Jag skrev ju att jag skulle berätta för er om incidenten på tåget igår.
Jag klev på tåget från Eskilstuna till Stockholm igår strax efter tio, ställde min rullväska till höger där alla andra väskor stod, gick förbi en tant som satt närmast väskorna och satte mig på ett säte framfor henne bredvid en man. Drack lite ur min kaffe och kom på att jag behövde jobba lite så gick till min rullväska för att ta ur datorn, satte mig på huk och i och med att jag satt precis bredvid den här tanten på sätet bredvid väskorna tittade jag upp av ren reflex så som man gör, ser sig om.
Precis när jag tittar upp medan jag pratar med min syster i telefonen och rotar i väskan skriker hon hysteriskt rätt ut att jag inte ska titta på henne och att jag är ett luder (vrålhögt!) Hon slänger sig över mig och slår mig på axeln och vevar med armarna och skriker hysteriskt helt osammanhängande saker om mig. Mannen som satt bredvid mig hoppade upp ur sätet och kastade sig emellan oss, jag hade backat och stod helt chockad för att försöka förstå vad som hände. Jag tog mig ut ur vagnen medan hela vagnen tittade mot oss och mannen som var så snäll och gick emellan stod och tog all skit från henne, han försökte ta ut min handväska som stod på mitt säte men hon tog den från honom och vevade med den och gapade och skrek helt sjuka saker, mannen framför henne stod bara helt still (han förstod ju precis som jag att hon var sjuk och att det inte går att diskutera med en sådan här sjuk människa) han kom sedan ut med min väska, han såg ganska skärrad ut och jag själv satt och försökte få mina ben att sluta skaka tillsammans med ett par som var med mig under hela tiden, dom lämnade inte min sida medan det här pågick. Min syster som jag hade i telefonen trodde jag blev biten av en hund i och med att jag skrek aj aj i telefonen då hon slog mig och höll på, jag klickade bara henne så ni kan ju gissa att hon blev orolig och även mamma som min syster ringde upp och berättade vad hon hade hört innan jag la på.
Strax efter när jag satt utanför vagnen kom en annan tjej med min rullväska, hon lyckades få med sig den ut utan att den här tanten blev arg och strax efter kom konduktören och jag tillsammans med det här paret berättade hela incidenten så konduktören gick och pratade med den här galna tanten i vagnen som hade påstått att ungdomar har slagit henne. Jättekonstigt. Möjligt att det hänt den här sjuka människan något tidigare. Hon var helt lost som jag förstod det.
Konduktören var extremt proffsig och lugnade ner hela situationen snabbt, hon satte mig och det här paret som var med mig hela tiden och hade sett allt i 1a klass och så höll hon koll på mig hela resan, kontaktade vakter så att när jag stod i en annan vagn när tåget stannade i Stockholm där den här galna tanten skulle av så tog vakterna henne och jag blev mottagen av en polis och en vakt jag fick prata med. Mannen som hjälpte mig i vagnen lämnade namn & telefonnummer för att vittna och jag blev polisförhörd och gjorde en anmälan. Den här instabila, sjuka tanten var tydligen känd hos polisen sedan tidigare och skulle som det lät som skjutsas direkt till psyket då dom hade försökt fråga henne vad som hänt men hon hade yrat massa om att jag var svartsjuk och bara pratat massa osammanhängande.
Jag mår i alla fall bra men var grymt chockad efter att hon hoppade på mig, jag skakade först och var nära till att börja gråta, strax efter började jag skratta och sedan mådde jag illa, kroppen reagerade lite konstigt. Jag förstod ju INGENTING. Fick ringa den fotograf som jag skulle plåta hos och berätta vad som hade hänt, han måste ju tro att jag är fullt galen, det låter ju faktiskt helt sjuk. ”Hej jag blir sen, en kvinna attackerade mig på tåget”
Snacka om att vara på fel plats vid fel tillfälle. Vill i alla fall tacka den man som gick emellan när hon började härja och den tjej som kom med min väska, konduktören på SJ som gjorde ett grymt jobb och även det par som var med mig hela tiden och väntade med mig tills vakterna hade tagit henne. Så sjukt. Allt är i alla fall bra och nu får förhoppningvis den här sjuka tanten hjälp för det är ju precis vad hon behöver, hon är en fara för allmänheten och ska definitivt inte gå runt själv.
fyfan vilket monster!!
Omogen kommentar!
Men gud vad sjukt! Det värmer lite att höra att du hade fina medmänniskor omkring dig iallafall. Kram
Men herregud! Vet inte vad jag hade gjort om det där hände mig! Sjukt obehagligt. Skönt att höra att du är okej och vilka fantastiska människor det finns som kommer till undsättning när man hamnar i en så utsatt situation. Stor kram.
Obehagligt, men tycker inte bilden med texten ”the world is mad” är passande. Arbetar med människor som lider av psykisk ohälsa och att kalla de för ”mad” är väldigt nedlåtande. Kvinnan är inte galen i sig utan lider förmodligen av någon psykos/biopolär sjukdom/schizofreni. Tampas dagligen med verbala och ibland fysiska påhopp, ja nä det är inte kul men dessa människor är onda. Verklighetsuppfattningen är skev om ens existensiell.
Jag menar inte att just HON är mad, jag la in texten ”The world is mad” för att det är hemskt och tragiskt att det finns sjuka människor ute i samhället som inte borde få vara ute själva eller då som i det här fallet åka tåg själva, den här kvinnan är sjuk och som tur var så hade hon inget hårt föremål i handen för då hade det kunnat gått illa, hon lever ju i en annan värld och kanske kände sig hotad av mig. Jag tycker det är fruktansvärt att hon är känd hos polisen och varit häktad tidigare men fortfarande inte får den hjälp hon behöver. Jag försökte även poängtera i texten jag skrev flera gånger att den här kvinnan är sjuk och ingenting annat. Hoppas du förstår!
*inte onda skulle det vara.
Rubriken crazy people och vissa delar i inlägget gör mig ledsen. Det som gör mig ledsen och berörd är att kunna ana den okunskap och rädsla som finns för psykiska sjukdomar. Sjukdomar och ohälsa som vem som helst av oss kan drabbas av när som helst i livet. Vi har alla rätt till ett värdigt liv; rätt till att kunna känna oss trygga när vi åker tåg, men också rätt till att få vara en del av samhället. Att vara en del av samhället kanske kan vara att bli sedd som den människa man är och inte för den sjukdom man har.
Jag kan för det första inte förstå hur du kan vara ledsen på mig efter det här inlägget då jag inte klankat ner på den här sjuka kvinnan över huvud taget trots att jag skulle kunna vara vansinnig över att hon helt oprovocerat hoppade mig. För det andra så säger du att du tycker att alla människor har rätten till ett värdigt liv, absolut men är du så pass sjuk att du lever i en helt annan värld och är en fara för samhället ska du definitivt inte få vistas ute ensam. Jag vet om att det finns väldigt mycket psykisk ohälsa här i världen och vanligare blir det MEN, om jag en dag blir väldigt sjuk, så pass psykisk sjuk att jag är en fara för samhället och som i det här fallet hoppar på en ung kvinna för att det är saker i mitt huvud som inte stämmer så hoppas jag att någon tar hand om mig och ser till att jag inte vistas ute eller reser ensam innan så att jag inte skadar någon. Det kan faktiskt gå riktigt illa!
Och det sista du skrev, om att man inte ska bli sedd för den sjukdomen man har utan för den man är, absolut, det håller jag med om men i det här fallet och i den texten så beskrev jag bara händelsen, jag vet ingenting om den här kvinnan, det enda jag vet är att hon är sjuk så det fanns inte så mycket mer att säga.
Kan låta hårt men tyvärr, att hon är sjuk den här kvinnan som slog mig är en förklaring… men ingen ursäkt.
Otäck läsning & otäckt för dig såklart. Jag blir faktiskt knappt förvånad då det finns så otroligt sjuka människor överallt. För mig som jobbar med missbruk och psykiatri är det här vardag, att möta personer som oprovocerat blir tokig. Tyvärr. Det finns alldeles för sjuka människor ute i vårt samhälle.
riktigt obehagligt..