01:14 | mars 5, 2018 | sannealexandra
Min gravidstatus vecka 34 (33+6) Nu har 85 % passerat och det är 42 dagar kvar till bf.
Mående: Jag har mått bra förutom att jag idag har en svindålig graviddag och nätterna för tillfället är en pärs. I natt sov jag för första gången på hela veckan rätt bra. Jag vaknar var annan var tredje timme av att jag behöver vända på mig, får kramp någonstans, i magen eller i ryggen eller någon annan nerv. Min doula säger att det är för att kroppen gör sig redo, jag ska mentalt vara redo för att vara uppe och amma. Jag kan se att det är så för jag vaknar och är rätt pigg! I och med dålig sömn har jag haft lite dippar i min energi och behövt napa lite. Annars så har jag haft sammandragningar precis hela veckan från jag vaknar till jag somnar i princip.. Det krampar och krampar och magen är STENHÅRD nästan 24 timmar om dygnet. Kroppen övar inför förlossning, vissa känner inte sammandragningar på detta sättet men jag gör det då hela tiden och blir rätt trött av det, jag blir utmattad av att det krampar och spänner. Lillen lever också rövare, jag tror det blir ett aktivt barn alltså.
Cravings: Sött! Jag letar efter massa gotte men hittar inget här hemma som är så intressant… Jag har också haft lite cravings på kolhyderater denna veckan, om jag får inte en sallad med bröd till är jag mer ute efter brödet än salladen. Hehe. Gjorde en krämig pasta igår, den satt fint.
Vikt och kropp: + 9 kg
Hormoner: Idag kände jag mig lite moody, jag kände mig tung och ville helst bara dra täcket över huvudet men det försvann. Känner mig dock typ lite ängslig och vill bara när han kommer haha. Tycker allt känns rätt meningslöst idag och tycker att graviditeten känns onödigt lång. Näe, mina hormoner idag är då inte att hylla. Skulle vilja gråta lite, hela magen är upptryckt så jag knappt kan andas och jag kan inte böja mig ner, sådana grejer som när jag inte har en sådan här dålig dag känns jobbigt alls, mer mysigt.. Idag? Inte mysigt. Jag förstår dom tjejer nu som har sådana här gravidhormoner som spökar mest hela tiden, då är inte graviditeten en enda stor härlig tid som det 98 % av tiden varit för mig hittills.
Övrigt: Jag hade här om natten en riktig värk! Jag är säker på det. Bara en som försvann. Jag vaknade av att jag fick sådan SJUK smärta i magen, det var en riktig käftsmäll och jag fick inte luft, den varade i några sekunder sedan försvann den och kom inte mer. Helt galet. Kroppen övar verkligen som tusan hela tiden. Om jag tar ett bad och dricker vatten hjälper det alltid… en dag kommer det ju inte hjälpa och då kanske det börjar närma sig, who knows? Jag kanske ska börja bada på kvällarna för det gjorde jag igår och jag sov bättre.
Jag har börjat försöka hitta samband med mycket sammandragningar och tidiga förlossningar men det går sådär. Jag tror jag hoppas lite väl på att han skulle komma någon vecka tidigt men så kommer jag sitta där efter due date alldeles besviken….. Haha. Jag bara känner hur han jobbar där i, känns verkligen inte som han skulle vilja vara kvar så länge han är ju helt tokig och verkar ha det bökigt där i? Men som sagt, förstföderskor föder ofta sent och det är ofta ganska ärftligt säger min barnmorska så du ska titta på om din mamma födde tidigt eller sent. Jag var 3 dagar tidig och J kom dagen efter 01.00 på sin due date så han var en timme timme sen så vi får se när vår lille gubbe kommer.
Jag börjar känna mig otålig och ivrig. Jag vill bara att tiden ska gå nu!! Jag börjar känna mig redo nu alltså, jag tycker vi kan snabbspola lite nu, jag bara hör om alla andras planer och jag vet för mig blir det en väntan nu, jag kommer inte kunna haka på allt som tjejerna i laget ska göra tyvärr, inte när det inte är här i stan så i alla fall. Jag tycker att alla mammor säger att ”njut av sista tiden nu, hade jag kunnat säga något till mig sista veckorna var det att njuta, gå på date nights, sov ut och ha det bra ni två” Jag börjar tro att man känner så för att det är så fasansfullt svårt att njuta sista tiden? Hur skulle man inte kunna känna en enorm längtan, spänning och pepp sista tiden? Jag har jättesvårt att leva i nuet just nu! Någon annan som känner igen sig? Jag tycker att just 34 känns som man varit gravid i en evighet samtidigt som dom sista fem veckorna känns som en livstid.
Här har vi basketbollen. Den stenhårda kulan…
