Det börjar hända grejer här hemma, inte kanske just i vårt hem men inom mig! Jag börjar sakta men säkert komma in i vårt ”nya liv” och våra nya rutiner. Det tar lite tid att landa i både en ny stad, ett hem och framförallt i sig själv på en ny plats. Jag har ibland känslorna utanpå kroppen samtidigt som jag får höra att jag är världens enklaste människa – J förstår inte riktig hur det går ihop, att jag kan känna så mycket samtidigt som jag bara rycker på axlarna och går vidare. Inte långsint kanske vi ska sammanfatta det.
För mig är det varje gång en känslomässig omställning och en berg- ochdalbana att flytta till och från Sverige 2 gånger om året. Att flytta hem var en stor omställning, att komma hem och anpassa sig till att vara i Sverige och att sedan flytta tillbaka och återigen säga hejdå till alla och starta ett nytt liv i en ny stad, denna gång som gravid och under den här tiden när vi flyttar runt ska allt annat skötas som vanligt, rutiner med träning, jobb och relationer. Men, det börjar faktiskt falla mer på plats nu och vi lär oss hela tiden. Eller så håller jag på att landa i att vi är gravida också, jag kanske börjar känna mig bekväm i att vi väntar barn och det gör mig kanske lugnare över hela situationen, det har i alla fall varit så mycket nytt för oss två i höst så jag har vetat om att jag verkligen behövt att bara landa, göra sådant jag mår bra av och låta tiden reda ut det mesta. Det tar ju tid att smälta alla förändringar och att börja om gång på gång. Ibland är det knappt lönt att fundera utan bara låta det hända.. lite på tiden och sträva åt rätt håll <3
Jag känner mig i alla fall väldigt harmonisk i mig själv just nu, lugn och trygg och jag tror verkligen att vi kvinnor som blir gravida tar på oss mammarollen från dag ett, jag säger inte att alla pappor gör det men jag tror att det blir verkligare för oss tidigt. Jag känner att sedan jag fick veta att något litet mirakel växer i min kropp så känns mycket annat så oväsentligt, sådant oviktigt är som bortblåst, det kommer inte åt mig. Att bli mamma är för mig det jag drömt om sedan jag var liten och det största i mitt liv, det finns ingenting som är i närheten av att vi ska bilda en familj. Det är olika för alla och det finns inga rätt eller fel men för mig är detta det största i mitt liv hittills och jag känner nu att jag fyller en helt ny funktion, en så viktig funktion, även fast vår son inte är här ännu, det är ju 5,5 månad kvar men jag ger honom mat varje dag och går runt och bakar honom och sprider massa bra energi in till magen haha, låter ju så konstigt men jag är verkligen jätteglad och jag hoppas det smittar av sig på lillen där i, att han får massa positiv energi och att han blir en glad liten skit.
Jag känner också att min kropp fyller en helt ny funktion, den är ju helt fantastisk. Jag trodde inte att jag var så påverkad utav kroppsideal, tills jag blev gravid. Plötsligt tittar jag på min kropp med andra ögon. Numera känner jag INÅT, jag funderar på hur min kropp MÅR och inte hur den SER UT. Jag trodde inte att jag tittade på min kropp på ett sådant sytligt sätt innan, jag vet att jag har en väldigt sund relation till min kropp, träning och mat men jag märker i alla fall att jag inte känt så mycket inåt tidigare som nu det har helt klart varit mer ytligt. Nu undrar jag på morgonen ”hur känns kroppen?” eller ”borde jag vila lite och inte sticka till gymmet? ska jag ta en promenad istället?” Likadant med mat, jag stoppar i mig sådant kroppen behöver och det som kan göra att jag och lillen mår bra, jag åt extremt mycket socker två veckor i rad och insåg att det inte är schysst mot någon av oss så jag försöker verkligen tänka på att vara snäll både mot min kropp men också på lillen där i. Jag känner inte efter helt galet mycket dock, det finns väl en balansgång men i och med att jag mått så bra så jag kan ju inte ens köra gravidkortet, jag ropar till Jacob ”Men jag är ju gravid, snälla får jag ett äpple” men jag har ju mer energi än hela det här huset så jag får bara ett skratt tillbaka…. Men så gör han allt för mig oavsett, trots en skadad fot. Fina Jacob <3 Jag får se när jag kan börja utnyttja det kortet!
Och så en liten parantes på det så bokade jag en hemresa igår till Sverige den 4-11 December, så mysigt. Ska träffa nära och kära och klämma in jobb och intervjuer. Jag tycker det känns konstigt att vara så långt bort från många där hemma när jag är gravid och något så stort händer så jag ska hem en sväng och mysa. Så himla glad för det. J är borta på roadtrip 2-11 så det passar perfekt!
Ja detta inlägget var inte alls planerat, jag ville bara tala om att vi börjar komma lite i ordning här och landar sakta men säkert i det nya. Nu ska jag tappa upp ett nytt bad och bada lite, jag gillar inte det särskilt mycket men jag gillar idén av det! Det ser väl så mysigt ut? Simone – när du kommer hit är det all yours.
// We are slowly getting more settled in our new city, our new life and the new chapter in our lives. It takes some time for me to settle down when we move back and forth to Sweden, it’s a big change for us everytime we do it, both with all the practical stuff but also very emotional. I don’t know if it’s me getting more and more settled with being pregnant, it could be, I feel way more comfortable everyday and Im slowly starting to get it. It feels like us girls are becoming moms the day we know that we are pregnant, I suddenly feel that Im way more important here in this world. Hard to explain but.. that I have a new role and a new function. I also feel that I really listen to my body and I know now that I was way more in to the whole social media, thin ideal thing, I’ve always had a really good balance with work outs and food but I feel now that I was more focused on what I looked like before than now when Im pregnant, this is the first time I really look in to my body, how do I feel, what do I feel now how do I look. It’s so interesting and important to be aware of. We need to take care of our bodies and be nice to them! Well, this post wasn’t planned at all, I just had to share my thoughts. Now Im gonna take a bath.. I don’t really like it but I like the idea of it haha. Xo <3
Först och främst: Tycker det är så kul att läsa inlägg som detta! ?
Sen ville jag bara dela med mig lite om min första graviditet. Jag mådde oförskämt bra. Kände mig inte gravid (känslan kom först när vi fick se M på UL, gjorde kub). Jag var pigg hela graviditeten och min kropp mådde så bra! Väldigt häftigt! Jag blev hemskickad från jobbet veckan innan BF, då de tyckte jag skulle ta det lugnt. Jag ville verkligen inte gå hem, jag mådde ju som vanligt och hade så mycket energi!
Ofta tycker jag det fokuseras på alla problem man har/får när man blir gravid. Mår man bra och inte har några problem, så tittas det nästan lite snett på en och folk undrar vad man håller på med. Så därför är det så kul att det är någon annan som också mår bra i sin graviditet. Att man faktiskt kan dela med sig när man mår bra, utan att få dåligt samvete för att andra kanske inte mår lika bra som en själv. Så tack! Tack för ett sånt här inlägg! ❤️