18:52 | januari 30, 2018 | sannealexandra
I morse vaknade jag, klev upp och gjorde i ordning frukost, slog mig ner med mitt kaffe och min telefon för att kolla in bland mina konversationer på whatsapp (har en massa jobbrelaterat här) skummade igenom min email och klickade in på instagram och såg att en vän till mig Alexandra Brings som också är gravid hade lagt upp denna bilden ihop med denna texten;
”Me in week 23, about 1.5 months ago almost 6 months pregnant. I never thought I was gonna post this picture, but on the other hand I never thought I would receive comments about my baby already being anorectic. So I think this post is very important: Before I was pregnant I thought pregnancy = a big round bump for 9 months and then comes the baby. Ok not exactly, but you get the picture. I waited and waited on my belly to turn into this but it didn’t happened until a few weeks ago, therefore no other preggo pics before because this is what it looked like and I just felt awkward trying to take pictures of my non existing pregnancy body of what I thought was the standard. My bump is smaller some days, bigger on other days and doesn’t look like I thought it would any day. My pregnancy made me realize that in the same way we are all different in our regular bodies, we are in our pregnant bodies too. My baby is growing exactly as she should, and I make sure I feed her with all that she needs. I really thought that I wouldn’t get any nasty comments about being skinny while I was 7 months pregnant, but hey I was wrong. I wanna use my platform to inform people without knowledge about this and maybe make them think twice next time. After receiving these comments, a lot of other mothers told me that they went through the same thing of other women leaving mean comments about their pregnancy bodies (even though you carry a child you still see you in the mirror and it’s not just a pregnant body that people can say whatever they want about). We are women. We are the only ones going through this. We need to support each other and appreciate the fact that we can make a life inside our belly! The next time you see a pregnant woman, keep in mind that her body is changing totally, she worries about EVERYTHING (saying she’s too big or small won’t help), she’s filled with hormones and probably exhausted by everything that is happening. Tell her she’s amazing. She’s beautiful. And she’s doing an amazing job instead ❤️ it’s already a heavy burden on our shoulders, let’s lift each other like the queens we are instead”
Jag läste den och skickade direkt ett meddelande och hyllade henne för att hon valde att göra ett statement kring detta ämne. Jag har under en tid tänkt på detta, jag och Alexandra är i samma vecka (3 dagar mellan bf) och när hon gick ut med att hon var gravid talade hon om för mig att hon tyckt det varit skönt att följa mig – för att jag precis som hon, hade en mage som inte blev stor så fort. För vet ni vad jag känner är det viktigaste när man är gravid? Att känna sig normal och känna att det som sker i ens kropp är normalt. För att enda man går och funderar över är ju ifall allt är just normalt där inne, hur mår bebisen, är denna rörelsen normal, är det normalt att mina bröst ser ut såhär nu, är det normalt att jag gått upp så här mycket, är det normalt att jag gått ner i vikt. Ja det är en himla massa frågetecken, särskilt för oss förstföderskor.
Jag började ju dela med mig av mina gravidbilder och uppdateringar från vecka 14 och skämdes inte för min lilla mage som jag nu i efterhand faktiskt kan se var helt obefintlig men där och då tyckte jag inte det, jag kände mig fin och jag kände mig ju gravid (för mig har det varit hela min värld sedan den 4e Augusti) och tyckte att jag också skulle få visa upp det lilla jag hade för att oavsett hur mycket det syns utanpå så händer det ju i princip lika mycket inuti och trots att jag inte fick mage tidigt så förberedde jag mig lika mycket som dom som fick bebismage tidigt för att bli mamma. Om jag nu hade fått mage tidigt eller gått upp väldigt mycket i vikt, ja men låt mig göra det då, det har väl ingen annan med att göra, eller? Det finns väl inget vackrare än en gravidmage, oavsett storlek, du skapar ett liv!
Här var jag i vek 18 och nej, jag har ingen mage här men stör det någon så kanske den personen ska fundera lite över om den har några andra intressen att fokusera på. Om det är någon som skulle oroa sig för att allt är normalt så är det ju jag, min man och min doktor.
Men nu till saken, jag har ju inte rört vid det här ämnet alls ännu men kände att det var passande idag. Först och främst, tyck inte synd om mig, jag tycker inte synd om mig själv alls, jag har haft en helt fantastisk graviditet så jag har inget att klaga på alls. Bara det är väl ett friskhetstecken? Efter 30 veckor är det i alla fall det, en bebis som rör sig som tusan i magen, en mage som följer kurvan och inte en enda krämpa (hittills!)
En liten mage kan jag stå ut med, min läkare har ju sagt till mig hela tiden att jag följer kurvan och från mitt första möte med min doktor sa hon ”Du är en av dom som inte kommer att se gravid ut förrän du är 7 månader gravid” och mycket riktigt så stämde det, inte förrän nu syns det faktiskt i kläder. Men vad gör det när jag och bebisen mår jättebra, egentligen? Och vad gör det om du gått upp 20 kg efter 15 veckor men du och bebisen är friska? Jag ska i alla fall erkänna att jag tycker för mig att magen har varit lite av halva grejen, det är så himla mysigt att ha en liten mage och jag visar stolt upp den nu, kanske för att jag trånade efter den så länge? Men jag har längtat att få visa upp det jag själv går och bakar hela dagarna. Men då till alla dessa kommentarer jag fått sedan jag blev gravid, vad är det med kvinnor att diskutera och kritisera andra kvinnors kroppar? Gravida som inte gravida. Men, alla dessa kommentarer jag fått på min instagram och blogg sedan jag blev gravid är 97 % av fallen snälla men så har vi ett gäng som tycker det är kul att ta sig rätten att kommentera det jag är mest rädd om i mitt liv just nu, det lilla livet i min mage. ”Are you sure the baby is ok?” ”That does not look normal” eller ”HAHAHA, jag efter en tacos” Och så taggar gärna tjejer varandra i mina bilder och DÖR av skratt för det är så kul att jag har så liten mage och dessa tjejerna är större än så när dom ätit en bulle tex. Vissa råkar skicka meddelanden med mina bilder till sina vänner och tycker det är superkul att göra narr av min gravidkropp och min mage och vissa gånger har jag hamnat i dessa konversationer och så har dessa tjejer / kvinnor fått skämmas. Jag har faktiskt inte blivit ledsen men jag har fått smaka på hur elaka vissa kvinnor kan vara och jag vet redan nu att om det är något som skulle kunna göra mig arg i framtiden så skulle det vara om folk tog sig rätten och kommenterade saker om mitt barn (därav kommer jag bli försiktig m bilder) eller hur jag är som mamma, det är något som skulle kunna göra mig rätt arg tror jag. Jag vet inte, jag brukar inte bli sur och jag tar verkligen nästan aldrig åt mig någonting som okända människor skriver, däremot tar jag åt mig extremt mycket när det är nära vänner / familj som tycker något, då tar jag det på största möjliga allvar. Om jag hade tagit åt mig mycket åt vad läsare tycker om mig så hade jag inte pallat att ha det yrke jag har, heller inte om jag var på krigsstigen och ville bråka med alla. Jag är extremt obrydd kring vad nättroll tycker om mig.
Matematiken är ju ganska enkel, vi alla har kommit ut ur våra mammor på olika sätt, vi alla såg olika ut vid födseln, vi alla har utvecklas i olika takt och vi ser olika ut nu. Olika människor kan äta / träna likadant men få olika resultat, vi är olika långa och har olika förutsättingar, det enda vi kan kontrollera är att må så bra som vi bara kan i vår egen kropp med hjälp av hälsosamma medel. Så, vid en graviditet liknar det vårt vanliga liv – ALLA är olika och allas kroppar kommer att se olika ut, vi kommer att ha olika graviditeter, vi kommer att gå upp olika mycket, våra magar kommer att ha olika form och vi kommer alla att uppleva förlossningarna och att bli mamma på olika sätt. What’s the big deal?
Men som jag alltid känner så finns det bara ett sätt att göra, det är att försöka kontrollera det man kan själv. Så, jag kommer att fortsätta utvecklas som person, fortsätta hitta sätt för att må så bra som möjligt på och fortsätta inspirera er som känner att ni blir inspirerade, jag kommer att fortsätta kriga för att vi ska vara snälla mot varandra och framförallt, fortsätta pusha er alla unga tjejer där ute till att våga vara dom ni verkligen är, vara snälla mot er själva, följa era hjärtan, inte lyssna utåt och tro att ni blir glada ”om ni väger så mycket” eller ”får den killen” utan hitta sådant DU mår bra av och när du hittar DIN grej och du hittar dig själv och vem du är och tycker om dig själv finns det inte en chans på jorden att du ens kommer orka ödsla tid på att titta och kommentera hur andra ser ut, vem bryr sig? Man har väl nog med sitt eget liv att göra än att sitta och tracka ner på andra.
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag skulle ALDRIG säga något till någon för att göra en annan person ledsen och jag har aldrig i hela mitt liv kommenterat en dum sak till någon på nätet, aldrig och jag kommer aldrig att göra det, varför ska jag försöka få någon annan att må dåligt? Jag är alldeles för stolt för det, hur dålig period jag än haft i livet eller hur lite jag än gillat mig själv så har jag sjunkit så lågt. Så ta er en tankeställare här så kommer ni nog se en koppling, om du är en sådan som varit elak mot andra så kanske du kan se sambandet med hur elak du är mot dig själv, hur mår du, vad mår du bra av, har du några intressen, är du nöjd med dig själv? Vad skulle du kunna göra för att förverkliga dina drömmar?
Så, tjejer där ute, för ja majoriteten är ju tjejer som är elaka mot varandra uppelver jag, sluta fokusera på andra människor, sluta jämför er och framförallt sluta kommentera saker som kan göra någon annan ledsen, ingen har bett om den dåliga energin!
Nu fortsätter vi som redan fattat grejen att vara snälla mot varandra och hylla varandra, det finns ju en sak många av oss kvinnor har gemensamt och det är just att bli eller att vara mammor, ska vi inte bara ta ett break här och inse att alla mammor gör sitt bästa och försöka klappa varandra på axeln? Det tror jag är det som behövs. Må bra i dig själv och våga credda andra mammor! <3 Nu fokuserar vi på att sprida bra energi, det behövs mer sådant här i världen och det kan vi faktiskt påverka.
Här har vi två mammor och en blivande. Min mamma, svärmor och jag och vi har förmodligen alla haft olika graviditeter, sett olika ut och kommer ha olika förlossningar men det är okej. Vi är ju skapta som vi är och man kan inte annat än påverka det man själv har! <3
