Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

17:07 | February 7, 2018

Life is a process not a state of being. I’ts a direction not a destination

Jag har lagt till en kategori som heter “Life coach” där ni kan följa min 6 månaders resa med Filippa Tjärnlund min livscoach jag anlitat, det är inte något samarbete över huvud taget utan jag tänker bara att jag gärna delar med mig av mina tankar, det kanske kan vara spännande för er? =) Så för att göra det enkelt sparar jag allt i den kategorin så ni lätt kan hitta gamla inlägg om det behövs framöver. Jag går i alla fall hos Filippa och ni hittar mer info om henne HÄR. Om du är man och läser detta och skulle vara intresserad av att ha en livscoach så är hennes man Jimmy Tjärnlund också livscoach och kan guida dig om det behövs. Ni kan maila dom på [email protected]

I morse hade jag mitt fjärde session med Filippa min livscoach. Nu börjar det hända grejer känner jag! Det är så häftigt med vad en livscoach kan göra för dig, du blir guidad hos dig själv och inom dig finns ju alltid alla svaren. Du behöver just bara guidning. Känna inåt, inte titta utåt och se på vad andra gör / tänker / tycker / vad man borde. Du har alltid svaren om du bara vågar känna inåt. Vissa av oss förstår det tidigt i livet och vissa hittar det aldrig, dom går hela livet och tror att “när jag har så mycket pengar på banken är jag glad” eller “när jag blir pension blir allt bra” vissa förstår inte under sin tid på jorden att det inte är genom det yttre vi hittar lycka. Om vi skulle mäta lyckonivåer på olika människor i världen skulle vi se det ganska tydligt.

Just nu är jag i en ganska stor förändringsfas, eller vi, både jag och J. Om vi blickar bakåt några månader. I september kom vi hit till Buffalo, ny stad, nygifta, nytt hem, nya vänner, nytt lag, nya lagkamrater för J och allt vad denna flytten innebar. Nu i vår, i April blir vi föräldrar vilket kommer att vara en extremt stor förändring för oss, en livsförändring och så kommer vi att flytta hem till Sverige i Maj för att sedan inte vet vad som händer för oss efter sommaren, var vi ska bo med bebis. Vart J ska spela i höst spelar ju ganska stor roll för hur jag lägger upp mitt liv, hur jag kommer lägga upp bebis / jobb och var vi ska bo in oss. Det är ju inte bara att flytta det tar lite tid och mitt i allt detta så har man ju såklart känslor som bubblar upp. Det är som vanligt väldigt oklart och i år ovanligt stora förändringar så att jag känner att eftersom att det är så mycket som är i förändringsfas så vill jag stå så stadigt jag bara kan för att det är ju såhär livet fungerar. Men livet förändras ju ständigt, det sker saker varje vecka, livet förändras, människor förändras, situationer och relationer, även du. Det händer saker i våra liv hela tiden och väldigt mycket kan vi inte påverka och det är sådant vi bara ska observera, inte ta in. Det är vi själva som bestämmer hur mycket vi släpper in och vad vi tillåter oss att släppa in. Och vi själva förändras, jag kommer aldrig mer vara den Sanne jag är idag, i morgon har jag lärt mig något nytt och jag är lite förändrad, nästa vecka kanske är jag tex gravid i vek 32 och lär mig något nytt, jag kanske är lite tyngre och har lite mer kunskap om min graviditet och jag kommer aldrig förbi samma version av mig själv. Vi förändras hela tiden. Vilket är coolt!

Om du, precis som jag försöker titta inåt, våga känna vad vi verkligen känner inombords och inte leta efter svaren utåt bland det materiella eller förlita oss på att andra ska bidra med den lyckan vi letar efter samt att du tar hand om dig själv, ger din kropp det den mår bra av så klarar du av förändringar! Du klarar av att flyta med och lita på att universum löser det åt dig så länge du är sann mot dig själv. Jobba åt rätt håll, inte åt det håll din kompis eller mamma tycker att du ska åt, jobba inte emot dig själv. Att vara sann mot dig själv är att jag menar att när du tex idag undrar över varför du 4e månaden i rad är sur över att andra tränar hela tiden tex, vad är det som gör att DU blir sur över det? Vad är det som gör att du känner dig irriterad över att andra tränar? Är det för att du själv inte är i balans? Vad är då balans för dig? Hur ska du hitta den? Eller tex, du tycker att alla runt om dig är emot dig, världen går emot dig och allt är skit. Titta inåt, vad är det som får dig att känna att allt suger? Lokalisera vad det är som tynger dig, är du på fel jobb? Är du i fel relation? Är du inte sann mot dig själv? Letar du bara utåt? Tror du att du blir lyckligare av att få det där jobbet eller tjäna dom där pengarna? Tro mig, du hittar inte lyckan där.

Sträva inte utåt och leta inte utåt, tro inte att när du köpt en lägenhet, när du kommit i dom jeansen eller när sommaren kommer så löser sig allt. Det funkar inte så! Och livet pågår ju precis just nu och det enda du kan ansvara för är dig själv och din egen lycka, det är inga andra faktorer som kommer att lösa det åt dig.

Nu idag har jag börjat en spännande resa, jag har börjat meditera! Jag körde mitt första session idag och det känns så spännande. Jag tycker att meditera är något alla borde göra och har alltid förstått att meditera måste ha sådana enorma hälsofördelar för oss ALLA. Barn som vuxna men på olika nivåer. Vi alla borde bara komma till oss själva ibland, ta 5 minuter, fokusera på vår andning och se vad som ploppar upp, vi hittar ju alltid svaren, vad är det vi känner när vi lägger oss och slappnar av och blundar? Där hittar vi det mesta. Det är precis som när jag yogar, under en tuff tid i mitt liv yogade jag mycket och det hjälpte mig väldigt mycket, jag kunde lokalisera varför mina axlar var så spända, jag kunde förstå varför jag varje gång vi körde avslappning kände att gråten var på väg upp i halsen, jag stängde inte in känslorna utan försökte ta itu med dom.

Det är superfarligt att bara stänga av, vi är som datorer, vi sparar allt som händer oss och det är det som formar oss det är därför olika saker triggar oss eller gör oss glada tex. Att bara stänga av känslor kommer ifatt en. Om du tex blir svinarg på din kille idag över att han inte tagit disken, vad är det egentligen du blir sur över? Det kan ju omöjligt vara hela världen att han inte tog disken, är det att du stör dig på att du gör mer? Att han är lat? Om han nu är lat i jämförelse med dig, ska en sådan liten grej få starta ett bråk och dålig stämning? Finns det något bakomliggande? Oftast gör det de, oftast är det inte saken som gjorde oss irriterade som är den faktiska anledningen utan det är något som ligger och lurar hos oss själva. Red ut det och bråka inte som småsaker, så onödigt och en sådan energitjuv, det finns viktigare saker att lägga sin energi på. OBS! Självklart är vi människor och vi alla kan ju känna och det kan bubbla upp, jag menar över lag.

Jag tror i alla fall att meditationen kommer bli något jag kommer att ha i mitt liv för alltid, jag har fått en läxa nu och ska meditera 5 minuter om dagen, det ploppar ju upp massa stress och tankar i min hjärna direkt och jag ska bara titta på tankarna som dyker upp och låta dom flyta förbi och sedan fortsätta fokusera på att andas in genom näsan och ut genom näsan. 5 minuter om dagen i två veckor. Då ska vi börja med steg 2, Filippa vill inte att jag ska köra någon app med en guidad röst utan jag ska lära mig själv att meditera nu. Så spännande! Vi båda tror att det kan vara grymt inför dagen det är dags för förlossning, när jag kommer få panik, när min hjärna kommer skrika rätt ut att det är någon fara på gång pga smärta så ska J och min doula få påminna mig om att andas, lita på kroppen, distrahera smärtan och bara försöka in i det sista att lura hjärnan för smärtan är inte farlig. När man får ont kopplar ju hjärnan att något farligt händer en och då spänner man sig och blir rädd, stretar emot. Desto mer du kan våga jobba med kroppen desto lättare blir det för kroppen att göra det den ska. Lättare sagt än gjort men om det kan hjälpa mig en 5 % så är jag glad för det.

Så spänd på framtiden, jag är så peppad på det här och tror verkligen på att fler och fler kommer titta inåt, psykisk ohälsa är den vanligast sjukdomen i Sverige just nu och fler skulle behöva hitta sitt “call” och sin mening och inte leta utåt efter vad som kan göra en glad och blanda ihop framgång / pengar / status med lycka.

5 kommentarer