Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

18:48 | January 29, 2018

Week 30 och mina tankar kring förlossning

Vecka 30 är här! Woho! J’s träning började sent så medan han sov ut i morse var jag uppe och jobbade. Klockan är nu 12.25 och jag tänkte ta en dusch nu, fräscha i ordning mig, gå och äta en lunch och sedan gå till barnmorskan klockan 14.30. Hoppas att allt ser bra ut och att han fortfarande ligger med huvudet nedåt, inte för att det är dags än men många bebisar lägger sig så nu och ligger kvar tills det är dags.

Jag har ju inte berättat för er men jag blev så sur på min OB-gyn som jag började gå till så fort jag kom hit till Usa som påstod att jag förmodligen inte skulle kunna föda vår son pga han är “för stor” och jag “för liten” så jag började grotta ner mig i det här ämnet och i den amerikanska sjukvården och efter att min OB-gyn talade om att jag behövde bli igångsatt i vecka 37 eller bli snittad pga att lillen i min magen verkar vara för “stor” så tappade jag självförtroendet helt och gav upp, talade om för J att jag bara ville planera ett datum då dom snittade mig istället.

Nu till saken, iinte för att jag tycker att det är något fel med att snitta över huvud taget utan J visste bara att jag så gärna ville prova föda vaginalt så han tittade på mig och sa åt mig att jag skulle göra det som jag själv vill och inte låta någon annan ta kontroll över vad jag vill / kan. Efter att vi såg dokumentären “Business of being born” (se den!) läst artiklar som DENNA, och efter att jag var och träffade min doula Rebecca samt en barnmorska som heter Maura för att få en “second opinion” så bestämde jag mig för att byta. Min doula tyckte det var ett skämt att min ob-gyn sagt att jag förmodligen inte kunde föda min son, hon tycker att om det är något vi kvinnor kan så är det att föda barn, det har vi gjort i alla tider. Hon talade om för mig att det är så amerikanska sjukvården ofta fungerar, doktorerna vill tjäna så mycket pengar som möjligt samt kunna planera sina dagar så att det är därför dom gärna vill snitta eller sätta igång kvinnor. Jag gick i alla fall till en barnmorska jag blev rekommenderad, Maura och efter det mötet bestämde jag mig för att byta till henne, här borta är det ovanligt att man har barnmorskor, alltså inte som i Sverige. I Sverige har man barnmorskor och så kommer det in doktorer om det behövs, vilket är fantastiskt. Och, det är så jag vill ha det. Så när Maura till slut fick alla mina dokument från min ob-gyn, 90 sidor med information om mig och bebisen så konstaterade hon att lillen i min mage är INTE stor och han följer kurvan precis som han ska. Det hade alltså bara gjort det enklare för min doktor att sätta igång mig eller snitta mig, dom hade dessutom tjänat mer pengar på det eftersom vi har så bra försäkring så vet dom att vi hade råd med det. Både Rebecca och Maura talade om för mig att min OB-gyn började så det här fröet hos mig redan i vecka 2o och vet ni vad, i vecka 20 är alla bebisar lika stora, det är efter vecka 20 som bebisar börjar växa individuellt så att dom hade nog en liten plan med detta, att skrämma upp mig lite för att känna att jag inte klarar mig utan dom.

Hur som helst, nu vet vi att lillen i min mage är normalstor och jag känner mig trygg nu med min barnmorska Maura tillsammans med min doula Rebecca. Jag har sagt att jag är helt öppen för allt under förlossningen, måste jag snittas, gör det, behöver jag en epidural för att jag kämpat och är helt slut, ge mig det men jag ska i alla fall prova lita på min kropp och försöka föda så naturligt jag kan. Det finns inga rätt och fel här – det måste ni förstå, detta är endast något JAG känner för. Vill man planera ett snitt ska man planera ett snitt, vill man föda vaginalt, så provar man föda vaginalt, vill man ta en epidural tar men det och vill man inte så gör man inte det. Vi kvinnor kan inte döma varandra är utan bara lyssna på vad vi själva känner att vi är bekväma med <3

Jag känner i alla fall nu att jag har kontroll på det jag kan kontrollera, jag kan inte kontrollera hur min förlossning ska gå men jag kan kontrollera att jag känner mig bekväm med den barnmorskan eller doktorn jag har och nu gör jag det. Rebecca min doula jag anställt känner jag mig också så himla trygg med och skulle det vara så att J är bortrest så vet jag att hon finns vid min sida också i rummet där jag ska föda. Jag har bestämt mig för att föda på ett nytt sjukhus här i närheten av där vi bor och behövs det doktorer så finns det på plats redo att rycka in. För, man vet ju inte, jag kommer åka in dit när det behövs och jag kommer ju komma hem med vår son, hur han nu kommer ut..

En annan sak som hör till förlossningsvården här är att om du väljer att föda med en OB-gyn/doktor här och inte en barnmorska så läggs du in med dropp direkt du kommer dit, du får inte äta något (för att dom ska vara redo att göra ingrepp) och du får inte vara uppe och röra på dig, om du föder med en barnmorska, som i Sverige så är du rekommenderad att äta, röra på dig, prova olika ställningar, bada och låta gravitationen jobba. Jag föredrar att kunna röra på mig, jag tror jag skulle fått panik av att ligga still när jag har ont. Här finns det åter igen inga rätt eller fel, jag upplever det bara som att jag gärna hade velat röra runt och kunna äta om jag är helt slut.

Det finns fantastiska förlossningsberättelser med alla olika variationer av födelsemetoder och så länge man själv är bekväm med hur man ska föda så har man gjort sätt för sig själv och sitt barn <3 Nu vet ni i alla fall lite vad jag pysslat med senaste månaden, jag har dykt ner ordentligt i det här ämnet och nu har jag hittat ett sätt jag känner mig bekväm med.. även fast jag såklart har lite skräckblandad förtjusning inför förlossningen. Hade önskat att det fanns lustgas på det sjukhuset jag ska föda på men det finns det tyvärr inte. Well well, what to do!

Hur födde ni? Och är det någon där ute som fött i Usa? <3


32 kommentarer



32 kommentarer om “Week 30 och mina tankar kring förlossning”

    Jag tog epidural, blev alldeles yr av lustgasen, som en riktig fjortisfylla ?
    Epiduralen var för mig magisk, då kunde jag vila lite mellan värkarna.
    Det är så häftigt med förlossningar och vad kroppen kan åstadkomma. Jag gjorde som du har planerat, tog det lite som det kom. Lycka till med allt! ?

    Reply

    Spännande att få läsa om hur det fungerar i USA. Det bästa är att självklart lita på sin egna magkänsla!

    Min lilla pojk blir sju månader imorgon. Han kom i vecka 33+4. Jag gick runt på stan tidig förmiddag till eftermiddag och trodde jag hade lite extra starka sammandragningar. De blev bara starkare, men jag förstod aldrig att det var värkar. Vi åkte in för kontroll och jag var då öppen 8cm, (galet, jag vet!) Förlossningen tog ca 2,5h och jag födde vaginalt. Jag tog hjälp av lustgas och kvaddlar. Kvaddlar gjorde ondare än själva förlossningen? Lycka till när det är dags??

    Reply

    Jag födde vaginalt med hjälp av lustgas och båckenbottenbedövning. Testade tens och de försökte sätta epidural men det gick inte. Kom in och var öppen 5-6 cm och efter 7 timmar föddes sonen. Han var stor! 4205 g och 54 cm och jag hade bara gått tre dagar över tiden.
    Jag tyckte det var såååå häftigt att föda! Längtar tills nästa gång! Jag sprack lite och behövde sys lite men det är inget jag märker av idag. Min son föddes oxå i april, den 16e 🙂

    Reply

    Det är ett jätteviktigt ämne du tar upp och just att det bara är den blivande mamman som ska bestämma hur hon vill ha det.

    Jag födde vaginalt med hjälp av lustgas och epidural. Allt gick jättebra, svårt att förstå att det är 10 år sedan..

    Kram till dig

    Reply

    Hejsan!
    Vilken tur du bytte! Jag tyckte det va konstigt att hon sa att lillen va ”såå stor”.
    Det sa min bm till mig i typ v37, jag fick panik då kan jag säga? hon tippade på att han skulle väga 4kg (vägde nästan 5kg?)
    Allt gick bra, han kom ut till slut men det va kämpigt. Jag tog epidural på fm och han kom på natten, den gjorde väldigt gott kan jag säga.
    Hade inte bestämt nåt hur jag ville ha det innan.. tänkte mer att ja får ta det som det kommer.
    Det enda jag ville va att stå upp (fick för mig att han skulle glida ur snabbare då) de sista krystvärkarna fick dom nästan hålla fast mig?
    Nu är min lilla pojk 18 månader och suget efter en till börjar sakta krypa fram?

    Detta kommer gå hur bra som helst! Lycka till när det är dags?

    Reply

    Finns ju miljoner åsikter om det här med barnafödande och hur det ska gå till. Men jag tror det är bra att vara lite påläst, som du verkar vara, och sen ta det som det kommer.

    Har två barn. Första förlossningen hade jag planerat i minsta detalj i huvudet (dålig idé). Tog lustgas och epidural. Förlossningen (blev igångsatt) tog 4h men jag var typ helt borta för att jag inte kunde hantera smärtan eller använda lustgasen rätt.

    Andra förlossningen tog också 4h. Den sattes igång av sig själv och jag hann bara vara på BB i ca 30-40 min, innan dottern föddes. Tog bara lustgas. Denna gång gick jag verkligen in i mig själv och slappnade av. Så den förlossningen var jag helt ”medveten” om. Det var en riktigt bra förlossning. ?

    Lycka till sen när det ör dags ?

    Reply

    Åh jag tänker exakt samma som du med snitt och så, att jag vill föda vaginalt och inte med planerat snitt MEN om det under förlossningen blir ett akut snitt så är jag helt med på det. Men jag vill ha möjligheten att föda vaginalt!
    Jag är exakt en vecka efter dig och ska föda här i Sverige, Stockholm och är så bekväm med hur den svenska förslossningsvården fungerar. Och det där med att ditt barn var stort redan från början känns ju sjukt osannolikt då jag började mäta magen i vecka 25 här i Sverige för att det är förstå då man börjar att se skillnad. Precis som du beskriver om vecka 20.
    Glad för din skull att du valde att kolla upp allt detta och så skönt att möjligheten till att ha en barnmorska som här i Sverige faktiskt finns i USA också.
    Hoppas att du och magen mår bra! Kram

    Reply

    Med dottern så hade jag bestämt att ta det lite som de kommer, men helst ville jag undvika spiral. Min BM sa att hon nog skulle vara stor (min mage stod typ rätt ut och det var som att hon låg ”utanför” kroppen eller vad man ska säga”. Dottern vägde 3470 g och var 51 cm ? Det slutade med att jag tog epidural efter att ha haft värkar utan värkpaus i 7 timmar. 6 timmar efter det föddes dottern. Så 13 timmar från första värk.

    Nu väntar vi nummer 2, en liten lillebror som är beräknad 30 mars. Återigen säger min barnmorska (en annan denna gång) att han verkar stor. Han följer sin kurva, men min mage står rätt ut igen. Denna gång blir jag inte orolig, vet att det kommer lösa sig trots allt. Ut ska ju lillebror oavsett vad ? Lycka till med allt!

    Reply

    Alltså ursäkta mig men alla kvinnor kan INTE föda vaginalt fast de skulle vilja! Vilken korkad kommentar. Jag är 174 cm lång och min son som var 3.9 kg vid födseln men lyckades ej komma ut normalt. Han var inte för stor men antingen så hade han en lite fel vinkel på huvudet eller så är mina höfter lite smala (inre mått). Jag är inte för eller emot snitt men i vårt fall skulle vi båda han omkommit om vi skulle ha litat på att kroppen nog “kan” föda vaginalt…

    Reply

    Nej alla kan inte det! Men här i Usa (vet inte hur de är i Sverige) så gör man inte längre en MR på bäckenet då det kan vara skadligt för barnet därför så vet man ju inte hur mycket plats man har förrän det är dags. I och med att min ob sa åt mig i vek 20 att jag var “för liten” ville jag ta kontrollen över det själv och bad om en extra koll hos en annan, hos en barnmorska som då sa att bebisen inte är ovanligt stor utan följer kurvan helt normalt. Så, därav vill jag prova föda vanligt och så får vi se om han kommer ut! Kram

    Reply

    Vilken tur att du bytte. Man ska kunna känna sig bekväm med sin barnmorska.
    Jag gick in med inställningen att jag tar förlossningen som den kommer, att jag litar på min kropp och lyssnar på vad den vill. Jag gick 15 dagar över bf och fick veta att min son skulle väga över 4 kg. Jag hade tid för igångsättning (pga överburenheten) men lyckligtvis satte förlossningen igång av sig själv samma natt. Fick lustgas direkt jag kom in och efter ett tag tog jag även epidural, vilken var riktigt härligt.Provade en massa olika ställningar. Jag hade en fantastisk förlossningen och Allt såg jättebra ut ända fram tills det var dags att krysta, då tog det stopp. Jag kämpade och kämpade men det hände inget. Eftersom jag hade varit helt öppen länge behövde han komma ut så det slutade med klipp, sugklocka och en barnmorska som tröck på min mage. Ut kom en kille på 4210 gram och 53 cm på självaste julafton 2016. Allt gick bra till slut. Det går aldrig att se hur en förlossning kommer bli eller sluta. Det är bara att lyssna på kroppen och på personalen.

    Stort lycka till när det är dags! Du har en fantastisk upplevelse framför dig!

    Reply

    Vaginalt & det är en helt fantastisk känsla att föda barn ? Sen tror jag inte det har någon betydelse hur, bara att få sitt barn på bröstet är den bästa känslan som finns i hela världen! Jag fick en morfinspruta och sedan använde jag lustgasen och den var helt fantastisk men det är från person till person. Jag är avundsjuk på vad du har framför dig ? Lycka till när det är dags ??✊?

    Reply

    Jag studerar just nu till barnmorska och jag har fött båda mina barn utan smärtlindring på söders BB i Stockholm. Jag var precis som du öppen för både ev smärtlindring och snitt. Men jag har alltid haft en stor tillit till kroppens egna förmåga och ville inte lura den om jag inte behövde. Smärtan är ofarlig och vägleder oss genom förlossningen och visar på att det går framåt. Mitt tips är att lyssna på din kropp, ingen är bättre på att föda fram ditt barn är du. Lycka till!

    Reply

    Jag födde vaginalt, var öppen 7cm när jag kom in, hade lustgas i nån halvtimme kanske.
    Sammanlagt var jag på förlossningen i ca 1,5 timme. Kan gå snabbt även om det är första barnet ?
    Det gick iallafall jättebra och är så nöjd med hela upplevelsen!

    REKOMMENDERAR STARKT att läsa boken ”Föda utan rädsla” min kille läste den också!
    Kände mig aldrig rädd eller orolig under förlossningen utan litade på min kropp och barnmorskorna och tog hjälp av andningen. Var super att min kille läste boken, han sa saker från den under förlossningen som lugnade mig lite.

    Jag var precis som du väldigt öppen för allt. Ville prova att föda utan epidural men om det tog för lång tid och jag behövde vila så kunde jag tänka mig det.
    Det kommer gå jättebra! Ska bli spännande att läsa sen 🙂

    Kram!
    PS. Du är så himla fin i din graviditet!

    Reply

    Födde i Sverige i mars och det var såååååååååååå häftigt!!! Inte där och då kanske, då ville jag krypa ur mitt egna skinn och plocka in sambon i min kropp hehe.
    Men nu i efterhand är jag så sjuuuukt imponerad av kroppens förmåga och helt orimligt att min lilla tjej som springer runt legat i min mage!
    Hoppas du får den upplevelse som du vill ha, oavsett hur det går till. Kroppen är helt fantastisk oavsett hur barn föds!

    Reply

    Fött 2 barn (heeeeelt sjukt att ens skriva det, känner mig som 23 i sinnet ?) och tog epidural båda gångerna. Helt underbart under värkarbetet men verkningslöst under krystandet. Det gör ont. Men det är det absolut häftigaste jag varit med om. Alltså känslan när bebisen glider ut och all smärta försvinner på ett klick. Så häftigt. Är avundsjuk på alla er som har det framför sig. Och tiden med första barnet. Åhhhh blir helt sentimental nu hahaha
    Aja lycka Till!!

    Reply

    Hej, precis börjat lösa din blogg, så go du verkar 🙂 Jag födde för en månad sedan i Sverige, vaginalt. Testade epidral, lustgas och morfin. Får jag ett barn till kan jag skipa epidralen för jag tyckte inte att det hjälpte däremot var morfinet (en spruta i låret) helt magiskt (för mig). Min förlossning tog 26 timmar så jag fick två sådana sprutor på den tiden, för mig var det överlägset den bästa smärtlindringen! 🙂 rekomenderar det 🙂 Stort lycka till, fick också en liten son, det är en magisk känsla när han kommer ut och du får en belöning för dessa nio månader ?

    Reply

    Vad bra att du bytte! Så viktigt att man känner sig bekväm och trygg med den/dem som tar hand om en under graviditet och förlossning!
    Jag hade en ganska annorlunda typ av förlossning med sk stormvärkar (min förlossningsberättelse finns här http://starkmamma.nu/tag/forlossningsberattelse/ om du gillar att läsa förlossningsberättelser ☺️). Födde vaginalt med endast lustgas. Var såå coolt!
    Du har en riktigt häftig upplevelse framför dig ???

    Reply

    Hej.
    Jag födde min första här i Californien och ska om 5 veckor förhoppningsvis få ut min andra. Här i norra Cali har vi Kaiser permanente och de jobbar med barnmorska (midwife). Hade en OB/gyn jag älskade men de är bara med längst vägen o man föder inte tillsammans med dem. Vi fick pilatesboll etc så vi var rekomenderade att röra på oss under förlossningen. Jag hade exakt samma tankar som dig o tänkte bara ta epidural om jag behövde. Men jag gick från 1 cm till 7 på 15 min så började att svimma då min kropp aldrig fick en pause mellan värkarna. Luften tiöö bebis blev snål och de tog beslutet att ge mig bedövning, för bebis skull.

    Nu meddelade dem mig att de äntligen fått lustgas till kaiser och de är inte längre experimental inom förlossning så kommer att försöka gå den vägen denna gång :). När jag tänker efter så pratade de inte kejsarsnitt med mig en enda gång!! Tänk så annorlunda de kan va :). Lycka till!

    Reply

    Jag födde också utomlands och jag var så nervös, ingen familj och ingen aning om vad jag skulle behöva att gå igenom. Jag födde min son förra året i Spanien och från min första värk, som började med var 6e minut var han ute efter 5 timmar. Första 2 timmarna fattade jag typ ingenting, det drog till och var obekvämt, men SEN, efter hela 3 timmar med värkar slog det till och jag har aldrig varit med om smärta som denna! Men jag gick fram och tillbaka, spydde, gick runt, spydde igen och efter 2 timmar var han ute! Intensiva timmar, men tack och lov så gick det snabbt! Allt kommer gå bra för er också, oavsett vad så ska han ut 🙂

    Reply

    Jag födde också utomlands och jag var så nervös, ingen familj och ingen aning om vad jag skulle behöva att gå igenom. Jag födde min son förra året i Spanien och från min första värk, som började med var 6e minut var han ute efter 5 timmar. Första 2 timmarna fattade jag typ ingenting, det drog till och var obekvämt, men SEN, efter hela 3 timmar med värkar slog det till och jag har aldrig varit med om smärta som denna! Men jag gick fram och tillbaka, spydde, gick runt, spydde igen och efter 2 timmar var han ute! Intensiva timmar, men tack och lov så gick det snabbt! Allt kommer gå bra för er också, oavsett vad så ska han ut 🙂 Massa lycka till

    Reply

    Jag bor också i USA och födde min son för 10 veckor sen. Jag gick in med inställningen att jag ville försöka föda vaginalt och med en barnmorska och inte en doktor. Jag hörde från folk att många läkare försöker få en att planera snitt och det ville jag inte. Jag fick en så bra kontakt med min barnmorska också. Hon var helt fantastisk och var med mig under hela natten (hjälpte mig att inte spricka någonting, min son vägde 3743 gram 53 cm lång). Jag gillade aldrig att vara gravid och tänkte att det här gör jag inte om men tack vare min upplevelse så gör jag absolut om det. De är också otroliga på sjukhuset under dagarna efteråt. De hjälpte mig till en snabb återhämtning och jag kommer försöka göra likadant nästa gång.

    Jag var hemma i badet och kom in vid 4 cm och låg i jacuzzin på sjukhuset till 7 cm och sen mådde jag så illa från smärtan att jag valde att ta epidural. Det gick jättefort och sen sov vi båda två i tre timmar och sen var jag 10cm. Så skönt att ha lite energi till att pusha, det gör ont och var ganska svårt trots epiduralen. På sjukhuset kommer din barnmorska, sjuksköterskor och doula göra sitt allra yttersta för att du och din bebis ska få bästa möjliga förlossning?. Lycka till?

    Reply

    Födde första här i usa, bor i kansas city. Hade en underbar Öb, hon förlöste mig också, det enda hon påpekade var att hon inte ville att jag skulle gå längre än 1 vecka över. Tog epidural, Vilket jag ångrar lite för kände inte ett dugg för det blev lite shock när bebis kom från vad kändes som ingenstans. Nästa gång vill jag nog ha midwife eller doula. Något jag lärt mig i skillnaderna är hur bättre dom är här i usa att se till att man återhämtar sig, jag fick tucks pads, brdövnings spray (halleluja) och mängder av gigantiska pads. Har hört att i Sverige är det inte lika.

    Btw, köp depends underwear! Dom är så mycket bekvämsre att ha på sig med bindorna, allt känns att sitta på plats bättre och oron att blöda igenom är inte lika stor.

    Reply

    Jag bor i London och min son är 14 månader nu. Jag är väldigt smal (ligger i familjen) och när jag gick till min barnmorska här i london så sa dem att på grund av min vikt och att jag är smal med små höfter så var jag hög risk vilket betydde att de ville hålla mer koll på mig för den trodde först att jag skulle få en liten plutt bebis. Efter några kontroller (var inne var 4e vecka) så sa dem att allt det heeeelt normalt ut och han är större än de trodde. Jag kan tänka mig från det jag sett på din blogg så har jag typ samma kropp som dig. Jag födde vaginalt med endast lustgas och min son vägde 8.1lb vilket är 3.68kg och det gick super bra! Ont gjorde det såklart men det är så trist att vissa barnmorskor/läkare ska så såna frön i ens huvud att du inte kan föda på ett visst sätt och seriöst skrämmer upp en. Om jag skulle tipsa dig pm något så är det att verkligen stå på dig o gå med det du vill. Det kommer säkert gå super bra för dog och jag önskar dig all lycka till det är otroligt häftigt och jag skulle definitivt göra det igen!

    Reply

    Ville också föda vaginalt eftersom de verkar så himla häftigt och är de mest naturliga men det slutade tyvärr i akut snitt efter ca 2,5dygn av kämpande då hon låg snett med huvudet.. hoppas du får föda vaginalt och att allt går bra! Så himla häftigt vad kroppen klarar av alltså! ?

    Reply

    Fött mina söner vanligt och jag önskar dig verkligen den upplevelsen! Det gör så ont så man tror man ska dö men vet du vad – känslan efteråt är att man är SUPERWOMAN, vilket man också är! Det är en magisk upplevelse och trotts smärta skulle jag aldrig vilja vara utan dessa händelser i mitt liv. Du kommer fixa det, låt ingen få dig att tvivla på din förmåga. Njut av vad som komma skall!!

    Reply

    Ligger här med mitt 3 barn som föddes för ett dygn sedan och först denna gången insåg jag hur olika förlossningar kan bli. Från två snabba och lätta till en 3e lurig och långsammare fl. Från lugn och full fokus med andra barnet med en bm och en undersköterska som knappt märktes i rummet till en helt okontrollerad och tuff situation med 2bm 2 undersköterskor och en läkare på plats. Men ut kom hon och bara lustgas användes på alla 3. Dock var denna sista mycket tuffare så Hade jag vetat innan hade jag nog varit öppen för Eda. Men som sagt ut kom hon och det är ju huvudsaken.
    Att inte få äta eller röra sig under en förlossning låter väldigt tufft. Tänk så olika det kan vara. Hoppas du får den bästa upplevelsen när det är dags för er. Kroppen är fantastiskt och att föda barn är så häftigt ☺

    Reply

    Heja dig! Gör det som känns rött för dig!
    Jag födde vaginalt med lustgas. Trots att min pojke var liten brast jag så mycket att jag fick åka på akutoperation och bli opererad av specialist. Så det där med storlek stor eller liten, spelar nog mindre roll. ?

    Reply

    Vi har en liten kille på 7 månader nu och jag födde vaginalt och provade både lustgas och fick epidural fastän jag gick in med inställningen att inte ta något alls! Men där och då gjorde jag bara det som kändes bra för stunden och som min barnmorska sa, man är inte sämre på något sätt för att man ändrar sig eller tar bedövning! Men jag kände innan förlossningen att jag kan inte vara rädd eller orolig inför något som jag aldrig upplevt förut, kan påverka eller bestämma över. Kroppen gör som den vill och det var bara att haka på och lyssna på (i mitt fall) barnmorskan, ut ska ju ungen ändå liksom? Lycka till ?

    Reply

    Hej!

    Tycker det är helt sjukt hur pengar ska kunna påverka/styra en människa som har sitt jobb (förhoppningsvis!) för att hjälpa människor och följa dom i en sån viktig del i deras liv som det är att vara gravid och sen föda fram sitt barn. Jag är själv sjuksköterska och blir helt förskräckt och förbannad hur dom har kunnat säga något sånt och försöka få dig att bli rädd. Tänk om det hade varit någon annan som inte sökt en second opinion. Den här personen kanske inte borde jobba med gravida om det enda hon/han tänker på är pengar.

    För övrigt så va jag väldigt påläst inför min förlossning dels pga mitt jobb men mycket läste jag på hemma. Hjälpte enormt mycket att veta vad man kunde vänta sig och även att ha en någorlunda plan på hur man ville ha det. Jag är ganska liten och låg över på kurvan, fick göra ett tillväxt u-ljud som visa att min pojke förmodligen skulle väga runt 4 kg. Själv är man 151 cm lång och vägde före graviditeten 47 kg.. jag ville så hemskt gärna föda vaginalt fast jag visste att oddsen inte riktigt var på min sida. Hur som helst beslutade man att jag skulle sättas igång ifall min förlossning inte hade kommit igång på BF vilket den inte heller gjorde fick vänta till BF +3 för att bli igångsatt då det var fullt på förlossningen. (Hemskt väntan då jag visste att för varje dag som gick skulle han bara bli större och större) Jag sattes igång med en hormonkudde (fick välja hade läst på olika igångsättningsmetoder) hade ett väldigt “normalt” förlossningslopp med andra ord det gick inte för fort eller för långsamt, öppnade mig 6 cm (fram till 4-5 cm hade jag bara lustgas vilket gick galant då jag hade gått en andningskurs), fick ta eda därefter fast jag var hemskt rädd för att bli förlamad. Min son sjönk inte längre ner och efter att jag hållt på sedan måndag eftermiddag då jag sattes igång och började få riktiga värkar på tisdag kväll så beslöt jag tillsammans med läkaren på onsdag förmiddag att det fick bli snitt. Min förlossning var allt annat än dramatisk väldigt lugn och jag hade inte fruktansvärt ont någon gång inte så att jag inte stod ut med smärtan sen vet jag dock inte hur det hade känts sista centimetrarna men men. Till slut kom det ut en pojke på 4254 gram och var 51 cm lång.
    Och det här med att kunna föda eller inte för man är liten eller barnet stort har inget med hur hur man ser ut från utsidan utan på ens bäckenmått.

    Mitt råd till dig är att vara påläst man blir mycket lugnare när man vet på ett ungefär vad som väntas samt att ta en andningskurs om du inte redan gjort det. (Den hjälper även om man inte ska andas lustgas)

    Tack för övrigt för en bra blogg och din härliga personlighet i tv-rutan. (Garva ihjäl mig när Linn skulle visa hur du skulle köra bil) ???

    Reply

    Bor i LA och har flera vänner som alla har fått kejsarsnitt. Någon hade en “för stor bebis” någon hade en “för liten bebis som inte kommer orka en vaginal förlossning” osv. Jag vet ingen som har bra erfarenhet av just läkare men har en vän som födde med dola och midwife och var heeeeelnöjd!! Jag är gravid nu men ska föda i Sverige, ska nog ändå gå till midwife istället då jag inte litar på läkarna!! Lycka till med allt Sanne! Heja dig!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här