Okej en update efter ett par väldigt speciella 48 timmar! Jag är helt slut men glad över att kunna slappna av för en stund, livet har ju stått på paus sedan i torsdags kväll. 21.50 såg ni ju att det forsade vatten ur mig och vi var redo för bebis lite tidigare än beräknat <3 Läkarna sa att det var vattnet som gått och de senaste dagarna har vi väntat på att värkarna ska komma igång. Det har varit mycket känslor, vi har taggat igång, varit glada, oroliga, fundersamma, osäkra, tankspridda men exalterade för att kanske få se vår bebis. Mest har vi funderat över vad det är som händer i och med den väntan på värkar som aldrig kom.
Men eftersom det inte hänt något ville vi åka in å kolla allt nu på kvällen. Jag sa till J att jag inte orkade gå och undra hur han har det där inne mer, jag ville se så han mådde bra trots massa kontroller hos min barnmorska så ville jag att dom skulle titta på fostervattnet så han har tillräckligt. Då visar det sig att bebisen har gott om vatten och det inte ser ut som att ”det riktiga vattnet” har gått. Tydligen så finns det en yttre säck med vatten också(?) Så de sa att antingen så hade bara den yttre säcken av vattnet gått eller så gick det hål på översidan av säcken där bebisen ligger i men att den sedan har läkt ihop av sig själv. De sa att båda sakerna händer ibland men att tydligen är sjukt ovanligt? Lite oskönt för en förstföderska som står hemma i vecka 37 och något vatten forsar ut på golvet. Barnmorskan och läkarna var lika chockade som vi och min barnmorksa är fortfarande fundersam över hela situationen, hon kan inte förstå hur det inte kunde vara det ”riktiga” fostervattnet då det verkligen såg ut så och så mycket stämde in på att det var förlossning på g efteråt.
Nu är vi i alla fall hemma och vi båda är helt slut, det viktigaste av allt är att den lille mår bra och han mår fint och har det jättebra i magen så vi låter honom komma när det passar honom. Vi har ju minst sagt gjort oss redo senaste dagarna! Det är i alla fall bra för vår lille F att få biffa på sig lite till innan han kommer. Han är ju här ganska snart ändå. Nu ska vi ta ikapp sömn och hålla humöret uppe, vi som inte har några barn sedan tidigare visste inte att något sånt här kunde hända. Vi har aldrig hört talas om det. Vi är i alla fall superglada att vi inte blev igångsatta! <3 TACK för alla fina ord och lycka till. Snart är vi tre, men inte riktigt än..
Dock har vi allafall haft mysiga dagar tillsammans, vi har verkligen varit ett superteam så vi får fortsätta ha det såhär mysigt och bara ladda upp så vi är redo när han visar att han vill ut nästa gång. Vi har i alla fall fått känt på lite hur det skulle kunna vara nu och det man märker är att det inte finns någon mall, en förlossning är verkligen så himla mycket mentalt och nu har jag inte gått igenom det än men tiden innan, hur man mentalt ska förbereda sig, släppa kontrollen och bara go with the flow. Bebisen bestämmer när den vill komma ut. Vi har också fått känna på vilket underbart stöd vi har från vänner och familj och även fina läsare som er, helt otroligt, det har värmt när det varit så oklart <3 Det är svårt när allt är nytt, vi har bara gjort allt som vår barnmorska sagt och hakat på och försökt varit positiva, kontrollerat det som går att kontrollera.
Nu kan livet gå vidare ett par dagar eller veckor, vi får klämma in några fler date-nights och långa naps, det är slut på det snart. Kram!
Det hände mig med mitt andra barn. ”Vattnet gick” en lördag morgon, först kom lite och jag ropade på min man och när han kom så forsade typ lika mycket som en mjölk paket. Vi var helt säkra att det var fostervatten. Luktade inte kiss etc. Åkte in och dem ville ju inte kolla pg av infektionsrisken, låg hela dan för att de kunde följa bebisen och värkar men inget hände. Sen åkte vi hem och skulle komma tillbaka på måndag morgon för igångsättning. Jag hade lite värkar men inga onda. På måndag åkte vi in igen och fick direkt en tablett som skulle starta förlossningen. Senare vid lunch kom en läkare för första gången och det var hemskt. Hon undersökte mig och bara hånskrattade att du har ju hinnorna kvar och typ hur dum kan man vara! Sen sa hon bara att du ska hem för tabletten hade inte haft någon påverkan. Vad jag grät efteråt. 🙁 Min man tog över då och sa till bm att vätskan i lördags var inte urin, min fru kissar inte så! 😉 Då sa bm att det kan faktiskt vara så att man han dubbla hinnor. Vi fick fundera vad vi ville göra och under tiden (troligen pga av stressen) startade förlossningen. Det var så absurt situationen och värsta var vårdpersonalen som inte trodde oss. Tillslut på tisdag em föddes vår lilla dotter. Lycka till nu, han kommer säkert snart!
Hände likadant med mitt första barn. Vi blev också misstrodda av sjukvården, som inlägget ovan. Tillslut blev jag iaf igångsatt och fick en frisk liten pojke 4v för tidigt. Var intressant att läsa ditt inlägg då jag aldrig riktigt fått någon förklaring vad som hände. Lycka till när det blir dags!
Har inte hört talas om detta innan, men det händer ju uppenbarligen! Förstår verkligen att ni varit på helspänn och laddat upp för bebisens ankomst. Jag har fått ta hål på hinnorna på förlossningen båda gångerna, men känslan av att gå omkring och vänta känner man ju igen, hehe. Njut av sista tiden, ta det lugnt och gör sånt ni inte kommer kunna göra lika ofta sen 🙂 stort lycka till när det är dags på riktigt! <3 Är för övrigt så säker man kan bli på vad ni valt för namn till lille F, ska bli spännande att se om det är rätt, haha. Kram!