Visar arkiv från april 2018

Igår var vi och käkade lunch på Organic, Frans sover alltid när vi äter för tillfället, han sover i och för sig mest hela tiden. När han är vaken dock så är han klarvaken och ser så nyfiken ut med sina stora ögon!

Efter att vi ätit skulle vi och ta passfoto till den här krabaten. Första omgången gick sådär, han vägrade vakna.. Så, vi åkte hem, bytte blöja, ammade och så var han såhär vaken i bilen.

Yes tänkte vi men så somnade han igen.. Vi var lite nervösa över hur det skulle gå.

Men gubben som jobbade på posten som vi träffat förut (eller jag, jag är ju där jämt) tog oss som sista kund och så berättade han att detta var den yngsta bebisen han haft på kontoret som skulle få ett pass. Eftersom han inte kan sitta själv och det behövde vara vit bakgrund fick han ligga i en liten låda och YES! Han tittade upp så vi lyckades få en bild. Woho! Ett steg närmre Sverige. Vi längtar tills vi ska hem! <3

Och såhär ser vår morgon ut idag. En nöjd bebis och en nöjd mamma <3

TACK för all fin respons kring min förlossningsberättelse. TACK! Jag hade aldrig kunnat drömma om så fin respons och alla dessa kommentarer, mail, direktmeddelanden och sms, tack ni är fantastiska. Det som har värmt enormt mycket är alla ni som skrivit att ni känner er mindre rädda för att föda efter att ni läst min berättelse, att ni känner er mer peppade nu. Många av er skriver att ni nu känner hopp kring att föda och JA, klart ni ska ha hopp! <3 Jag tror på er alla!! Kan jag så kan ni, hur bebisen nu än kommer ut men var inte rädda för att föda, om det är något som går snett så är ni oftast på rätt plats där ni får all hjälp ni behöver men jag blir så glad av att fler av er verkar våga tro på er själva nu! <3 Heja er! Det var det viktigaste för mig, det stödet, det gav mig all kraft jag behövde och jag ser tillbaka på min förlossning med ett sådant lugn. Jag tycker verkligen bara det var häftigt och fint!

Jag hoppades verkligen på den här responsen, att jag skulle på något vis kunna inspirera några av er. Det var så viktigt för mig, detta var den största mentala utmaningen jag gjort och jag är så stolt nu i efterhand. Jag laddade verkligen upp och hade det inte gått som jag planerat hade jag fortfarande laddat upp mentalt för att allt kan hända men att jag skulle behålla lugnet och inte vara rädd. Att föda barn är naturligt och smärtan är ofarlig <3 Och glöm inte, ni har inte bara ont utan anledning, ni ska föda ert barn. Det känns och det kommer ni alltid minnas men det ni får ut av det är värd all smärta på jorden.

Ni är bäst!! Stor kram till er alla!