Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

16:51 | April 6, 2018

24 hours with me

Lillen vaknar just nu 02, 05, 07.30 så 07.30 ska J strax efter upp så då brukar jag ge honom Frans så brukar han få gosa lite och byta blöja innan han åker på träningen så lägger han honom hos mig så sover vi vidare till 9.30-10.

Jag äter och äter och äter. Hjälp vad hungrig jag blir av att amma!


Igår badade vi Frans för första gången. Det var inte superpopulärt första gången men att tvätta hans kalufs över kranen och låta pappa kamma var en succé!

Och såhär trendig blir man när pappa kammat håret.

Så har han sovit och sovit i både sitt babynest och sin lilla vagga, denna lilla sängen kan man ställa in så den vaggar och den funkar bra på dagen / kvällen men på natten ska han prompt ligga på mitt bröst.

Jag tittade mig i spegeln och insåg att något har börjat läcka…. Ahapp.

Här har vi lillen i morse. Jag la honom på sängen medan jag bytte om, förstå så stort allting är för honom!

Och det bästa tipset. Denna amninsbh’n från Babyshop är SÅ fin och så bra. Jag hade kunnat bära den om jag inte ammade, så snygg modell. Ni hittar den HÄR. 

Nu ska jag fila lite mer på mitt förlossningsinlägg och sedan ska jag byta om, jag har bestämt mig för att jag och lillen ska följa med till Whole Foods idag och handla, en liten dagsutflykt haha. Ska bli skönt att komma utanför huset, kroppen mår så mycket bättre så nu känner jag mig mer redo att lämna soffan. Puss!

0 kommentarer



21:24 | April 5, 2018

Babystuff part II

I samarbete med Jollyroom.se

Här kommer lite annat vi beställt hem till Sverige. Nu är det inte långt kvar tills vi åker hem, det verkar som att Frans kan få sitt pass väldigt snart så vi ska boka biljetter hem så fort allt är klart med hans papper. Han är just nu bara en liten Amerikanare den lille liraren. Vi ska skriva in honom i Sverige och fixa svenskt pass åt honom hemma så fort vi kommer hem!

Vi har beställt en sådan här fint bärsele från Ergobaby, länk HÄR. Den är så bra för att den går att justera från bebisen är nyfödd upp till 36 månader.

Vi har också beställt en resevagn, det kändes givet och valet föll på denna från Britax med både sitt och liggdel. Jag tycker det är så fint med khakigrönt och eftersom jag beställde vår vanliga vagn, Bugaboo Fox i grått tyckte jag det var kul att blanda in lite grönt! Ni hittar den HÄR. 

Jag har beställt en amningskudde, jag ammar ju dygnet runt nu i princip och den här ska jag bära runt på i lägenheten i Stockholm, perfekt när man ligger i sängen och ammar eller sitter i soffan att få lite stöd. Ska visa er den på i verkligheten sen! Länk HÄR. 

I mitten är det en babyvåg som är supersmidig, Med ett enkelt knapptryck kan du ställa in om barnet själv står på vågen eller om hen vägs i dina armar. Länk HÄR.

Babyvakt från Motorola, denna ska funka superbra i mörka rum och har även en övervakning av temperatur. Denna kommer vara perfekt när vi sitter i vardagsrummet i lägenheten i Stockholm när han ligger i vårt sovrum. Länk HÄR.

5 kommentarer



20:06 | April 1, 2018

First days with Frans

Att genomgå en förlossning, få träffa sitt barn för första gången och komma hem med sin lilla bebis är tre så stora saker att ta in så att jag håller verkligen på att låta tiden ge mig den tid jag behöver.. och lilleman, han tog sitt första andetag för 4 dagar sedan ute i världen och är lika ny i detta som jag och J. Det har varit en känslostorm, att genomgå det tuffaste jag gjort fysiskt i och med förlossning, alla dessa känslor, adrenalin, utmattning, smärta och fysisk ansträngning för att sedan få känna den ljuvaste kärlek någonsin och sådan enorm power och connection till min kropp! Alltså, om det är någon gång man vet vad man är gjord av är det när man föder barn! Efter att han var ute så var jag hög på adrenalin och så fort jag lade mig ner med honom på mitt bröst kom utandningen <3 Nu är det verkligen en bebisbubbla här hemma och att komma hem från sjukhuset har känts så magiskt, vi njuter så av den här lilla bebisbubblan och jag vill aldrig att den ska ta slut. Kroppen mår redan mycket bättre, den har varit och är fortfarande lite öm (kvinnokroppen ÄR så sjuk!) amningen har kommit igång (och ja, det gör lite ont just nu!) och lilleman gör det han ska, sover, äter, bajsar! Han är verkligen den finaste lille killen jag sett och det känns som vi börjar lära känna honom lite nu. Han känns väldigt trygg och lugn här hemma <3 Det är så underbart. Vi myser på och jag skulle kunna stirra på honom dygnet runt. Jag känner mig verkligen överväldigad, jag har så svårt att greppa allting trots att det känns som jag aldrig varit så mycket i nuet, det känns inte som att någonting spelar någon roll just nu så länge jag har min lilla familj i närheten.

Det är så lustigt. J’s föräldrar landade förra tisdagen klockan 23.00 och vattnet gick 02.00. Snacka om tajming! I onsdags kom lillen så vi fick besök av dom på sjukhuset, så mysigt. Vi har ju inte familj så nära direkt så att det blev så det här kunde ju inte bli bättre. Tanken från början var ju att dom skulle komma hit och hålla mig sällskap när J var på roaden men nu var det som om universum jobbade med oss, J är skadad och var inte ute på vägarna och familjen fick ta del av lillisen från dag 1. Här hemma nu hjälper J’s föräldrar och avlastar oss, det har varit så mysiga dagar, jag fick order om att var sängliggande till slutet på veckan så jag har mest legat i sängen, varit uppe och gått lite, ätit ätit ätit, druckit massor med vatten, försökt få kroppen att läka i sin egen takt och försökt vila för att få tillbaka lite kraft, det har varit lite sömn senaste dagarna, innan vattnet gick hade jag en hel del förvärkar och jag hade kanske sovit 25 timmar på 3 dygn innan ens vattnet gick. Det har känts av men idag, 4 dagar efter förlossningen med rätt bra sömn i natt och mycket vila så känner jag mig väldigt mycket bättre på alla vis. Jag har haft lite ont i mitt bäcken och i mina höfter så hade lite svårt att gå ordentligt men nu känns det så himla mycket bättre, dom vidgas ju så mycket under graviditeten och under förlossningen så nu måste dom få läka <3 Den 9e april åker svärisarna hem och den 12e April kommer min mamma och faster och byter av. Så tacksamt och så roligt att dom får träffa den lille.

Här kommer lite bilder. Först ut, kvällen då vattnet gick, jag bar J’s kallingar så det var dom som fick sig en stor pöl vatten hehe. Kan ni ni förstå att Frans låg där i? Jag fattar inte. Jag tycker det är SÅ konstigt att titta på den här bilden.

Jag ska dela med mig av min förlossningsberättelse i ett senare inlägg men efter att vattnet gick så i korta drag så kämpade vi på här hemma tills vi åkte in till sjukhuset vid 10, jag var då redan 7 cm öppen och låg i ett bad under den värsta tiden, mellan jag öppnade mig från 8-10 och plötsligt flög jag ur badkaret och skrek att jag ville pusha. Jag hittade inte pushtekniken direkt men efter 2 timmar var han ute och jag var världens gladaste, jag skrek “Det här var inte så farligt!! Jag skulle lätt göra det igen” jag kände mig helt oövervinnlig. Det absolut sjukaste och coolaste jag gjort! Här fick jag ha vår son mot mitt bröst och jag fattade fortfarande ingenting, jag hade så mycket adrenalin och mina ben slutade inte skaka pga hormoner och säkert också ansträngningen. J förstod nog mer än mig men detta var det finaste ögonblicket i mitt liv <3 16.39 kom Frans till livet, 3320 g stor och 49 cm lång. 18 dagar tidig dessutom, en grabb som verkligen var redo att komma ut. Här åkte min doula Rebecca och köpte sushi åt oss – det var min största önskan, frossa i sushi. Jag hade dock svårt att ta in någonting, jag kunde knappt äta eller vara, jag var i chock och behövde verkligen landa. Jag födde helt utan smärtstillande och var så med här, jag var så hög på adrenalin, mina pupiller var enorma berättade J.

Efter att jag hade kontrollerats och fått sy litegrann så gjorde dom kontroller på mig och bebis och när allt såg bra ut fick vi lämna förlossningssalen och flytta in på vårt rum uppe på avdelningen där man ligger kvar efteråt. Man brukar ligga kvar 2 dagar efter vaginal förlossning och 3 dagar efter kejsarsnitt. Denna natten, första natten med vår lille Frans blev det inte mycket sömn. Han kom inlindad i en filt i en sån liten genomskinlig bebissäng och jag fick strikta order om att han inte fick sova i min säng utan att bebis alltid måste sova i sin säng för att det kan vara farligt så att man inte råkar skada bebisen. Detta har vi lite problem med nu det kan vi ta i ett annat inlägg, Frans vill sova på mig, punkt slut och det går inte att få honom att ändra sig verkar det som. Men, tillbaka till första natten, jag valde då att inte sova och låg hud mot hud med Frans hela natten. Här började jag känna mig så lugn <3

Morgonen efter hade vi då inte sovit mer än 2 timmar. Doktorer och sköterskor i rummet varannan tv, tittade till mina värden, bebisens hjärtljud, gick igenom amning och allt vad det var. Alltså det var folk inne i rummet hela tiden och det var rättså störigt.. Jättebra att dom kom och tittade till oss men det kom in någon som ville fota Frans och så kunde vi köpa bilderna sen och jag ville bara inte ha en massa besök så vi tackade snällt nej. Vi längtade efter att få lämna sjukhuset och umgås bara vi och framförallt få sova lite <3

Men efter att min barnmorska tittat till mig och Frans och lillen hade klarat alla sina tester så fick vi åka hem efter ett dygn. Det var sådan lycka. Här står jag och håller vår lilla son <3 Hjärtat översvämmat med kärlek. Jag känner mig så lugn och harmonisk över att han är här, magisk känsla.

En trött pappa och trött bebis. Frans var ju också helt utmattad efter att ha kommit till världen, dom är ju också helt slut efter förlossningen så vi var alla redo att göra oss redo att åka.

Hejdå sjukhuset, ni var grymma <3

Så efter ett dygn på sjukhuset klev vi ut i ett regnigt Buffalo. Kommer aldrig att glömma dofterna, känslorna och bilturen hem.

Frans gillade bilturen hem.

Och jag med. Jag satt bara och njöt i baksätet med honom.

Kom hem, lägenheten hade en massa minnen från där värkarbetet startade, handduken där mitt vatten forsade på låg kvar på badrumsgolvet, min pilatesboll jag jobbade med i duschen och det låg bara så mycket minnen kvar från innan vi lämnade. Men svärmor Annika hade bäddat rent och gjort det hemtrevligt så vi njöt verkligen av att komma hem <3 Sedan la jag Frans i sitt babynäst och då slog verkligheten till och en känslostorm sköljde in över mig…

Och jag grät och grät av glädje i några minuter. Herregud vilket dygn <3 Nu var vi hemma och vi var dessutom 3. Vår lille var med oss hem, så stort.

Sedan la vi oss och gosade framför tvn och jag och J pratade om senaste dygnet. Som vi jobbat hårt tillsammans, vilket teamwork. Herregud, J var helt slut själv efter att ha jobbat med mig så hårt <3

Vaknade under natten och matade den lille som är så matglad.

Hade besök här av min kompis Laura som tog en bild på oss, lite småtrötta päron!

Det har vilats.. <3 Han ligger som en liten groda. Återigen, hur låg han i magen? Hur fick han plats?

Pappamys <3 J’s säsong slutar om 1 en vecka, så perfekt tajming det med. Det glädjer oss båda! Dessa små klänningarna är inte så snygga kanske haha men SÅ praktiska, bara att dra upp när man ska byta blöja, perfekt för honom att sova i.

För tillfället är han som en harmonisk liten buddha. Hans personlighet nu är att han är lugn, snäll, trygg, väldigt nyfiken och bestämd. Han känns redan som en liten person fastän han bara är 4 dagar det ska bli ett sant nöje att få se dig utvecklas lille Frans. Han gnyr när han är missnöjd och skriker rätt ut ibland när vi byter blöjor och stretar emot med benen. Annars ligger han mest och tittar nyfiket, piper som en liten fågel, sover på bröstet som en liten groda eller sover med händerna över bröstet så fridfullt.

Jag ammar som en tok just nu och dessa värmepads ska vara bra, jag försöker göra allt för att undvika mjölkstocking. Det gör dock ganska ont att amma.. Men jag tror jag är ovan. Han är glupsk och äter mer än gärna hela tiden.

Vi har fått fina blombud <3

Och här är i morse, jag och F matchade lite till frukosten.

Jag äter och äter. Hungern är tillbaka!!

Mina outfits består av amningslinnen, mjuka pyjamaser och mjukisset och denna fina morgonrocken från Livly.

Gosen <3 Nu ska jag fortsätta mysa här i bebisbubblan. Nu förstår jag vad alla pratade om. Den varar ju inte för alltid så jag ska ta vara på den varje sekund. Lillen ändrar utseende hela tiden så ni får se en hel del bilder på honom just nu men jag har inte planerat att detta ska bli en mamma-blogg och han kommer inte bli en egen liten profil utan jag har inte tänkt att visa såhär mycket framöver!

Här ligger jag med datorn och lillis intill mig <3

60 kommentarer



04:53 | March 26, 2018

Another baby update and thoughts about how hard it is to be a first mom since everything is so individual

Okej, en sista baby update, jag ska inte uppdatera mer om just detta förrän han är här och jag ska sluta prata om det men jag tänker att det kanske kan hjälpa många av er där ute, vi måste inse att alla förlossningar är så olika och att bebisarna och kropparna gör det dom vill, det är ingen idé att jämföra förlossningar för att alla förlossningar är normala och det finns inget som är rätt och fel, det finns ingen förlossningsmall. Man får utgå från sig själv och bolla med sin barnmorska. Jag vill i alla fall dela med mig av min story (so far) här går det sakta kan man tänka eftersom att vi trodde han varit på väg två gånger men det är falska alarm så vi kanske väntar i onödan <3  Jag skrev ju ett inlägg till er igår där jag berättade om vårt sjukhusbesök där vattnet inte gick utan det var något annat slags lager av vätska som gått och inte bebis fostervatten, vilket gjorde oss glada, då behöver vi inte sätta igång förlossningen. Vi kom i alla fall hem igår efter sjukhusbesöket och la oss och sov, vi kände att det var ett falskt alarm med vattnet så vi somnade gott.

Klockan 03.00 vaknade jag av världens magknip, magen var stenhård och jag fick nästan för mig att lillen knappt fick syre där i så spetsig magen var av alla sammandragningar. Jag klev upp medan J sov, jag ville inte väcka honom och plötsligt fick jag lite svårare att slappna av, jag började tracka dessa sammandragningar och när jag kände hur det övergick i riktiga förvärkar väckte jag honom. Jag smsade min doula och hon bad mig ta ett bad för att se om det försvann. Jag hoppade ner i badet och J kom in och la sig bredvid och pratade med mig. Efter jag badat ett tag och dom inte försvann klev jag upp. Här började jag få väldigt ont och hade täta och rätt intensiva värkar, jag satt på pilatesbollen, fick stanna upp och andas och när det blev som mest intensivt hoppade jag in i duschen och försökte andas genom värkarna. Dom gjorde inte svinont men tillräckligt för att behöva koncentrera mig. Jag fattade verkligen här vad värkar är och hur dom skiljer sig mot sammandragningar.

Klockan 04.45 kom slemproppen ut, jag skickade en bild till min doula och barnmorska och dom båda talade om för mig att jag skulle ta mig igenom värkarna och säga till om dom blev mer regelbundna. Det kom även en del blodstrimlor i omgångar vilket dom tyckte var ett bra tecken på att det KAN vara förlossning på g men också kan det inte betyda det, man vet ju aldrig, det finns en massa tecken men egentligen så vet man ju inte, allt är gissningar. Jag la mig i allafall efter ett tag i soffan och kände att jag blev trött, värkarna blev längre och längre ifrån varandra så vi gick och la oss i sängen och jag lyckades sova emellan värkarna. Nu var det plötsligt 15 min mellan värkarna så det var inte jobbigt längre. När dom avtog helt sov jag i 3 timmar på J’s bröst.

Sedan dess idag har jag mått bra, det avtog helt. Jag har typ molande mensvärk och lite ryggont annars ingenting. Min barnmorska säger att jag är en “night contracter” att jag oftast får känningar på kvällarna och det stämmer nog, nu ikväll har magen varit mer aktiv och jag har haft små värkar, inte onda utan sådana jag verkligen kan prata mig igenom men jag har haft dom lite oregelbundet så det är inget på g. Vi har försökt tagit vara på dagen, ätit, vilat, gjort pedikyr och bara slappat som om inget har hänt.

Jag och J insåg idag när vi satt på balkongen idag och pratade massor om när det kanske skulle kunna komma igång att det tar alldeles för mycket energi just nu, vi behövde agera och bestämma oss för att börja leva lite i nuet och släppa det här med förlossningen för en stund. Vi kan inte påverka något och vi kan inte hålla på och spekulera mer, vi vet ju inte när han kommer, punkt slut. Vi har verkligen senaste dagarna genomgått en sådan berg och dahlbana av känslor tillsammans och vi insåg idag när vi höll på och googlade, läste massa meddelanden jag fått på instagram att det inte går att jämföra en enda förlossning, alla är helt unika och det hjälper inte att fundera över NÄR saker ska ske eller OM. Vi kände att senaste dagarna (helt oundvikligt) har all vår energi gått till att ladda inför en eventuell förlossning och efter en vattengång som inte var något och en slempropp som gått ihop med värkar inser vi att slemproppen kan gå och lillen kanske inte väljer att komma ut förrän om 3 veckor, slemproppen betyder ju inte så mycket, för vissa är det en startpunkt och det går fort och för vissa inte så varför hetsa? Vi får väl se när det drar igång, kanske blir vecka 41.

Vi kände att vårt motto alltid annars är att “kontrollera det man kan kontrollera” och nu känner vi att hela den här eventuella förlossningen har tagit över vårt liv totalt så vi bestämde oss ikväll för att gå ut och äta och inte prata någonting om dom senaste dagarna för dom lämnar vi bakom oss nu och inte heller om hans ankomst. Vi försöker inse att det finns fler bebisar som lurats lite och sänt ut falskt alarm och för oss förstföderskor är det ju så svårt att veta vad det är som händer, så svårt!! Jag har fått massa meddelanden skickade till mig där exakt samma sak har hänt, att “vattnet” gått och att slemproppen släppt några dagar efter och sedan är det ett gäng olika tid kring när bebisarna har kommit. Jag tyckte det var riktigt skönt att få så mycket mail och direktmeddelanden om att fler har varit med om det jag varit med om med hela den att vi trodde “vattnet gått historian” Jag hade aldrig hört talas om det förut så tack för att ni delar – inget är onormalt.

Jag har gett vänner och familj hemma förhoppningar också gång på gång, stackars vissa som inte kunnat sova om nätterna, förlåt till er! När vi väl åker in ska vi inte smsa någon förrän vi vet 100 % att vi kommer hem med bebis haha. Och jag la ju upp att vattnet gick på instagram men det var iof ganska bra för nu har många fått se hur det kan gå, finns massor med konstigt som kan hända och att som förstföderska är allt svårt att tyda. Vi som är så nya inom detta och så taggade på att bli föräldrar trodde ju först och främst när “vattnet gick” att det var dags, vi trodde det var som på film haha. Jag smsade och ringde runt, jag var övertaggad, trodde vi skulle få bebis!! Vi har ju verkligen trott att det varit på g flera gånger men lillen har gett oss falskt alarm så nu har vi bestämt oss för att utgå från hans due date, 16e April mentalt och kommer han innan så gör han det, det är bara en rolig surprise!! Vi kan inte vara egoistiska, jag är i vecka 37 bara och det är ingen stress ut för honom, han mår jättebra och eftersom det riktiga fostervattnet inte sipprat så har han det kanon där inne och det finns inget som är bråttom ut för honom mer än att vi blivit ivriga pga falskt alarm. Vi ska inte stressa ut lille grabben! Vi kan inte spekulera i när han kommer heller för det är helt omöjligt att veta, om någon annans slempropp gick och bebisen kom 24 timmar senare så är det den personens story, det har ingenting med mig att göra, alla förlossningar är totalt olika och det är ingen idé att spekulera även fast det är svårt när man längtar. Jag frågade min barnmorska och slemproppen kan gå 3 veckor innan men det är absolut ett tecken på att förlossningen är på g i allafall, någon gång framöver hehe. Den kan till och med återbildas fick jag höra idag.

Men, han mår väldigt bra och det är ju huvudsaken! <3  I och med nu att hans fostervatten inte läckt så behöver vi inte utgå från den kvällen alls, vi kan glömma det nu och det enda vi vet är att slemproppen släppt och det gör den på många och i många fall långt innan förlossningen så vi utgår nu från att lille F mår bra där inne, vilket han gör, vi har kollat honom fler gånger än någon annan senaste dagarna och jag mår bra och vi ska kolla honom i morgon igen. Vi är i alla fall redo för honom och så fort han vill ut kommer vi märka det, vi ska bara slappna av nu och leva på som vanligt, vi kan inte hetsa detta varje dag nu fram till han kommer. Så nu ska vi släppa bebis-hetsen här hemma lite eftersom han bestämmer när det är dags och min kropp gör precis det den behöver inför förlossningen, när kroppen och bebis är redo så kommer värkarna bli väldigt intensiva och då tar vi det då <3 Men varför tex jobb för oss båda har blivit inställt senaste dagarna är det ju för det som hänt.. Vi visste ju ingenting utan lyssnar bara på barnmorskan och doktorerna. Dock så har både min barnmorska och min doula sagt att dom inte tror att jag kommer gå 40 veckor och det har nog satt sig lite i huvudet på oss och det är ju så himla svårt när man är så nära due date att inte bli så fixerad vid NÄR bebisen kommer haha. Men, vi måste slappna av lite nu.

Så alla där ute, glöm inte att allas graviditeter, förlossningar och barn är helt olika och alla stories är olika så det här med förlossning är något man bara måste ha tålamod med. Vissas går superfort, vissas inte. Tack för allt stöd <3333 Ni är så fina och ert pepp är oslagbart! Ville bara uppdatera.

Såhär myser vi runt här hemma. Ikväll ska vi gå och lägga oss utan att hetsa om “tänk om jag vaknar med värkar” Ja, gör jag det så är det så men det kan jag lika gärna göra om 2 veckor. Här kommer lite bilder från igår och idag, nu släpper vi dom dagarna litegrann och blickar framåt, i morgon är det måndag och vi ska leva på som vanligt.

J har masserat mig 04.00.. <3

Vi har varit spända när vi trodde vattnet gått och varit uppe och ätit frukost och kollat film vid 04.30.

Jag har haft med mig bb-väskorna i bilen just in case.. Nu får dom ligga här uppe i lägenheten.

Bebisredo!

Vi har varit på Kambucha-bar.

Jag har varit på yoga och min doula är lärare och berättade om min story för alla om att mitt vatten gick men inga värkar. Det var fler som hade varit med om det.. Nu var det ju inte så i mitt fall men det var en tjej där som det tagit 3 dagar för innan hennes värkar kom igång.

Vi har spenderat en del tid i bilen.

Och hemma. J är den finaste personen på jorden, som han tagit hand om mig alltså <3 Och för er som inte vet det – ja han är skadad så han är inte med på roadtrips osv. Guld för mig även fast det är tråkigt med skadan.

Jag låg och tog värkar i morse på en pilatesboll..

Vi har ätit middag och snackat om allt utom bebisar efter att vi bestämt oss för att släppa taget om det nu, vi kan inte kontrollera någonting och lillen mår bra. Bra så!

11 kommentarer




06:45 | March 25, 2018

We are exhausted, confused but happy our little man is doing well <3

Okej en update efter ett par väldigt speciella 48 timmar! Jag är helt slut men glad över att kunna slappna av för en stund, livet har ju stått på paus sedan i torsdags kväll. 21.50 såg ni ju att det forsade vatten ur mig och vi var redo för bebis lite tidigare än beräknat <3 Läkarna sa att det var vattnet som gått och de senaste dagarna har vi väntat på att värkarna ska komma igång. Det har varit mycket känslor, vi har taggat igång, varit glada, oroliga, fundersamma, osäkra, tankspridda men exalterade för att kanske få se vår bebis. Mest har vi funderat över vad det är som händer i och med den väntan på värkar som aldrig kom.

Men eftersom det inte hänt något ville vi åka in å kolla allt nu på kvällen. Jag sa till J att jag inte orkade gå och undra hur han har det där inne mer, jag ville se så han mådde bra trots massa kontroller hos min barnmorska så ville jag att dom skulle titta på fostervattnet så han har tillräckligt. Då visar det sig att bebisen har gott om vatten och det inte ser ut som att “det riktiga vattnet” har gått. Tydligen så finns det en yttre säck med vatten också(?) Så de sa att antingen så hade bara den yttre säcken av vattnet gått eller så gick det hål på översidan av säcken där bebisen ligger i men att den sedan har läkt ihop av sig själv. De sa att båda sakerna händer ibland men att tydligen är sjukt ovanligt? Lite oskönt för en förstföderska som står hemma i vecka 37 och något vatten forsar ut på golvet. Barnmorskan och läkarna var lika chockade som vi och min barnmorksa är fortfarande fundersam över hela situationen, hon kan inte förstå hur det inte kunde vara det “riktiga” fostervattnet då det verkligen såg ut så och så mycket stämde in på att det var förlossning på g efteråt.

Nu är vi i alla fall hemma och vi båda är helt slut, det viktigaste av allt är att den lille mår bra och han mår fint och har det jättebra i magen så vi låter honom komma när det passar honom. Vi har ju minst sagt gjort oss redo senaste dagarna! Det är i alla fall bra för vår lille F att få biffa på sig lite till innan han kommer. Han är ju här ganska snart ändå. Nu ska vi ta ikapp sömn och hålla humöret uppe, vi som inte har några barn sedan tidigare visste inte att något sånt här kunde hända. Vi har aldrig hört talas om det. Vi är i alla fall superglada att vi inte blev igångsatta! <3 TACK för alla fina ord och lycka till. Snart är vi tre, men inte riktigt än..

Dock har vi allafall haft mysiga dagar tillsammans, vi har verkligen varit ett superteam så vi får fortsätta ha det såhär mysigt och bara ladda upp så vi är redo när han visar att han vill ut nästa gång. Vi har i alla fall fått känt på lite hur det skulle kunna vara nu och det man märker är att det inte finns någon mall, en förlossning är verkligen så himla mycket mentalt och nu har jag inte gått igenom det än men tiden innan, hur man mentalt ska förbereda sig, släppa kontrollen och bara go with the flow. Bebisen bestämmer när den vill komma ut. Vi har också fått känna på vilket underbart stöd vi har från vänner och familj och även fina läsare som er, helt otroligt, det har värmt när det varit så oklart <3 Det är svårt när allt är nytt, vi har bara gjort allt som vår barnmorska sagt och hakat på och försökt varit positiva, kontrollerat det som går att kontrollera.

Nu kan livet gå vidare ett par dagar eller veckor, vi får klämma in några fler date-nights och långa naps, det är slut på det snart. Kram!

 

3 kommentarer