20:48 | mars 15, 2018 | sannealexandra
Jag brukar inte försvarar mig här i bloggen över huvud taget men idag är det en sådan dag, hade jag på riktigt idag kunnat vara sjukskriven idag hade jag varit det men jag kan inte det, jag har så mycket jobb som måste in och jag ska skippa J’s match ikväll för att jag har samarbeten som måste fixas men tröttheten är enorm idag, alltså ENORM. Jag är dagligen så tacksam och glad över mitt yrke, jag tycker det är en sådant privilegium att jag kan få jobba med något som jag tycker är så kul och att min röst kan göra sig hörd till så mycket unga tjejer där ute, att tjejer runt om i landet mailar och talar om hur jag hjälpt dom till att tro på sig själva eller hur någon annan väljer att bära mina kläder. Det är verkligen superkul att jag kan få jobba med ett så stort intresse. Jag är är också så glad över att en dag som Internationella kvinnodagen kan jag skriva av mig och få skriva det jag själv hade behövt läsa när jag var yngre på en sådan dag som är så viktigt för feminismen. Jag är verkligen så glad och tacksam för det, jag lyfter gärna hellre hur grymt det är att kunna få jobba med något jag tycker är roligt än tvärtom. Men som idag när jag är så trött att jag inte vet vad jag heter hade jag gärna dragit täcket över huvudet och inte filmat eller fotat men jag har inte så mycket val för jag är ju min egen chef och det är ingen som gör något annat åt mig. Om jag inte får in dom där utkasten är det jag som blir boven. Material måste levereras till kunderna som väntar. Men, jag tycker inte synd om mig själv men vi alla har ju sådana dagar.
Det är så tråkigt att det är 2018 och att kvinnor inte kan hålla varandra om ryggen utan att vi ska försöka sänka varandra. Jag gör allt i min makt för att sprida bra energi här inne, försöka få unga tjejer att bli peppade på livet, tänka positivare, våga utmana sig och jag försöker alltid få alla i min närhet och folk omkring sig att känna sig bra med sig själva, jag har aldrig medvetet försökt dra ner någon eller någons energi. Så kommer en sådan här kommentar som man blir så less på efter att jag ”beklagat mig” över att det var ett tufft beslut att tacka ja till Playmakers. Natalie, du har nog inte förstått alls hur mitt yrke funkar..
Natalie
Inte så men majoriteten av kvinnor med “vanliga” jobb kan inte vila. Tänk på att gravida sjuksköterskor, lärare, personliga assistenter, kontorsarbetare inte bara kan ta det lugnt pga att man är trött en dag.
Tycker att influensers många gånger beklagar sig över att vara såååå trötta och stressade osv samtidigt som de inte behöver gå upp 06.00, pendla och jobba 8 timmar. Bara som ett exempel. Utan typ gå upp 09, träna, äta frukost, ta bilder till Instagram. Så snälla! Glöm inte att de är vi icke-influensers som utför riktiga arbetsuppgifter, hjälper människor och bär upp samhället! Vi kan inte gravid-lyxa oss och strunta i våra jobb för att vi är lite trötta.
Samt;
Absolut att man gör sina egna val. Men ur ett samhällsperspektiv; på vilket sätt löser vi samhällsproblem med influencers? Och kategorisera det som ett “yrke”?
Vi behöver lärare, socialarbetare och vårdpersonal mfl. Är därför ytterst kritisk till denna frammarsch av “influencers” och att det nu är högsta målbilden för ungdomar.
Så tack till alla andra som bär upp världen! Tack alla som sliter! Tycker influencers helt för sällan missar den vanliga världen och vad “vi” gör!
Räddar liv istället för att gå på en pressfrukost. Tar hand om de gamla istället för att designa ännu en jacka. Med mera med mera.
Jag vet inte hur mycket jag ska behöva förklara eller försvara för att du ska förstå mig men jag kan ge dig en liten inblick i hur jag ser på det. Du har skapat dig din tillvaro och jag har skapat mig min tillvaro, det finns fördelar och nackdelar med båda våra yrken, vad du nu än gör om dagarna. Jag vet inte vad det är för yrke där du löser samhällsproblem men vad det än kan vara som löser samhällsproblem är ju fantastiskt. You go girl! Jag tycker inte att det är fair att påstå att mitt yrke är mindre värt eller att jag inte är med och bär upp samhället, jag betalar skatt precis som du och har gjort det i Sverige sedan jag var 16. Jag har hjälpt en himla massa unga tjejer att våga tro på sig själva, våga ta för sig, må bättre och varje dag tittar massor med unga tjejer in här, jag tycker jag har ett stort ansvar på mina axlar och det finns mycket jag kan göra och många jag kan hjälpa, vilket gör mig glad, att jag har ett yrke där jag får chansen att påverka. Influenceryrket är majoriteten kvinnor och bara där tycker jag att vi kan applådera för att så många tjejer vågat bygga upp egna karriärer, kanaler och personliga varumärken. Stora bolag köper ju reklam via influencers numera och bara där måste man förstå värdet i det. Våra röster blir hörda varje dag (intresset kring sociala medier är ju enormt om du inte märkt det) Oavsett om du vill leva kvar i att influenceryrket inte gör någon nytta så kommer du att behöva finna dig i det för det växer för varje dag. Det klart som tusan vi behöver sjukvårdspersonal och att det i sig är en viktigare uppgift än att jag designar en jacka men då måste du i så fall tycka att alla yrken som inte är inom vården inte är värda något? Vad är det som är så mycket bättre med att jobba med reklam isfåfall eller som mönsterkonstruktör? Det måste du ju tycka är lika värdelöst i såfall? Eller stå i en butik? Eller vara PT? Jag vet inte var du drar gränsen för vad som är ett riktigt yrke. Jacob undrade just hur du ser på hans yrke där han jagar en puck? Jag hyllar i alla fall alla yrken inom sjukvård, äldre omsorg, lärare, poliser m.m och tycker att dom alla skulle få bättre betalt! Utan sådana yrken hade såklart ingenting fungerat men alla kan ju heller inte ha samma yrke.
Angående kring att jag inte borde beklaga mig över att jag är trött och stressad så måste du ju inse att om du har ett sk ”vanligt jobb” så kan man 1. sjukskriva sig och 2. gå på föräldrarledighet. I mitt fall hade jag inte kunnat sjukskriva mig veckorna innan bebisens ankomst i och med att jag då hade behövt bryta en massa avtal för ingen annan kan göra jobbet å mig och nummer 2. Gå på föräldrarledighet på så sätt att jag släpper allt mitt jobb. Jag filmar Playmakers från 1a Mars till 1a Juni, matematiken där kanske du kan göra själv, vår son kommer i April och jag kan inte bara sluta filma. Jag hade kunnat stänga ner blogg, mina sociala medier och inte sälja något på min webshop under tiden vår bebis är liten men tyvärr så hade jag då inte haft ett jobb att gå tillbaka till då när han börjar dagis. Vilket betyder – att jag måste underhålla mitt yrke och mitt bolag medan han är väldigt liten. Det känns stressigt och rätt jobbigt men jag håller nu på och kämpar för att kunna jobba mindre under denna tiden.
Hoppas du förstår då hur jag menade med att det känns jobbigt och stressigt med bebis samtidigt som jag tackat ja till en säsong 3. Kram!
