Denna helgen blev inte riktigt som planerad. Men väldigt mysig för det. Tanken var att J skulle ansluta med tre kronor i tisdags och skulle bo med landslaget på hotell till söndag och spela match tors, lörd, sön men i måndags morse vaknade han upp med ondare i halsen än vad han hade tidigare under helgen och så åkte han in till läkaren och dom konstaterade halsfluss, så han fick ge återbud.
Så, plötsligt hade jag honom hemma hela veckan och från ingenstans blev Frans också sjuk, dock inte samma sjukdom. Frans har något virus som ger sig självt och J går på penicillin, jag har ju varit chockad över att jag inte blivit sänkt ännu.
Här står vi och ska precis åka till närakuten för andra gången, första gången åkte vi för att säkerställa att han inte hade halsfluss och denna gången åkte vi för att se om han behövde någon medicin och för att se så hans andning var okej. Han har haft så hög feber så att han har andats jättesnabbt och ansträngt men som tur var så var allt lugnt.
Denna lilla killen var så febrig så att han inte kunde hålla sig vaken. Lille skrutten, det gör så ont i hjärtat när dom små är sjuka. Det måste vara så jobbigt när man inte kan prata helt och berätta hur man känner.
Nu är Frans bättre, J likaså nu är det jag som är väldigt förkyld men ingen feber ännu så jag tror jag klarar mig <3 Men ni vet när livet stannar upp? Allting omkring än bara stannar och man hamnar i sin egna lilla bubbla, så har vår vecka verkligen varit och trots att det varit jobbigt att killarna varit sjuka har vi haft det så himla mysigt. Vi är ju aldrig hemma alla vi tre så mycket tillsammans. Underbart att få tid ihop!
