Ja ni, ibland kommer livet emellan, eller vad säger ni? Man kan ju aldrig förutspå vad som kan hända, det enda man kan göra är att försöka stå stadigt och må bra själv så att man är redo för både med och motgångar för det är ju det livet består av.
Denna veckan har ju minst sagt varit lite svettig! Jag och J åkte på magsjuka och J hade SHL-final med DIF. Tajming. Ganska mycket känslor denna veckan men jag har hållit mig lugn, till och med när jag stod och kräktes ensam med Frans och han ville in på toan när jag stängde ut honom så stod jag och tittade ner i toaletten och tänkte ”andas, du klarar det här, du har fött barn” ändå skönt att ”du har fött barn” är den bästa motivationen haha.
Hur som helst, DIF fick silver i år, jag är superstolt över J och lagets prestation men som han säger, hade han nöjt sig med ett silver hade han lika gärna kunnat sluta spela hockey så jag förstår ju att det svider. Jag tycker iaf trots skador och sjukdomar att dom krigat på så sjukt bra! Nu är det söndag, säsongen är över, det blev ett så tvärt avslut. Från den målbild vi hade framför oss till att J och jag satt magsjuka i soffan tillsammans och tittade på matchen.. riktigt märklig känsla, inte alls det vi någonsin kunnat gissa. Men som jag sa, Life happens och ibland är det bara gilla läget. Nu har vi i alla fall en hel sommar ihop lilla familjen, vi är nu 2 tillgängliga föräldrar, inte ett tight hockeyschema så nu ska vi njuta. Vi började helgen igår med att göra absolut ingenting, jag började i fredags att planera både det ena och det andra, fick för mig att jag skulle gå och se Swedish House Mafia m.m men plötsligt stannade jag upp och insåg att, nu har ju vi plötsligt en helt vanlig helg, varför inte bara njuta och ta allt som det kommer? Och precis det har vi gjort. Jag är expert på att planera 101 saker, det är som ett mönster, så fort jag får luckor så planerar jag och så blir jag ju stressad. Inte konstigt att jag har haft ont i magen på kvällarna i lite mer än 2 månader, lite svagt magont som kommit och gått och igår morse när vi hade ätit frukost kände jag hur det var som en stor sten som lossnade, jag har hållit massa känslor inom mig sedan min farfar gick bort för att jag inte orkat vara ledsen när vi haft så mycket att stå i, jag med min karriär, J med sin och så massor med Frans på det. Jag har liksom inte orkat känna exakt det jag känner utan har varit ledsen men sidan bitit ihop så igår när vi tillät oss göra absolut ingenting så släppte allt för mig, spänningshuvudvärken släppte och axlarna flyttades ner flera centimeter. Jag hade plötsligt utrymme för att få känna det när J satt där framför mig, ledig, utan någon superpress på sig för tillfället. Jag tror att det varit lite pga det att jag tyckt det varit jobbigt att stanna upp och känna efter det jag egentligen känt som gjort att jag planerat så mycket saker hela tiden men att vi bara valde att stanna upp nu i helgen var precis vad båda behövde.
Idag, söndag vaknade jag utan magont och utan spänningshuvudvärk. Nu ska jag ta en promenad med två vänner medan Frans sover sin låna sovstund, J chillar i soffan och klockan 18 har vi bankett med Djurgården. Kul! Vilken säsong och vilka supporters. Vilken hemkomst också för J!
Och justja, mitt i allt säljer vi vår lägenhet så om ni letar efter en 3,5a i stan så spana in den HÄR. Här nedan kommer lite bilder! Styling: Frankdeco (följ på IG)
