22:07 | augusti 5, 2018 | sannealexandra
I onsdags eftermiddag åkte jag till Eskilstuna med pappa som var i Stockholm. J kom inte förrän i lördags men det var så varmt i lägenheten i stan och jag var så sugen på att åka dit och mysa.
Jag åkte lite spontant så att jag hade inte med mig mycket men det gör inte så mycket, jag går ändå bara runt i morgonrock varje gång jag är där, pappa säger att han inte sett mig i något annat senaste gångerna jag varit där haha. Jag kom dit i onsdags och åkte hem idag, söndag och har i princip burit den 90 % av tiden. Så mysigt. Jag slappnar alltid av ordentligt hos mamma och pappa, det är som att jag går tillbaka till när jag bodde hemma och blir som ett barn.
Såhär mysigt har jag och Frasse sovit, han brukar alltid sova i sitt näst när vi sover borta men jag hade varken med mig det eller vagnen utan åkte ju som sagt lite spontant haha.
I 2-3 dagar har min amningen bökat lite, Frans är nu lite mer än 4 månader och verkade inte bli helt mätt och var så sur på bröstet och eftersom vi skulle på bröllop i helgen började jag bli så orolig för hur det skulle gå när mamma och pappa skulle passa Frans för att jag inte fick ut tillräckligt med mjölk så jag misstänkte att jag inte kunde göra honom helt mätt så han har fått några flaskor ersättning nu i dagarna. Han gillade det direkt vilket var skönt att veta! Jag ammade honom och testade en flaska direkt efter som han svepte. Hmm. Jag ammar ju honom typ varannan timme på dagtid så insåg att om han skulle få i sig mer hade jag ju kunnat vänta iaf 3 timmar mellan matningar.
Jag har varit lite låg och det tog hårt på mig att han avvisade bröstet, kanske låter barnsligt men det är känslor jag inte kan rå för. Vet inte om det kände som någon slags seperationsångest? Min livscoach Filippa säger ju att jag har separationsångest. Det med att amma är liksom ett litet band vi har, jag och Frans och jag tycker verkligen om att amma nu men det viktigaste är att han är mätt och nöjd. Jag vet inte om han kanske bara hade en liten tillväxtfast och var extra hungrig? Jag har också varit lite fundersam över hur mycket vikt jag ska tappa när jag ammar, jag brukar alltid väga samma och nu när jag gått under den vikten började det stressa mig… jag vet inte om jag varit stressad och att Frans känt av det för att morgonen när jag vägde mig och hade tappat vikt kände jag mig nere och orolig och det var efter det han inte ville äta.
Hur som helst så ska jag fortsätta försöka helamma tills han är 6 månader just för att det går så smidigt (förutom dessa dagar) men ha ersättning hemma ifall vi har barnvakt och det behövs eller om jag märker att han inte blir mätt. Jag har nu förstått hur det kan kännas som mamma att ha skuldkänslor och känna sig förvirrad i allt vad man ”borde” och inte även fast jag vet att det enda man borde är att göra det som är bäst för sin bebis. Hormonerna kan verkligen slå spratt och allt det jag målat upp i mitt huvud över hur jag vill ha det kan kännas jobbiga när man får motgångar. Men jag har tagit mitt förnuft till fånga och inser att jag gör mitt bästa och det som känns bäst för mig och jag vill verkligen fortsätta försöka helamma så jag ska kriga på med lite back up hemma.
Och för er som inte ammar och bara kör ersättning, helt rätt tycker jag, gör det du vill göra och det som känns rätt för dig och ditt barn, jag dömer ingen, för vissa funkar inte amningen. Jag personligen har haft det så himla smidigt (förutom lite ont till en början) så jag ska ge det lite mer tid och försöka helamma 6 månader som rekommenderat just för att han fortfarande tar bröstet 9 av 10 gånger så får vi se var det slutar. Nu får jag ju börja med små smakprover också och snart ska vi börja med gröt så det ska bli roligt, jag ska försöka att inte tänka så mycket utan bara ta det som det kommer… <3 Men det är svårt ibland som förstagångsföderska, allt är så nytt och man kan känna sig lite förvirrad. Jag funderade idag om ifall jag livet ut kommer känna skuldkänslor för Frans? Att jag alltid kommer känna att jag kan göra lite mer och bättre?
Jag ser i alla fall något positivt i det och det är att nu när jag fick vila lite från att amma ett par gånger så rinner mjölken till bättre och han blir nu mer mätt just för att det kommer mer och att han kan vänta längre till nästa matning. Uppdaterar er hur det går, vet att ni är många som funderar kring er egen amning och har egna historier att dela.
Hur som helst så kom lördagen i alla fall och J kom till stan, jag hade lyckats pumpa ut ett par flaskor och ersättningen fanns som back up så mamma och pappa tog Frans från 15-02. Det är det längsta jag varit ifrån honom. Det var inte alls jobbigt denna gången (förutom att jag behövde tömma boobisarna haha) Frans har varit så mycket med mamma och pappa nu och jag hade ju varit där med honom ett par dagar innan så han hade haft jättemysigt och det hade gått superbra.
Här har vi taggade på bröllop! Det var ju så perfekt att gå på bröllop i Eskilstuna med barnvakter i samma stad.
Såhär såg vi ut. Jag bar en klänning från By Malina länk HÄR.
Vigseln höll till i Näshulta Kyrka och det var så vackert. När min vän Lydia som gifte sig överraskade sin man med att sjunga i kyrkan brast det för oss alla… <3 Kärlek alltså. Det finaste vi har på denna jord!
Vidare från Vigseln till Holmen där festen hör till. Så fint!!!
Vackra Lydia <3 Vi lärde känna varandra i LA, vi var bekanta från Eskilstuna där vi båda kommer från men började inte umgås förrän vi båda var i LA, hon fick bo hos mig ett tag. Så kul! Vilka minnen!
Efter en supermiddag med grym stämning, härligt folk och fantastiska tal var det dags för tårta innan det blev ös på dansgolvet!!
Vi åkte hem rätt skapligt och i morse när vi tittade på en grym film, Red Sparrow så sov Frans på mig genom hela filmen. Det absolut ljuvligaste som finns.
På eftermiddagen packade vi ihop och åkte upp till Stockholm så nu sitter vi i soffan och laddar för en ny vecka. Lillisen sover och jag har packat upp all packning och planerat veckan.
Vi åt middag på den bästa sushin i Sthlm, Itamae Izakaya vid St Eriskplan är grym. Jag äter oftast deras poke bowl med lax, hur god som helst. Här sitter mina killar. Ser ni så blond Frasse blivit? Både jag och J var blonda som små. Alltså den lille krabaten ger mig så mycket kärlek och energi. Han är så gullig och glad <3 Riktig liten glädjespridare.
