GRAVIDSTATUS VECKA 19 OCH SJUKHUSBESÖK

Min gravidstatus vecka 19 (18+6) Nu har 47,5 % av graviditeten passerat.

Mående: Jag har mått bra, börjat veckan med massa energi och haft lite mindre i slutet. Lite ont i magen nu i slutet av veckan och började känna mig lite hängig igår.

Cravings: Jag har så blandad aptit, jag vill ha nyttigheter och onyttigheter men hellre mellis än mat. Om det inte är pad see ew vill säga haha! Tänk er min mix av en nyttig grön juice och en chokladcroissant, sådant känner jag för. Jag har nog haft lite extra cravings för choklad denna veckan!

Vikt och kropp: Jag har gått upp 3.5 kg!! Det är i alla fall en ökning. Gjorde ju ett samarbete med Rebecca Stella och beställde alla plaggen i XS och även fast jag inte har en självklar babybula direkt så har jag ju lagt på mig så det var tight i midjan vill jag lova! Aoch. Dom flesta av mina jeans nu trycker så att jag inte tycker att det är skönt. Jag kan ha alla mina tights sedan tidigare med stretch i, dom är favoriter och det enda jag bär!

Hormoner:
 Jag känner mig glad och lugn! Har inte haft några speciella hormoner som spökat mer än att mina mardrömmar fortsätter och att jag sover konstigt, jag vaknar på nätterna och är lite tröttare när jag lyckats somna om när jag vaknar! Jag har följt en bekant till mig via hennes blogg, hennes lilla dotter har drabbats av leukemi och det har jag fällt många tårar för. Skickar all styrka till Alexia och hennes familj <3 Ni är starka och klarar detta tillsammans! Gå in och skänk henne lite energi och kärlek. Men detta hade jag gråtit för oavsett. Jag känner dock att mitt ”mammahjärta” trots att jag inte har fött vår bebis ännu brister. Jag är redan så rädd om den lille grabben jag går och bär på.

Övrigt: I fredags kväll började jag ha lite ont i magen, det krampade som det gjort tidigare, jag tänkte att allt var i sin ordning. Jag vaknade igår morse med huvudvärk och magont och kände mig lite hängig, gick ut till J i soffan och sa att jag hade min första riktigt dåliga gravid-dag, att jag kände mig så svag och liten. Jag drack vatten och tog tylenol för att slippa huvudvärken men värken nere i magen släppte inte. Jag har legat hela dagen och haft kramper i magen och sedan en vecka tillbaka är det ett sådant enormt tryck nedåt, när jag ska kissa kommer det knappt ut något utan det är som att jag är superkissnödig men det kommer inte så mycket utan det känns som ett bowlingklot som trycker på nedåt. Jag började idag bli lite orolig över trycket och smärtan nedåt så jag ringde till min doktor, hon bad mig åka in, hon misstänkte kanske en urinvägsinfektion eller något  så jag och J drog på oss kläderna och åkte in. Väl där inne fick jag så fin och bra hjälp! Dom två kvinnor som tog hand om mig var så väl omhändertagande och mysiga. Dom kikade hjärtat på mig och lillen, tittade ifall jag hade någon infektion i mitt urin, tittade på lillen via ultraljud, gjorde en gyn undersökning på mig och mätte ifall jag hade några värkar. Lillen var inte på väg ut – tack och lov, det var det jag var lite fundersam över. Allting så bra ut och lillen i magen är helt tokig, varje gång jag gör ultraljud är barnmorskorna lite chockade och alla skojar om hur vild han är. Dom kunde se att jag hade lite värkar men inget som var någon fara och så hade jag lite feber (som jag misstänkt) Dom konstaterade att allting är bra och att eftersom jag är så liten håller kroppen på att göra rum och den lille har det lite trångt så kroppen kommer nog fortsätta värka framöver så att han får plats ordentligt. Han ligger och sparkar som en tok nedåt och sparkar på min kissblåsa hela tiden, därav alla mina toabesök. Så, allting såg fint ut och vi åkte därifrån med en lugn känsla <3 Man vet ju aldrig, särskilt inte när det är ens första graviditet och bebis. Jag hade nog inte åkt in om inte min doktor bett mig men nu var det i alla fall skönt att veta att allt såg bra ut. Såhär glad var jag efteråt!

När jag kom hem bäddade jag ner mig i soffan med med mat och vatten. Jag ställde in att volontärjobba och gå på matchen. Jag tänker att så länge jag känner mig hängig och har sådan här kramp är det bara vila på. På tisdag ska vi på ett stort ultraljud och då får vi ser mer av den vilde krabaten, det ska bli roligt att se hur han ser ut, idag tyckte J att han var lik mig i profil men jag hann inte riktigt tänka på det. Längtar till tisdag!! Då ska ni få se bilder på honom.

Så, allting är OK och vi hoppas det var den sista gången vi behövde åka in tills det är dags på riktigt – om ca 20 veckor! <3 Såhär ser lille magen ut just nu, 3.5 kg + på magen och snart ploppar nog magen ut, just nu är den stenhård och så spänd.

5 reaktioner på “GRAVIDSTATUS VECKA 19 OCH SJUKHUSBESÖK”

  • Emma skriver:

    Vad bra att allt var lugnt, och bättre att åka in en gång för mycket än en gång för lite! Jag måste fråga, följer du bonde söker fru? Är det din kompis som dejtar ”snygg-bonden” haha? Hoppas på dem isåfall!

  • Elin Madsen skriver:

    Hej Sanne!
    Jag heter Elin och jag är en tjej på snart 23 vintrar. Jag undrar om du har något fint o starkt tips på hur man ska ”orka” med hockeyflickvänslivet, jag önskar att hockeyn inte tog så mycket tid men vill ändå inte att han ska sluta tar jag älskar det med. Men mer hur man ska hålla allt till liv. Hoppas på att du förstår vad jag menar o önskar er all lycka med lillen!
    Varma kramar ❤

    • Cajsa skriver:

      Hej Elin! Frågan var ju inte till mig men jag svarar ändå. Min pojkvän spelar också hockey. Jag spelar handboll. Båda jobbar. Livet går inte ihop alltid och man ses inte så mycket som man vill men vi kämpar på ändå. I somras lämnade min mamma hastigt livet och jag valde då att behålla hennes tvååriga hund, så den har blivit som vårt lilla barn som vi pusslar ihop livet runt.

      Men jag tänker att jag älskar min sport och han sin. Den tid vi får tillsammans får vi verkligen ta vara på. Åka bil och prata. Gosa. Vara nära. Prata prata prata. Planera in en middag framöver på någon resturang, gå långpromenad med hunden, vi umgås ordentligt när vi väl ses och vi bor ju ihop så varje natt spenderar vi tillsammans även om man säger hej och slocknar på en sekund. Men det är bättre än inget. Till er som har pojkvänner som är borta extremt mycket så vet jag inte.. Men kärleken övervinner allt även om man får kämpa ibland. Och det bästa är ju egentligen att få sakna varandra, men kanske inte allt för ofta. Hoppas allt går bra framöver 🙂

  • Sara skriver:

    Hej Elin! Jag svarar dig jag också. Min kille (snart man) dömer hockey på relativt hög nivå och är borta mycket på vintrarna. Dock ganska sällan han behöver sova borta, men mycket tid tar det. Minst ett par vardagskvällar samt på helgerna. Och jobb på det. Vi har en tvååring, en bebis och en hund. Mycket ensamtid och kämpande blir det. Men jag skulle aldrig kunna ta ifrån honom hockeyn som är det roligaste han vet. Man får helt enkelt se det som att han tankar energi och är en gladare sambo när han väl är hemma. Man får ha kvalitetstid då istället. Vill man verkligen vara med varandra så funkar det. Har man inte barn som kräver all ens tid så har man ju också världens möjlighet att göra saker man själv vill göra när man är ensam, typ träffa vänner, ta ett långt bad, läsa bra böcker, titta på film/serier som inte killen vill se osv. Håller tummarna för er relation! 🙂 Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.