Efter att par falska alarm så är han här. I natt kl 2 gick vattnet och vi var inne på sjukhuset 10 och 16.39 kom lille Frans till världen. 18 dagar tidigt men 3320 g. En liten mini-Jacob just nu <3
Nu ska den här lilla familjen sova på sjukhuset. Vi alla mår bra!
Kappa Busnel, tights Lululemon, topp Aritizia, skor Nelly.
Då var det måndag igen! J är och tränar rehab och jag har suttit och jobbat i några timmar. Jag ska ta en dusch nu så ska vi åka till barnmorskan, vidare på en hejdålunch för en av två tjejer jag kommit så nära här i Buffalo och sedan tänkte vi åka till Niagara on the lake, det är sååå mysigt där. Kommer nog börja gråta när vi ska säga hejdå på lunchen alltså. Vi tre är alla gravida och haft så himla roligt tillsammans och pratat med varandra på sms 15 timmar om dygnet om allt möjligt <3 Så tråkigt att hon åker hem nu, hon får inte flyga senare in i graviditeten så hon åker lite före hennes man. Säsongen är ju snart SLUT! Det är April snart. Helt sjukt. Den 7e April spelar J’s lag sista matchen och sedan är vår tid över här, J’s kontrakt är ute. Igår insåg jag och J att det är så spännande tider framför oss och vi blir helt pirriga av att tänka på att vi ska flytta in i vår lägenhet i Stockholm. Längtar!
I morgon kväll kommer J’s föräldrar hit så jag och J har gjort lite planer för oss nu, ska bli så mysigt med besök! På torsdag kommer Nexiko-teamet hit och jag ska synkas inför Playmakers. Så roligt med ny säsong ju! Jag kommer synkas en gång här och en gång i Sverige när vi är hemma. Hoppas ni är taggade på en ny säsong.
Annars i veckan har jag en del jobb att riva av, jag ska försöka ta itu med att rensa lite, vi åker ju hem ca 3-4 veckor efter att lillen kommer och det kanske är lika bra att börja rensa kläder och sådant nu. Jag ska boka in lite träningspass (om mitt bäcken tillåter – han ligger lågt nu, aoch!) och passa på att njuta sista tiden av graviditeten, napa, läsa böcker, umgås med J och J’s familj. Riktigt mysigt!
I samarbete med Daniel Wellington.
Såhär kan en vanlig dag se ut i mitt liv här borta i Buffalo. Väldigt ofiltrerat och enkelt. Och i vanlig ordning ändrade planer under dagens gång, det blir ju inte alltid som man tänkt sig och här i ser ni varför.. <3
Okej en update efter ett par väldigt speciella 48 timmar! Jag är helt slut men glad över att kunna slappna av för en stund, livet har ju stått på paus sedan i torsdags kväll. 21.50 såg ni ju att det forsade vatten ur mig och vi var redo för bebis lite tidigare än beräknat <3 Läkarna sa att det var vattnet som gått och de senaste dagarna har vi väntat på att värkarna ska komma igång. Det har varit mycket känslor, vi har taggat igång, varit glada, oroliga, fundersamma, osäkra, tankspridda men exalterade för att kanske få se vår bebis. Mest har vi funderat över vad det är som händer i och med den väntan på värkar som aldrig kom.
Men eftersom det inte hänt något ville vi åka in å kolla allt nu på kvällen. Jag sa till J att jag inte orkade gå och undra hur han har det där inne mer, jag ville se så han mådde bra trots massa kontroller hos min barnmorska så ville jag att dom skulle titta på fostervattnet så han har tillräckligt. Då visar det sig att bebisen har gott om vatten och det inte ser ut som att ”det riktiga vattnet” har gått. Tydligen så finns det en yttre säck med vatten också(?) Så de sa att antingen så hade bara den yttre säcken av vattnet gått eller så gick det hål på översidan av säcken där bebisen ligger i men att den sedan har läkt ihop av sig själv. De sa att båda sakerna händer ibland men att tydligen är sjukt ovanligt? Lite oskönt för en förstföderska som står hemma i vecka 37 och något vatten forsar ut på golvet. Barnmorskan och läkarna var lika chockade som vi och min barnmorksa är fortfarande fundersam över hela situationen, hon kan inte förstå hur det inte kunde vara det ”riktiga” fostervattnet då det verkligen såg ut så och så mycket stämde in på att det var förlossning på g efteråt.
Nu är vi i alla fall hemma och vi båda är helt slut, det viktigaste av allt är att den lille mår bra och han mår fint och har det jättebra i magen så vi låter honom komma när det passar honom. Vi har ju minst sagt gjort oss redo senaste dagarna! Det är i alla fall bra för vår lille F att få biffa på sig lite till innan han kommer. Han är ju här ganska snart ändå. Nu ska vi ta ikapp sömn och hålla humöret uppe, vi som inte har några barn sedan tidigare visste inte att något sånt här kunde hända. Vi har aldrig hört talas om det. Vi är i alla fall superglada att vi inte blev igångsatta! <3 TACK för alla fina ord och lycka till. Snart är vi tre, men inte riktigt än..
Dock har vi allafall haft mysiga dagar tillsammans, vi har verkligen varit ett superteam så vi får fortsätta ha det såhär mysigt och bara ladda upp så vi är redo när han visar att han vill ut nästa gång. Vi har i alla fall fått känt på lite hur det skulle kunna vara nu och det man märker är att det inte finns någon mall, en förlossning är verkligen så himla mycket mentalt och nu har jag inte gått igenom det än men tiden innan, hur man mentalt ska förbereda sig, släppa kontrollen och bara go with the flow. Bebisen bestämmer när den vill komma ut. Vi har också fått känna på vilket underbart stöd vi har från vänner och familj och även fina läsare som er, helt otroligt, det har värmt när det varit så oklart <3 Det är svårt när allt är nytt, vi har bara gjort allt som vår barnmorska sagt och hakat på och försökt varit positiva, kontrollerat det som går att kontrollera.
Nu kan livet gå vidare ett par dagar eller veckor, vi får klämma in några fler date-nights och långa naps, det är slut på det snart. Kram!
