Jag får så mycket frågor kring hur jag tränat / ätit sedan Frans kom. Jag lovar er, det enda jag brytt mig om är honom, jag har inte ägnat en tanke åt att tappa gravidkilon. Det lovar jag. Jag har inte svarat på några meddelanden på instagram om ”hur jag tränat eller tappat gravidkilon” för jag vill helst inte prata om det alls men jag känner att jag måste klargöra en sak. Jag har inte tränat eller försökt äta nyttigt, jag har nog aldrig myst runt så mycket, jag fikar och gosar med Frans. Allt mitt fokus går till honom. Jag har tagit lite barnvagnspromenader men det är bara för att det är mysigt, inte för att jag ska få motion direkt även fast det såklart är superbra så har jag inte tänkt så mycket på det precis nu första tiden.
Var inte så hårda mot er själva! Jag tänkte aldrig innan på hur jag skulle se ut efter jag fött barn, det kändes så onödigt att fundera över. Jag har accepterat att min kropp blir aldrig den exakt samma som innan jag var gravid och födde barn men det är ju något vackert över det. Jag har skapat ett liv i min mage, vilket är helt sjukt och sedan fött honom. Oavsett om min kropp på utsidan kommer att kunna se ungefär likadan ut så har ju saker och ting hänt inuti kroppen.
Jag ska börja träna om 2 veckor, jag ska börja på mammaträning där jag kan ha med Frans. Eftersom jag känner mig bra återhämtad efter förlossningen skulle jag säkert dra på för hårt om jag började träna själv så jag har bestämt mig för att börja med mammaträning för att försöka fokusera på allt som ska återställas inuti kroppen, det är det viktigaste. Jag vill hitta mina magmuskler igen och läka i rätt takt. Det tar ju upp till ett år för kroppen att läka helt, då menar jag inuti, jag kände här om dagen när jag laddade ner appen ”mammamage” där smått börjar aktivera dom inre magmusklerna och hittar knipmusklerna att det kändes lite konstigt inne i magen så jag kommer verkligen ta det lugnt.
Så alla nyblivna mammor eller ni som fått barn för några år sedan, fokusera på det viktiga och det är hur kroppen KÄNNS och hur du mår. Jag har fokuserat allt på det och redan när jag var gravid kände jag att jag för första gången verkligen lyssnade inåt, jag tittade inte mig i spegeln och funderade över hur jag såg ut utan jag kände mer efter ”orkar jag träna idag?” och ”nej nu måste jag vila i ett par dagar, jag är trött” och då gjorde jag det. Jag försökte må så bra som möjligt under graviditeten, därför åt jag nyttigt för att ha så bra energi som möjligt och så tränade jag så länge jag orkade men jag tränade verkligen på ett nytt sätt, jag hade inte alls några krav på mig själv utan tränade bara för att röra på mig, stärka kroppen och för att jag ville få lite endorfiner eftersom jag låg så mycket på soffan och fick knappt någon vardagsmotion alls. Jag tänkte verkligen hela tiden på Frans, jag tänkte att han behövde få i sig massa bra näring och på samma vis som jag undvek vissa saker att äta under graviditeten så försökte jag lägga till en massa bra för jag tänkte att det kunde vara bra för honom, samma med att träna, jag tänkte att han också fick en liten dos endorfiner eller kände att min kropp mådde bra och var glad!
Och för guds skull, jämför er aldrig med någon, det är den största lyckodödaren på jorden. Jag hade kunnat jämföra mig med dom mammor som var ute på barnvagnspromenader efter en vecka, jag kan tala om att då kunde jag inte ens gå normalt då men eftersom jag bara hade blivit bitter av att jämföra mig så vilade jag lite extra och gosade lite extra med Frans, fokuserade på något annat. Om det är något man lär sig när man varit gravid, fött ett barn och fått barn är att allt är normalt och vi har alla olika upplevelser, vi mår olika under graviditeter, vi ser olika ut, våra förlossningar är olika och vi återhämtar oss olika och sedan uppfostrar vi våra barn olika. Fokusera på det du kan och känn inåt, gör det du mår bra av och njut av det du kan njuta av <3
Jag vägrar fokusera på oviktiga saker och smitta av mig ett dåligt humör på Frans i onödan, alla mammor gör sitt bästa och jag vill att Frans och jag ska må så bra vi bara kan trots sömnbrist ibland och dåligt tålamod ibland haha. Påverka det du kan, njut av det goda i livet och försök skratta mer. Det finns mycket bra här i livet och det finns mycket dåligt och det dåliga vi inte kan göra mycket åt kan vi försöka strunta i!
Så fint skrivet & vilken fin liten kille ni har, helt underbar! ✨ Jag är själv i vecka 26 & försöker verkligen tänka som du. Jag älskar att vara gravid & har verkligen lärt mig att lyssna på min kropp. Jag måste bara fråga, hur långt in i graviditeten orkade du med träningen? Än så länge känner jag att jag fortfranade mår bra av det men har ingen aning om hur länge jag kommer orka. Jag vet att det är så inviduellt men det känns ändå på något sätt intressant att veta då det känns som min graviditet än så länge varit rätt lika din (har följt dig under hela tiden) ?? Fortsätt njut av er fina tid tilsammans, önskar er en fantastisk sommar!
Så bra skrivet fina du! kramar
Så bra skrivet! Precis så har jag tänkt med. Allt flöt dock på med mina två barn, både graviditet och även efter. Kändes riktigt bra med träning och allt. Sen märkte jag efter ett tag att jag borde tidigare jobbat mera på att återställa bäckenet. Det tog flera år. Nu väntar jag på en liten trea och den här graviditeten har jag verkligen varit tvungen att lyssna på kroppen. Det har inte alls gått som jag trodde och är redan nu v 26 sjukskriven pg av prematura sammandragningar och värsta foglossning. Känns tungt just nu för jag önskar att jag kunde röra på mig mera och njuta av graviditeten. Men som du skriver så måste man ju lyssna på kroppen och vad den behöver. För det behöver bebisen. Tack, mår genast bättre när du påminner om det. 🙂
Vad bra att du tar upp det, helt rätt inställning 🙂 Skulle dock vara intressant att höra dina reflektioner kring att du ju fortfarande har en så kallad ”normkropp”. Din post pregnant-kropp är ju liksom mycket mer normativ än mångas (inkl min) som aldrig varit gravida eller fött barn. Det gör ju antagligen att du kan ha en mer avslappnad inställning till din kropp (vilket är underbart!!) – även om allt är ju relativt, dvs du kanske tycker att du är ”ur form” för att vara du, medan någon annan aldrig kommer se så vältränad ut. Det påverkar ju hur lätt det är att acceptera sin kropp och hur man äter/tränar, gravid eller inte. Blev kanske lite luddigt men hoppas du förstår vad jag menar, hade varit intressant att höra dina kloka reflektioner 🙂
Du satte huvudet på spiken, jag tänkte precis likadant som du (Sofia) gällande att det förmodligen är lättare att ha den där väldigt sunda och avslappnade inställning till sin kropp om man har den i mångas ögon ”norm-perfekta” kroppen och dessutom medfött och inte något du dagligen kämpar i gymmet och räknar kalorier för att få. Tror också det kan påverka massor hur lätt man har för att ha den inställningen. Vore kul att höra dina reflektioner 🙂 Ska verkligen tillägga att detta inte är någon form av kritik eller inlindad kritik för jag är själv smal och har kanske en sådan kropp många eftersträvar men jag räknar dessvärre dagligen kalorier, begränsar mig, sliter på gymmet nästan varje dag och har till följd av det väldigt svårt att ha en sund och avslappnad syn på min kropp, just för att jag vet att om jag slutar leva som jag gör så lägger jag på mig 10kg direkt och har inte längre kvar den kroppen. Älskar att höra hur du tänker runt sånt här Sanne. Du är så sund och jag önskar jag kan lära mig att få ett sunt tankesätt till min kropp någon gång, även om det i mitt fall garanterat skulle innebära ett gäng kilon upp.
Kramar <3
Sunt och bra tankesätt! Du verkar så klok. Inte ens när folk har fött barn kan de släppa hetsen med sina kroppar! Jag har slutat med socker, inte för att bli smal utan för att kroppen inte behöver det och jag vet att jag mår bättre utan, jag blir piggare! Jag tänka att min kropp ska orka bära min själ länge och för att den ska orka med det behöver den bra bränsle och motion! Må väl ?
Alltså, jag måste fråga, gråter han (Frans) aldrig? Jag har en 6 veckors tjej som knappt gör annat och jag blir så avundsjuk på er för det verkar ju som att han är glad/nöjd i princip jämt. Men så kan det väl inte vara… eller? Jag håller för övrigt helt med dig om träning etc. Här måste jag dock ut på promenader dagligen för det är enda stunden hon är lugn 🙂