Ett öppet och ärligt inlägg på en dålig graviddag!

I och med att jag mått så bra i min graviditet och över lag har en så positiv ton här inne så lovar jag er att jag tycker verkligen att det är jätteviktigt att lyfta sådant som inte är så bra och det som inte är perfekt hela tiden. Men, jag skriver oftast från hjärtat och jag är oftast en väldigt glad person så jag försöker inte låtsas som att något är som det inte är även fast jag förstås utesluter att nämna privata saker som händer i respekt mot andra och så men jag försöker verkligen inte få saker i min blogg låta mycket bättre än vad dom är utan jag tycker verkligen att man ska våga dela med sig av att livet inte är perfekt, för vad är perfekt?

Nu när jag blev gravid hade jag ju tur och drog på någon slags vinstlott och har haft en så himla bra graviditet (hittills) och det har jag delat med mig av, eftersom det faktiskt varit så. Men idag, haha, jag vill dela med mig av den här piss-gravid-dagen för jag vill ändå att ni ska veta att ingens liv är perfekt och även fast jag oftast delar med mig av allt det härliga så kan jag ha dåliga dagar, igår ville jag vara gravid livet ut och idag är en sådan dag jag mest vill gråta och dra täcket över huvudet, jag är superkänslig och gråter för ingenting. Jag har prestationsångest, känner mig lite stressad över hur mycket jag planerat i Sverige och jag vill inte längre föda barn, det dök upp någon slags förlossningsrädsla idag. Min bästa vän skrev ”men vadå, du har aldrig varit rädd tidigare?” Nej, men idag är jag livrädd och vägrar haha.

Jag är så sjukt trött idag och eftersom att jag ca 99 av 100 dagar har mått så himla bra så tar jag på mig en massa jobb eftersom att jag i vanliga fall verkligen orkar och lever på som vanligt så när jag då vaknar en dag som denna så får jag lite panik över att jag inte har den energin jag brukar, att jag inte har någon ork och att jag bara inte känner mig lika glad som jag brukar.

Men, jag är gravid och jag vet ju att det är såhär. Jag tror att kvinnor som mig, som har mycket energi och oftast är igång, är positiva och mår bra kan tycka det är lite jobbigt att plötsligt inte ha samma energi, att det plötsligt är något som ”hindrar” en. Men jag accepterar det såklart och tycker ju att det är värt att vila och baka den lille i min mage alla dagar i veckan och njuter verkligen till fullo av det det är bara att jag ibland glömmer bort det och blir typ chockad över hur jag ibland på träningarna inte orkar, då får jag påminna mig själv!

Men, nu har J kommit hem. Jag ska checka ut från alla sociala medier idag och så ska jag bara vara. Ligga med en filt i soffan och bara vara gravid. J sa åt mig ”Men Sanne, när du inte ens är gravid har du max 5 sådana dagar om året där du gör ingenting, nu lägger du dig och vilar och så säger du åt mig vad du vill äta så löser jag” Så nu ska jag göra precis det, ta hans råd och så ska jag bara mysa i soffan och vara lite bitter idag.. <3 Nya tag i morgon. Puss på er!