Nu efter vecka 20, efter vi kommit halvvägs så börjar faktiskt magen växa lite! Jag vet att många tycker att den är liten och håller på och härjas kring det men man ska och kan inte jämföra så jag jämför med mig själv, nu när jag ligger ner syns bulan tydligt. Jag tycker man kan skymta den i kläder nu också, i alla fall om jag bär tight! Jag har ändå lagt på mig 4 starka kilo, heja!
Jag börjar tycka det hela blir mycket mysigare nu, jag börjar liksom greppa det. Jag har ju haft en helt fantastiskt graviditet hittills, jag skulle (so far) hellre vara gravid än inte gravid livet ut! Jag tycker det är SÅ mysigt och mår verkligen jättebra av det <3 Jag har haft ett par dagar jag varit lite tröttare men det hade jag innan också. Dom 12 första veckorna tyckte jag var enormt påfrestande psykiskt, det har jag skrivit mycket om tidigare, rent ut sagt förjäkliga på grund av oro och stress. Det var som en grå dimma om veckorna, det var för stort att greppa att jag var gravid samtidigt som jag inte ville vara glad och ta ut något i förskott eftersom risken för missfall faktiskt är så himla stor. Jag har själv fått ett missfall tidigare, ett oplanerat.
Nu vet inte jag hur min resterande graviditet blir, jag kanske kommer må jättedåligt framöver, det kan jag inte svara på men just i detta nu, 21 veckor in i graviditeten med vilda sparkar i magen och en liten bula som syns, nu börjar jag verkligen verkligen njuta av det. Jag vaknar så himla glad på morgonen och känner mig lycklig i hela själen. Jag tycker att hela livet, jag, min kropp, min och J’s relation har fått en helt ny betydelse. Nu kanske känslorna ändras men det finns ju dom som älskar att vara gravida, jag skulle påstå att jag är en av dom. Jag accepterar verkligen förändringen i min kropp och ser det hela som en så fantastisk grej, jag anpassar mig efter mitt mående och försöker att inte stressa så mycket utan njuter verkligen av att ta det så lugnt (det har jag svårt med i början!!) men nu har jag hittat charmen med att vara en riktig softare haha.
Jag har full respekt för dom som avskyr att vara gravid, det är så olika. Vissa älskar det och vissa hatar det, vissa har fantastiska förlossningar, andra jättejobbiga och dramatiska så det finns alla varianter. Vissa tycker att småbarnslivet är magiskt och andra tycker att det var en enda stor jobbig dimma. Det går liksom att jämföra och jag försöker bara att se det hela som allt annat i livet, jag försöker bara göra det bästa utav det och jag förstår såklart att hade jag mått illa varje dag i 3 månader eller haft en eländig foglossning eller en jobbig depression hade jag inte hade känt mig lika peppad på livet såklart. Så jag är väldigt glad över hur jag fått må och hoppas att jag får fortsätta tycka om det <3 Min mormor till exempel har aldrig mått så bra som när hon var gravid, hon har aldrig haft så mycket energi och känt sig så glad. Jag kanske ärvt det därifrån? Nu har jag ännu inte kommit till sluttampen och jag har heller inte fött ett barn eller upplevt bebistiden och jag vet heller inte hur det känns att inte kunna få barn, detta är bara mina tankar just i detta nu.
Jag har länge trott att min uppgift på jorden är att finnas för andra, inspirera unga tjejer, vara en hjälpande hand, en peppande vän och så har jag alltid trott att jag kommer hitta mig själv ordentligt när jag blir mamma (om det hade varit genom att adoptera eller skapa det i min kropp, oasvett vad) Detta är ju bara vad jag TROR men jag har haft en stark känsla av det i många år och jag sa till J att om jag får må såhär bra hela vägen och ha en helt okej förlossning (räknar inte med att det ska gå supersmidigt efter den här graviditeten) haha, så kan jag absolut gå med på att skaffa en stor familj <33
Vad tyckte ni om att vara gravida? Tyckte ni om det eller tyckte ni det var jobbigt? <3
// 21 weeks in the pregnancy Im starting to feel very comfortable in being pregnant. I thought my first 12 weeks were horrible physically, I was worried and stressed. I couldn’t think anything else than having a misscarriage and I couldn’t really be happy. I was just nervous and scared.. Now, 21 weeks later with a little bump and kicks in my belly Im really starting to embrace it. I think Im one of those who love being pregnant, it’s all so different and we can’t compare pregnancies, deliveries and so on. It’s just waste of time and makes you worry about things that you shouldn’t. We are just all so different and that’s what’s so fantastic. I totally respect woman who hate being pregnant, I have had a great pregnancy so far, I totally understand that If I would have been depressed, been very naseaus or had a lot of cramps I wouldn’t enjoy it as much. But you never know, my pregnancy might get bad at the end, you never know but right now I really love it. At this point I would rather be pregnant for the rest of my life than not being pregnant. Im so grateful for that <3 What do you thought about being pregnant, did you like it or did you hate it? <3
