Detta är första gången jag är sjuk sedan jag blev gravid. Jag är nästan aldrig sjuk, peppar peppar. Jag vet att immunförsvaret blir mycket sämre som gravid då allt går till att skydda barnet så jag har haft sådan himla tur hittills! Det är bara en sådan där dryg förkylning, ingenting värre än så!
J säger alltid att jag är sjuk i 1,2 dagar och sedan är det borta och det brukar faktiskt vara så. Sedan vi blev tillsammans har det i allafall varit så och det har hänt mig några få gånger bara, jag tycker det är så trist att vara sjuk och försöker verkligen äta, sova och ta hand om mig så att immunförsvaret pallar stå emot bakterier men ibland är det kört. Så som nu, mina ögon kliar, näsan rinner och så är jag hängig. Jag kanske har lite feber, jag vet inte jag äger ingen temp. Jag har i alla fall varvat sängen med soffan, sovit massor, ätit alldeles för många glassar, druckit 3 liter kokosvatten, massa te med ingefära/citron och pratat med vänner i telefon och på sms och funderat över framtiden som aldrig förr. Har bränt av lite serier och film också faktiskt även fast det inte är min specialité, jag har så svårt att fastna för en film eller en serie, det krävs ju full koncentration och den är inte alltid på min starka sida när jag hittar lite annat att göra här hemma.
Idag tog jag mig i alla fall utanför huset, drog på mig en mjukisdress och åkte och handlade och så lagade jag en pasta på pasta, pesto, körbärstomater, rödlök, fetaost och salt och peppar. Jag rörde om den ordentligt sedan slevade jag i mig 2 portioner och har varit mätt sedan dess haha. Sjukt gott! Däckade ordagrant på sängen efteråt. J är ju fortfarande borta, han skulle se hur jag grisar runt här hemma, jag är allt annat än piffig just nu. Tänkte på det att när jag väl hoppade in i bilen, fick lite energi av andra människor och av solen så kändes förkylningen som bortblåst, tänk att vara kroniskt sjuk, att veta att det inte blir bättre. Så orättvist. Har man hälsan i behåll så ska man inte klaga alltså, så är det bara!
Nu ska jag fortsätta googla runt om det här med mammapeng, det är ju en djungel och för mig som inte är anställd och har en fast lön är det en riktig soppa. Nu ska jag kavla upp ärmarna och reda ut detta haha, jag kan grotta ner mig i saker något så oerhört när jag inte förstår, jag bara måste hitta ALL info. Lite som när jag läst förlossningsberättelser haha. Jag är så envis när jag verkligen vill lösa eller veta något. Jag ska även fortsätta bocka av lite jobb, jag har så svårt att sluta jobba när jag är hemma såhär men nu har jag i alla fall lite pepp och energi, igår var jag mest grinig över att jag hade mycket att göra men inte hade någon oork, sådant får jag prestationsångest av, att se framför mig vad jag behöver göra men inte kan, ögonen bara värkte när jag satt vid datorn igår så då blev jag sur, jag gillar inte att inte känna mig pigg och alert eftersom jag är egen företagare och måste ta itu med allt själv. Det gör mig ännu mer tacksam över att jag haft en så bra graviditet, när jag blev gravid var jag väldigt orolig över att jag skulle tappa den helt och inte orka utföra dom uppdrag jag tagit på mig, det hade varit så jobbigt när ingen annan kan hoppa in. Jag hade turen där <3 Nu i vår har jag signat några längre blogg/instagram samarbeten och jag ska verkligen se till att planera bra inför när lillkillen kommer så att jag inte behöver känna mig otillräcklig när han behöver mig och jag behöver slänga upp ett samarbete, jag ska lägga upp det in i minsta detalj så att jag slipper jobbångesten när jag bara kommer vilja lära känna den här lille krabaten i min mage, vår son, hur sjukt?! Jag har nog inte fattat helt än.
Gotta go. Puss!
