män kommer fram och pratar med mig eller ger mig en komplimang att ”vad vill han nu..?” och då är det i 98 % av fallen bara en snäll kille.
Jag tycker i alla fall att det är fantastiskt att detta ämnet uppmärksammas, att vi står enade i detta. Allt omklädningsrumssnack där tjejer blir förnedrade för att killar ska leka allan ballan måste någonstans sluta för att det är ju där det börjar, det börjar ju med hur man ser på kvinnor och för vissa spårar det ur. Vissa killar förnedrar ju tjejer bara för att dom sedan vill ha något att berätta för sina killgäng, det är ju så tragiskt. Visa varandra respekt!! Snälla nån, det är väl så man gör mot andra människor, oavsett vad.
Om vi får en son nu så har vi båda ett stort ansvar kring hur man behandlar flickor. Ett nej är alltid ett nej och att leka latjo lajban med sina grabbar där både det ena och andra fula ordet kan dyka upp om tjejer är fel. Det handlar om respekt! Tjejer är inte objekt, och det ska jag lära vår dotter om vi får en. Vi är precis lika mycket värda och vår tid här på jorden är inte till för att ”pleasa” män. Får vi en dotter ska jag inte försöka få henne att bli rädd för att ”killar är som dom är” utan bara lära henne vad som är rätt och fel och att stå upp för det.
Nu bor jag ju i ett land med en president som ”grab them by the pussy” och tycker att det är något man säger. Det är INTE något man säger, det är för sjutton små barn i skolor nu som gör så på flickorna i klassen för att dom tror att det är rätt. Vad är det för dumheter? Om min son kom hem och tog tjejer i klassen på fiffin hade jag skämts, snälla nån. Det börjar ju i ord och fortsätter i händelser för vissa som inte har några spärrar eller dålig kvinnosyn.
What’s mine is mine. Och förresten ni män som stirrar ögonen ur er på ett äckligt sätt som om vi tjejer vore kött ibland, det är inte charmigt, det är så sjukt obehagligt bara. Man blir ju faktiskt rädd ibland, särskilt om man är ensam. Vi kvinnor är INGA objekt. Behandla kvinnor som du skulle behandla din mamma, dotter eller syster så kommer världen bli en bättre plats.
Och som jag hoppas att jag inte behöver förklara, jag tycker lika mycket om tjejer som jag tycker om killar SÅKLART. Men detta med alla dessa sexuella trakasserier är ett problem i samhället och alla dom killar jag har omkring är bra förebilder och jag brukar säga det även till J att stå upp för vad du tycker, när du hör massa skit som andra killar gör, säg ifrån för det är så vi kan stoppa det.
