Visar inlägg från "baby-2018"

Att genomgå en förlossning, få träffa sitt barn för första gången och komma hem med sin lilla bebis är tre så stora saker att ta in så att jag håller verkligen på att låta tiden ge mig den tid jag behöver.. och lilleman, han tog sitt första andetag för 4 dagar sedan ute i världen och är lika ny i detta som jag och J. Det har varit en känslostorm, att genomgå det tuffaste jag gjort fysiskt i och med förlossning, alla dessa känslor, adrenalin, utmattning, smärta och fysisk ansträngning för att sedan få känna den ljuvaste kärlek någonsin och sådan enorm power och connection till min kropp! Alltså, om det är någon gång man vet vad man är gjord av är det när man föder barn! Efter att han var ute så var jag hög på adrenalin och så fort jag lade mig ner med honom på mitt bröst kom utandningen <3 Nu är det verkligen en bebisbubbla här hemma och att komma hem från sjukhuset har känts så magiskt, vi njuter så av den här lilla bebisbubblan och jag vill aldrig att den ska ta slut. Kroppen mår redan mycket bättre, den har varit och är fortfarande lite öm (kvinnokroppen ÄR så sjuk!) amningen har kommit igång (och ja, det gör lite ont just nu!) och lilleman gör det han ska, sover, äter, bajsar! Han är verkligen den finaste lille killen jag sett och det känns som vi börjar lära känna honom lite nu. Han känns väldigt trygg och lugn här hemma <3 Det är så underbart. Vi myser på och jag skulle kunna stirra på honom dygnet runt. Jag känner mig verkligen överväldigad, jag har så svårt att greppa allting trots att det känns som jag aldrig varit så mycket i nuet, det känns inte som att någonting spelar någon roll just nu så länge jag har min lilla familj i närheten.

Det är så lustigt. J’s föräldrar landade förra tisdagen klockan 23.00 och vattnet gick 02.00. Snacka om tajming! I onsdags kom lillen så vi fick besök av dom på sjukhuset, så mysigt. Vi har ju inte familj så nära direkt så att det blev så det här kunde ju inte bli bättre. Tanken från början var ju att dom skulle komma hit och hålla mig sällskap när J var på roaden men nu var det som om universum jobbade med oss, J är skadad och var inte ute på vägarna och familjen fick ta del av lillisen från dag 1. Här hemma nu hjälper J’s föräldrar och avlastar oss, det har varit så mysiga dagar, jag fick order om att var sängliggande till slutet på veckan så jag har mest legat i sängen, varit uppe och gått lite, ätit ätit ätit, druckit massor med vatten, försökt få kroppen att läka i sin egen takt och försökt vila för att få tillbaka lite kraft, det har varit lite sömn senaste dagarna, innan vattnet gick hade jag en hel del förvärkar och jag hade kanske sovit 25 timmar på 3 dygn innan ens vattnet gick. Det har känts av men idag, 4 dagar efter förlossningen med rätt bra sömn i natt och mycket vila så känner jag mig väldigt mycket bättre på alla vis. Jag har haft lite ont i mitt bäcken och i mina höfter så hade lite svårt att gå ordentligt men nu känns det så himla mycket bättre, dom vidgas ju så mycket under graviditeten och under förlossningen så nu måste dom få läka <3 Den 9e april åker svärisarna hem och den 12e April kommer min mamma och faster och byter av. Så tacksamt och så roligt att dom får träffa den lille.

Här kommer lite bilder. Först ut, kvällen då vattnet gick, jag bar J’s kallingar så det var dom som fick sig en stor pöl vatten hehe. Kan ni ni förstå att Frans låg där i? Jag fattar inte. Jag tycker det är SÅ konstigt att titta på den här bilden.

Jag ska dela med mig av min förlossningsberättelse i ett senare inlägg men efter att vattnet gick så i korta drag så kämpade vi på här hemma tills vi åkte in till sjukhuset vid 10, jag var då redan 7 cm öppen och låg i ett bad under den värsta tiden, mellan jag öppnade mig från 8-10 och plötsligt flög jag ur badkaret och skrek att jag ville pusha. Jag hittade inte pushtekniken direkt men efter 2 timmar var han ute och jag var världens gladaste, jag skrek ”Det här var inte så farligt!! Jag skulle lätt göra det igen” jag kände mig helt oövervinnlig. Det absolut sjukaste och coolaste jag gjort! Här fick jag ha vår son mot mitt bröst och jag fattade fortfarande ingenting, jag hade så mycket adrenalin och mina ben slutade inte skaka pga hormoner och säkert också ansträngningen. J förstod nog mer än mig men detta var det finaste ögonblicket i mitt liv <3 16.39 kom Frans till livet, 3320 g stor och 49 cm lång. 18 dagar tidig dessutom, en grabb som verkligen var redo att komma ut. Här åkte min doula Rebecca och köpte sushi åt oss – det var min största önskan, frossa i sushi. Jag hade dock svårt att ta in någonting, jag kunde knappt äta eller vara, jag var i chock och behövde verkligen landa. Jag födde helt utan smärtstillande och var så med här, jag var så hög på adrenalin, mina pupiller var enorma berättade J.

Efter att jag hade kontrollerats och fått sy litegrann så gjorde dom kontroller på mig och bebis och när allt såg bra ut fick vi lämna förlossningssalen och flytta in på vårt rum uppe på avdelningen där man ligger kvar efteråt. Man brukar ligga kvar 2 dagar efter vaginal förlossning och 3 dagar efter kejsarsnitt. Denna natten, första natten med vår lille Frans blev det inte mycket sömn. Han kom inlindad i en filt i en sån liten genomskinlig bebissäng och jag fick strikta order om att han inte fick sova i min säng utan att bebis alltid måste sova i sin säng för att det kan vara farligt så att man inte råkar skada bebisen. Detta har vi lite problem med nu det kan vi ta i ett annat inlägg, Frans vill sova på mig, punkt slut och det går inte att få honom att ändra sig verkar det som. Men, tillbaka till första natten, jag valde då att inte sova och låg hud mot hud med Frans hela natten. Här började jag känna mig så lugn <3

Morgonen efter hade vi då inte sovit mer än 2 timmar. Doktorer och sköterskor i rummet varannan tv, tittade till mina värden, bebisens hjärtljud, gick igenom amning och allt vad det var. Alltså det var folk inne i rummet hela tiden och det var rättså störigt.. Jättebra att dom kom och tittade till oss men det kom in någon som ville fota Frans och så kunde vi köpa bilderna sen och jag ville bara inte ha en massa besök så vi tackade snällt nej. Vi längtade efter att få lämna sjukhuset och umgås bara vi och framförallt få sova lite <3

Men efter att min barnmorska tittat till mig och Frans och lillen hade klarat alla sina tester så fick vi åka hem efter ett dygn. Det var sådan lycka. Här står jag och håller vår lilla son <3 Hjärtat översvämmat med kärlek. Jag känner mig så lugn och harmonisk över att han är här, magisk känsla.

En trött pappa och trött bebis. Frans var ju också helt utmattad efter att ha kommit till världen, dom är ju också helt slut efter förlossningen så vi var alla redo att göra oss redo att åka.

Hejdå sjukhuset, ni var grymma <3

Så efter ett dygn på sjukhuset klev vi ut i ett regnigt Buffalo. Kommer aldrig att glömma dofterna, känslorna och bilturen hem.

Frans gillade bilturen hem.

Och jag med. Jag satt bara och njöt i baksätet med honom.

Kom hem, lägenheten hade en massa minnen från där värkarbetet startade, handduken där mitt vatten forsade på låg kvar på badrumsgolvet, min pilatesboll jag jobbade med i duschen och det låg bara så mycket minnen kvar från innan vi lämnade. Men svärmor Annika hade bäddat rent och gjort det hemtrevligt så vi njöt verkligen av att komma hem <3 Sedan la jag Frans i sitt babynäst och då slog verkligheten till och en känslostorm sköljde in över mig…

Och jag grät och grät av glädje i några minuter. Herregud vilket dygn <3 Nu var vi hemma och vi var dessutom 3. Vår lille var med oss hem, så stort.

Sedan la vi oss och gosade framför tvn och jag och J pratade om senaste dygnet. Som vi jobbat hårt tillsammans, vilket teamwork. Herregud, J var helt slut själv efter att ha jobbat med mig så hårt <3

Vaknade under natten och matade den lille som är så matglad.

Hade besök här av min kompis Laura som tog en bild på oss, lite småtrötta päron!

Det har vilats.. <3 Han ligger som en liten groda. Återigen, hur låg han i magen? Hur fick han plats?

Pappamys <3 J’s säsong slutar om 1 en vecka, så perfekt tajming det med. Det glädjer oss båda! Dessa små klänningarna är inte så snygga kanske haha men SÅ praktiska, bara att dra upp när man ska byta blöja, perfekt för honom att sova i.

För tillfället är han som en harmonisk liten buddha. Hans personlighet nu är att han är lugn, snäll, trygg, väldigt nyfiken och bestämd. Han känns redan som en liten person fastän han bara är 4 dagar det ska bli ett sant nöje att få se dig utvecklas lille Frans. Han gnyr när han är missnöjd och skriker rätt ut ibland när vi byter blöjor och stretar emot med benen. Annars ligger han mest och tittar nyfiket, piper som en liten fågel, sover på bröstet som en liten groda eller sover med händerna över bröstet så fridfullt.

Jag ammar som en tok just nu och dessa värmepads ska vara bra, jag försöker göra allt för att undvika mjölkstocking. Det gör dock ganska ont att amma.. Men jag tror jag är ovan. Han är glupsk och äter mer än gärna hela tiden.

Vi har fått fina blombud <3

Och här är i morse, jag och F matchade lite till frukosten.

Jag äter och äter. Hungern är tillbaka!!

Mina outfits består av amningslinnen, mjuka pyjamaser och mjukisset och denna fina morgonrocken från Livly.

Gosen <3 Nu ska jag fortsätta mysa här i bebisbubblan. Nu förstår jag vad alla pratade om. Den varar ju inte för alltid så jag ska ta vara på den varje sekund. Lillen ändrar utseende hela tiden så ni får se en hel del bilder på honom just nu men jag har inte planerat att detta ska bli en mamma-blogg och han kommer inte bli en egen liten profil utan jag har inte tänkt att visa såhär mycket framöver!

Här ligger jag med datorn och lillis intill mig <3

Okej en update efter ett par väldigt speciella 48 timmar! Jag är helt slut men glad över att kunna slappna av för en stund, livet har ju stått på paus sedan i torsdags kväll. 21.50 såg ni ju att det forsade vatten ur mig och vi var redo för bebis lite tidigare än beräknat <3 Läkarna sa att det var vattnet som gått och de senaste dagarna har vi väntat på att värkarna ska komma igång. Det har varit mycket känslor, vi har taggat igång, varit glada, oroliga, fundersamma, osäkra, tankspridda men exalterade för att kanske få se vår bebis. Mest har vi funderat över vad det är som händer i och med den väntan på värkar som aldrig kom.

Men eftersom det inte hänt något ville vi åka in å kolla allt nu på kvällen. Jag sa till J att jag inte orkade gå och undra hur han har det där inne mer, jag ville se så han mådde bra trots massa kontroller hos min barnmorska så ville jag att dom skulle titta på fostervattnet så han har tillräckligt. Då visar det sig att bebisen har gott om vatten och det inte ser ut som att ”det riktiga vattnet” har gått. Tydligen så finns det en yttre säck med vatten också(?) Så de sa att antingen så hade bara den yttre säcken av vattnet gått eller så gick det hål på översidan av säcken där bebisen ligger i men att den sedan har läkt ihop av sig själv. De sa att båda sakerna händer ibland men att tydligen är sjukt ovanligt? Lite oskönt för en förstföderska som står hemma i vecka 37 och något vatten forsar ut på golvet. Barnmorskan och läkarna var lika chockade som vi och min barnmorksa är fortfarande fundersam över hela situationen, hon kan inte förstå hur det inte kunde vara det ”riktiga” fostervattnet då det verkligen såg ut så och så mycket stämde in på att det var förlossning på g efteråt.

Nu är vi i alla fall hemma och vi båda är helt slut, det viktigaste av allt är att den lille mår bra och han mår fint och har det jättebra i magen så vi låter honom komma när det passar honom. Vi har ju minst sagt gjort oss redo senaste dagarna! Det är i alla fall bra för vår lille F att få biffa på sig lite till innan han kommer. Han är ju här ganska snart ändå. Nu ska vi ta ikapp sömn och hålla humöret uppe, vi som inte har några barn sedan tidigare visste inte att något sånt här kunde hända. Vi har aldrig hört talas om det. Vi är i alla fall superglada att vi inte blev igångsatta! <3 TACK för alla fina ord och lycka till. Snart är vi tre, men inte riktigt än..

Dock har vi allafall haft mysiga dagar tillsammans, vi har verkligen varit ett superteam så vi får fortsätta ha det såhär mysigt och bara ladda upp så vi är redo när han visar att han vill ut nästa gång. Vi har i alla fall fått känt på lite hur det skulle kunna vara nu och det man märker är att det inte finns någon mall, en förlossning är verkligen så himla mycket mentalt och nu har jag inte gått igenom det än men tiden innan, hur man mentalt ska förbereda sig, släppa kontrollen och bara go with the flow. Bebisen bestämmer när den vill komma ut. Vi har också fått känna på vilket underbart stöd vi har från vänner och familj och även fina läsare som er, helt otroligt, det har värmt när det varit så oklart <3 Det är svårt när allt är nytt, vi har bara gjort allt som vår barnmorska sagt och hakat på och försökt varit positiva, kontrollerat det som går att kontrollera.

Nu kan livet gå vidare ett par dagar eller veckor, vi får klämma in några fler date-nights och långa naps, det är slut på det snart. Kram!