Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

18:52 | January 30, 2018

Waking up and realizing that women needs to empower women a lot more.

I morse vaknade jag, klev upp och gjorde i ordning frukost, slog mig ner med mitt kaffe och min telefon för att kolla in bland mina konversationer på whatsapp (har en massa jobbrelaterat här) skummade igenom min email och klickade in på instagram och såg att en vän till mig Alexandra Brings som också är gravid hade lagt upp denna bilden ihop med denna texten;

“Me in week 23, about 1.5 months ago almost 6 months pregnant. I never thought I was gonna post this picture, but on the other hand I never thought I would receive comments about my baby already being anorectic. So I think this post is very important: Before I was pregnant I thought pregnancy = a big round bump for 9 months and then comes the baby. Ok not exactly, but you get the picture. I waited and waited on my belly to turn into this but it didn’t happened until a few weeks ago, therefore no other preggo pics before because this is what it looked like and I just felt awkward trying to take pictures of my non existing pregnancy body of what I thought was the standard. My bump is smaller some days, bigger on other days and doesn’t look like I thought it would any day. My pregnancy made me realize that in the same way we are all different in our regular bodies, we are in our pregnant bodies too. My baby is growing exactly as she should, and I make sure I feed her with all that she needs. I really thought that I wouldn’t get any nasty comments about being skinny while I was 7 months pregnant, but hey I was wrong. I wanna use my platform to inform people without knowledge about this and maybe make them think twice next time. After receiving these comments, a lot of other mothers told me that they went through the same thing of other women leaving mean comments about their pregnancy bodies (even though you carry a child you still see you in the mirror and it’s not just a pregnant body that people can say whatever they want about). We are women. We are the only ones going through this. We need to support each other and appreciate the fact that we can make a life inside our belly! The next time you see a pregnant woman, keep in mind that her body is changing totally, she worries about EVERYTHING (saying she’s too big or small won’t help), she’s filled with hormones and probably exhausted by everything that is happening. Tell her she’s amazing. She’s beautiful. And she’s doing an amazing job instead ❤️ it’s already a heavy burden on our shoulders, let’s lift each other like the queens we are instead”

Jag läste den och skickade direkt ett meddelande och hyllade henne för att hon valde att göra ett statement kring detta ämne. Jag har under en tid tänkt på detta, jag och Alexandra är i samma vecka (3 dagar mellan bf) och när hon gick ut med att hon var gravid talade hon om för mig att hon tyckt det varit skönt att följa mig – för att jag precis som hon, hade en mage som inte blev stor så fort. För vet ni vad jag känner är det viktigaste när man är gravid? Att känna sig normal och känna att det som sker i ens kropp är normalt. För att enda man går och funderar över är ju ifall allt är just normalt där inne, hur mår bebisen, är denna rörelsen normal, är det normalt att mina bröst ser ut såhär nu, är det normalt att jag gått upp så här mycket, är det normalt att jag gått ner i vikt. Ja det är en himla massa frågetecken, särskilt för oss förstföderskor.

Jag började ju dela med mig av mina gravidbilder och uppdateringar från vecka 14 och skämdes inte för min lilla mage som jag nu i efterhand faktiskt kan se var helt obefintlig men där och då tyckte jag inte det, jag kände mig fin och jag kände mig ju gravid (för mig har det varit hela min värld sedan den 4e Augusti) och tyckte att jag också skulle få visa upp det lilla jag hade för att oavsett hur mycket det syns utanpå så händer det ju i princip lika mycket inuti och trots att jag inte fick mage tidigt så förberedde jag mig lika mycket som dom som fick bebismage tidigt för att bli mamma. Om jag nu hade fått mage tidigt eller gått upp väldigt mycket i vikt, ja men låt mig göra det då, det har väl ingen annan med att göra, eller? Det finns väl inget vackrare än en gravidmage, oavsett storlek, du skapar ett liv!

Här var jag i vek 18 och nej, jag har ingen mage här men stör det någon så kanske den personen ska fundera lite över om den har några andra intressen att fokusera på. Om det är någon som skulle oroa sig för att allt är normalt så är det ju jag, min man och min doktor.

Men nu till saken, jag har ju inte rört vid det här ämnet alls ännu men kände att det var passande idag. Först och främst, tyck inte synd om mig, jag tycker inte synd om mig själv alls, jag har haft en helt fantastisk graviditet så jag har inget att klaga på alls. Bara det är väl ett friskhetstecken? Efter 30 veckor är det i alla fall det, en bebis som rör sig som tusan i magen, en mage som följer kurvan och inte en enda krämpa (hittills!)

En liten mage kan jag stå ut med, min läkare har ju sagt till mig hela tiden att jag följer kurvan och från mitt första möte med min doktor sa hon “Du är en av dom som inte kommer att se gravid ut förrän du är 7 månader gravid” och mycket riktigt så stämde det, inte förrän nu syns det faktiskt i kläder. Men vad gör det när jag och bebisen mår jättebra, egentligen? Och vad gör det om du gått upp 20 kg efter 15 veckor men du och bebisen är friska? Jag ska i alla fall erkänna att jag tycker för mig att magen har varit lite av halva grejen, det är så himla mysigt att ha en liten mage och jag visar stolt upp den nu, kanske för att jag trånade efter den så länge? Men jag har längtat att få visa upp det jag själv går och bakar hela dagarna. Men då till alla dessa kommentarer jag fått sedan jag blev gravid, vad är det med kvinnor att diskutera och kritisera andra kvinnors kroppar? Gravida som inte gravida. Men, alla dessa kommentarer jag fått på min instagram och blogg sedan jag blev gravid är 97 % av fallen snälla men så har vi ett gäng som tycker det är kul att ta sig rätten att kommentera det jag är mest rädd om i mitt liv just nu, det lilla livet i min mage. “Are you sure the baby is ok?” “That does not look normal” eller “HAHAHA, jag efter en tacos” Och så taggar gärna tjejer varandra i mina bilder och DÖR av skratt för det är så kul att jag har så liten mage och dessa tjejerna är större än så när dom ätit en bulle tex. Vissa råkar skicka meddelanden med mina bilder till sina vänner och tycker det är superkul att göra narr av min gravidkropp och min mage och vissa gånger har jag hamnat i dessa konversationer och så har dessa tjejer / kvinnor fått skämmas. Jag har faktiskt inte blivit ledsen men jag har fått smaka på hur elaka vissa kvinnor kan vara och jag vet redan nu att om det är något som skulle kunna göra mig arg i framtiden så skulle det vara om folk tog sig rätten och kommenterade saker om mitt barn (därav kommer jag bli försiktig m bilder) eller hur jag är som mamma, det är något som skulle kunna göra mig rätt arg tror jag. Jag vet inte, jag brukar inte bli sur och jag tar verkligen nästan aldrig åt mig någonting som okända människor skriver, däremot tar jag åt mig extremt mycket när det är nära vänner / familj som tycker något, då tar jag det på största möjliga allvar. Om jag hade tagit åt mig mycket åt vad läsare tycker om mig så hade jag inte pallat att ha det yrke jag har, heller inte om jag var på krigsstigen och ville bråka med alla. Jag är extremt obrydd kring vad nättroll tycker om mig.

Matematiken är ju ganska enkel, vi alla har kommit ut ur våra mammor på olika sätt, vi alla såg olika ut vid födseln, vi alla har utvecklas i olika takt och vi ser olika ut nu. Olika människor kan äta / träna likadant men få olika resultat, vi är olika långa och har olika förutsättingar, det enda vi kan kontrollera är att må så bra som vi bara kan i vår egen kropp med hjälp av hälsosamma medel. Så, vid en graviditet liknar det vårt vanliga liv – ALLA är olika och allas kroppar kommer att se olika ut, vi kommer att ha olika graviditeter, vi kommer att gå upp olika mycket, våra magar kommer att ha olika form och vi kommer alla att uppleva förlossningarna och att bli mamma på olika sätt. What’s the big deal?

Men som jag alltid känner så finns det bara ett sätt att göra, det är att försöka kontrollera det man kan själv. Så, jag kommer att fortsätta utvecklas som person, fortsätta hitta sätt för att må så bra som möjligt på och fortsätta inspirera er som känner att ni blir inspirerade, jag kommer att fortsätta kriga för att vi ska vara snälla mot varandra och framförallt, fortsätta pusha er alla unga tjejer där ute till att våga vara dom ni verkligen är, vara snälla mot er själva, följa era hjärtan, inte lyssna utåt och tro att ni blir glada “om ni väger så mycket” eller “får den killen” utan hitta sådant DU mår bra av och när du hittar DIN grej och du hittar dig själv och vem du är och tycker om dig själv finns det inte en chans på jorden att du ens kommer orka ödsla tid på att titta och  kommentera hur andra ser ut, vem bryr sig? Man har väl nog med sitt eget liv att göra än att sitta och tracka ner på andra.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag skulle ALDRIG säga något till någon för att göra en annan person ledsen och jag har aldrig i hela mitt liv kommenterat en dum sak till någon på nätet, aldrig och jag kommer aldrig att göra det, varför ska jag försöka få någon annan att må dåligt? Jag är alldeles för stolt för det, hur dålig period jag än haft i livet eller hur lite jag än gillat mig själv så har jag sjunkit så lågt. Så ta er en tankeställare här så kommer ni nog se en koppling, om du är en sådan som varit elak mot andra så kanske du kan se sambandet med hur elak du är mot dig själv, hur mår du, vad mår du bra av, har du några intressen, är du nöjd med dig själv? Vad skulle du kunna göra för att förverkliga dina drömmar?

Så, tjejer där ute, för ja majoriteten är ju tjejer som är elaka mot varandra uppelver jag, sluta fokusera på andra människor, sluta jämför er och framförallt sluta kommentera saker som kan göra någon annan ledsen, ingen har bett om den dåliga energin!

Nu fortsätter vi som redan fattat grejen att vara snälla mot varandra och hylla varandra, det finns ju en sak många av oss kvinnor har gemensamt och det är just att bli eller att vara mammor, ska vi inte bara ta ett break här och inse att alla mammor gör sitt bästa och försöka klappa varandra på axeln? Det tror jag är det som behövs. Må bra i dig själv och våga credda andra mammor! <3 Nu fokuserar vi på att sprida bra energi, det behövs mer sådant här i världen och det kan vi faktiskt påverka.

Här har vi två mammor och en blivande. Min mamma, svärmor och jag och vi har förmodligen alla haft olika graviditeter, sett olika ut och kommer ha olika förlossningar men det är okej. Vi är ju skapta som vi är och man kan inte annat än påverka det man själv har! <3


21 kommentarer



21 kommentarer om “Waking up and realizing that women needs to empower women a lot more.”

    Så bra att du skrev detta Sanne. Jag har en son på 1 1/2 år och när jag var gravid med honom syntes inte heller det mycket och jag ville verkligen att det skulle synas men det tog tid. Då vill man inte höra kommentarer om hur smal man är och att det inte syns osv, det sårar bara en. Att folk måste kommentera andras kroppar är så sjukt så det finns inte. Jag älskar att jag följer dig och du är så himla vacker, ta aldrig skit från någon! Nätet är hemskt emellanåt. Du har det bästa framför dig ? Kram ❤️

    Reply

    Så fint skrivet och så sant. Blir så glad över att läsa sådana texter. Har själv två barn och det ska bli så roligt att få följa er i ert nya kapitel <3

    Reply

    Du är jättefin med magen!! Jag önskade inget hellre än att min mage skulle sluta växa då det var åt andra hållet för mig. – Var ska det sluta? – Hur stor kan du bli? Osv..
    Fasen alltså, folk har för lite att göra och med nätet är allt värre än nånsin.

    Njut nu av din sista tid som gravid, för sen blir det aldrig mer som förr ?

    Reply

    Så bra skrivet!
    Jag är i vecka 18 idag och ser precis ut som du gör på din bild. Hejja dig 🙂

    Reply

    Håller med i allt du skriver. För mig var det dock tvärt om, ”är ni säkra på att det inte är tvillingar?” Och liknande kommentarer fick jag höra ofta.. All lycka till dig och er lilla kille?

    Reply

    Så bra skrivet! Gav min en tankeställare faktiskt kring det här med liten gravidmage! Jag själv hade ganska stor mage och fick ibland höra ”herregud, har du inte fött än kvinna” osv men jag tog inte heller åt mig då jag mådde jättebra under min graviditet och älskade min stora mage. Men har inte tänkt på att de som har liten mage faktiskt kan tycka det är jobbigt/ledsamt med 🙂 jag tycker iaf att du är jättefin och lycka till när det är dags för förlossning 🙂 kommer gå super! Kram

    Reply

    Fina du! Bra du tar upp det här! Jag var också liten rätt länge under min graviditet, minns däremot inte om jag fick några kommentarer om just det. Men kan tänka mig många får det och det är absolut inte ok! Du strålar desto mer som gravid nästan ?

    Reply

    Jag gick upp 11 kg sammanlagt när jag väntade min dotter som jag dessutom gick över tiden 1 vecka med.
    Magen ”ploppade” ut från ingenstans runt vecka 30 för att sedan växa i raket fart. Jag är i grunden ganska tunt byggd, 162 cm lång så för mig ”passade” min mage alldeles perfekt.
    Andra hade dock kommentarer och synpunkter på hur ”liten” jag var och vissa drog sig inte för att fråga om allt stod rätt till. Som att man inte är orolig för allt som det är.
    Ut kom en alldeles perfekt liten tjej på 2750 gr och 51 cm lång.
    Födde henne dessutom i USA där jag bodde i 13 år och var supernöjd med både mödravård/förlossning/eftervård.
    All lycka till dig, Sanna! I min värld är alla magar och sizes perfekta?. Kram!

    Reply

    Sanne skulle det naturligtvis vara. Ibland går det lite för fort på tangentbordet/Charlotta?

    Reply

    Vad bra skrivet!! Jag började sporadiskt följa din blogg efter jag sett Playmakers på play i somras. När du blev gravid var jag mer frekvent på din blogg och Instagram för jag hade nyligen plussat då. Ligger några veckor efter dig, är i vecka 24 nu och det syns knappt på mig heller än. Inte med kläder på isf. Det har varit så skönt att följa dig och se att alla inte har en babykula från vecka 12. Jag har mått oförskämt bra under graviditeten så här långt och hoppas jag får fortsätta göra det och att den lille där inne mår bra.
    Så kul att följa dig!

    Reply

    Så himla bra! Även jag är gravid med mitt första barn (en liten kille) och är ett par veckor efter dig då jag gick in i v.23 idag och inte heller haft någon nämnvärd mage. Nu har som tur är ingen kommenterat negativt angående detta men man blir ju förstås lika nojig själv! Jag är naturligt smal och ganska lång samt har en lång överkropp vilket även kan bidra till en mindre mage enl. min BM. Likväl som att magen inte blir stor lika fort som förstföderska. Det har varit skönt att kunna följa dig genom graviditeten för att känna en gemenskap, att man inte är ensam om att inte ha den runda kulan efter någon månad, samtidigt som man längtar ihjäl sig efter den!

    Reply

    Gick ner 6 kilo första 20 veckorna och magen syntes inte till alls. Sen efter v.31 sa de bara bom o den växte nått enormt. Fick först höra -men vart är magen o är du säker på att det är en bebis där inne till att istället få höra – oj nu är det snart dags va eller är du säker på att det bara är två.. Det är så konstigt alla tar sig rätten till att kommentera ens kropp bara för att man är gravid… Du är superfin! Nu är min son 5 månader och det har varit dom bästa månaderna i mitt liv! Nästa gradviditet ska jag inte tillåta någon att säga något om min kropp!

    Reply

    Känns som hela blogg världen behöver jämt och ständigt förklara/ justify sina åsikter, värderingar, livstil och utseende/ looks. Samma med dig just med här inlägget och även tidigare inlägg om att föda vaginalt. Synd verkligen att det ska vara så. Jag tänker som mest good for you and keep it going. Det är ju ändå vi som har valt följa just dig som läsare och om jag nu inte håller med all du säger, det är ju mest mitt problem och jag kan då välja och sluta följa dig. Du är ovanligt liten för att vara gravid men du ser helt fantastisk ut och barnet växer som han ska och du mår annars bra – vad mer kan man önska sig! Stå på dig och hoppas du slipper fler sånna hör inlägg. Kram 🙂

    Reply

    Jag har en kompis vars båda graviditeter var ganska jobbiga för henne då hon knappt kunde äta under hela graviditeterna och det hon fick i sig kom snabbt upp igen, så hon fick läggas in för dropp flera gånger.
    Hon fick lite mage ändå men under första gick hon inte upp någonting i vikt och under andra gick hon ner 10kg i vikt. Det var absolut ingenting hon ville utan det var så hennes kropp reagerade. Men ut kom två friska och fina flickor ändå 🙂

    Reply

    Du är en sådan inspiration Sanne! Vacker och klok! Det är väl givet att eftersom vi alla äg olika är också våra graviditeter olika och om jag själv får välja vill jag ha en gra

    Reply

    Du är en sådan inspiration Sanne! Vacker och klok! Det är väl givet att eftersom vi alla är olika är också våra graviditeter olika och om jag själv får välja vill jag ha en graviditet som din. Att kunna må bra och stråla, samtidigt som magen växer fram i takt med tiden. Usch för människor som tar sig rätten att kommentera andra kvinnors kroppar och graviditeter. Önskar dig, din man och framtida son all lycka! You go girl! <3

    Reply

    Längesen vi sågs nu! Men så bra skrivet Sanne! Jag ska ha mitt andra barn inom en månad och jag har istället fått höra kommentarer som ”är du säker att det bara är en bebis där inne” eller ”oj är du bara i vecka… och är så stor?!” Det är så onödiga kommentarer och det är som du säger bara kvinnor som säger dessa saker. Jag mår okej, bebisen mår bra och följer den kurva han ska. Storleken på magen är väl det minsta vi gravida ska bry oss om! Lyssna heller inte på alla mammor efter förlossningen som ska prata om hur snabbt eller långsamt du går ner i vikt. Nästan större samtalsämne när barnet har kommit än att få prata om hur bebisen mår.

    Så glad för er skull som ska få det finaste som finns, en bebis ?

    Reply

    När jag var sjuk i anorexi fick jag också inse hur människor i allmänhet tar sig rätten att kommentera andras kroppar.
    Nu när jag efter nästan 2 år lyckats bli normalviktig tar folk sig rätten att kommentera på det också. Förstår inte hur folk tänker när de säger typ ”har du anorexi eller” som om det är nåt som är helt ok att fråga en främmande människa på stan. Det är liksom en sjukdom, inte ett aktivt val, och framförallt inte ett utseende.
    Samma sak med hur man funkar i en graviditet! Min mamma tyckte det var jättejobbigt just pga att hon knappt fick nån mage alls och folk såklart påpekade både det ena och det andra.
    Man är ju så mycket mer än sin kropp?!? Och alla kroppar är bra kroppar. Grymt inlägg!! ??

    Reply

    Heja dig Sanne! Och heja alla andra kvinnor som stöttar, hejar och hyllar varandra istället för tvärtom. Vi mår så mycket bättre när vi hjälper varandra, finns gott om ont i denna värld utan att vår egna avundsjuka och osäkerhet drabbar andra. Och så jävla heja alla er preggos och mammor där ute – satan vad ni är mäktiga!

    Reply

    Så himla bra skrivet av både dig och Alexandra! Du kommer bli en helt fantastisk mamma och har så himla fina tankar och åsikter, en sann inspiration!
    Keep up the good work! <3

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här