When you get sick of being sick.. and your maternity clothes.

Näe igår var jag så trött på att vara förkyld, jag har sedan i lördags legat i soffan med smutsigt hår och mjukiskläder och snorat. Igår tog jag en lång dusch och tvättade håret sådär grundligt som bara frisörer gör. Plockade mina bryn, smorde in mig med alla goda krämer jag har här hemma, blåste håret (det sker aldrig!) och piffade mig. Jag var så extremt osugen på att hoppa i mina tights eller mina enda gravidjeans så jag gick in i min garderob och var fast bestämd över att bära något annat än det jag gjort på senaste tiden, det vill säga mina grå gravidjeans (vägrar köpa fler nu när det är så lite kvar för dom flesta tycker jag inte om) och stora tröjor så jag plockade fram mina favoritjeans från Rag & Bone. Dom är höga i midjan så med en tofs löste jag ”tofstricket” i midjan och så satte jag ett sådant här bra gravidband från Asos över för att täcka glipan och ha något som höll ihop min konstellation.

Till det var jag trött på alla mina stora tjocka tröjor så jag drog på mig en vanlig topp från By Malina och vips så kände jag mig lite fräschare än på länge. Och kanske lite mer som mig själv! Efter jag fräschat i ordning mig åkte jag på match, det var President Day här igår och matchen började klockan 15.00, det sker aldrig i princip men det var mysigt för då passade jag och J på att gå äta lite italienskt efteråt. Mysigt! Vi kom fram till att vi borde bli bättre på det, vi har verkligen inte varit ute och ätit mycket här i Buffalo. I NY hade vi date night en dag i veckan typ, nu har vi ätit ute typ 10 gånger totalt sedan vi kom hit. Jag är ju preggo och så har vi lagat så himla mycket mat hemma i vår lägenhet som vi trivs i, det har varit så mysigt att bara mysa på hemma.. Men, vi borde som sagt bli lite bättre.

Nu ska vi sticka på lunch. J slutade tidigt idag och i morgon åker han ifrån mig i ett par dagar så vi tänkte ha lite day off idag, jag har jobbat på förmiddagen men jag vet hur det brukar bli när han är på roadtrip, då jobbar jag lite hela tiden, även helger så vi ska sticka iväg och äta nu sen ska vi på bio. Xo!

Magen fick i alla fall plats!

Och det här bandet var klockrent! Alla mina toppar är för korta så detta kan täcka det glappet som blir.

Jag var så nöjd över att bära mina favoriter!! Det är en helt annan fit på vanliga jeans än gravidjeans.

Vi delade på varsin skaldjursrisotto och pasta bolognese. Servitrisen såg att jag var gravid och undrade om jag ville ha en alkoholfri drink och så trollade hon fram min favorit drink, en Moscow Mule, virgin såklart. Så gott!

Såhär glad vad jag <3

Och här har vi min man <3 Regnet smattrade ner utanför fönstret och vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord innan vi gick hem jag somnade på J’s axel framför Vänner. 8 months preggo you know.

THOUGHTS..

Läste denna artikeln HÄR och kände för att dela med mig lite av mina tankar för jag tycker det är så intressant.

På dom platser jag bott på i USA kallpratas det konstant. I alla butiker, taxiresor, i hissen och med grannarna. I början var jag skeptisk, när jag vad 18 och bodde i LA och en man i min pappas ålder kom fram och frågade om jag letade efter något eller berömde mitt hår trodde jag att det var något skumt på gång och satte sig någon bredvid mig på bussen trodde jag att personen var ute efter mig haha. Nu i efterhand skrattar jag lite åt det! Jag har vant mig vid kallpratet och pratar gärna med alla möjliga människor, på flygplan, i olika slags köer m.m och vissa gånger går det bättre än andra…. Jag tycker det sociala småsnacket borde hyllas, oavsett om du inte riktigt bryr dig om hur personen i frågas dag blir så är det ju trevligare att dra iväg ett ”ha en fin dag” i hissen tex än att undvika ögonkontakt. Jag är allt för härligare stämning och gladare möten med människor så kallprat för the win!! <33

Nu nyligen sa en tjej till en av J’s lagkamrater ”Jag åkte med en uberchaufför som sa att han kände dig” Hmm, vem tänkte jag men det är väl en av alla dom jag snicksnackat med. Haha. Dock så får det ju finnas gränser, om jag tex går på massage är det ju förbjudet tycker jag för massören att prata. Senast jag var på en 1 timmes gravidmassage surrade den killen konstant, var riktigt less på honom efter det…..

Vad tycker ni? Kallpratar ni något? =)

 

LET’S THROW IT BACK ONE YEAR AGO

För ett år sedan planerade jag bröllop för fullt. Jag tyckte det var så himla roligt men jag inser nu i efterhand att dom dagar jag stressade upp mig och oroade mig var helt i onödan, det ordnar sig. Glöm inte att stämningen på ett bröllop är hela grejen, har ni härliga och glada gäster så blir det en fantastisk dag oavsett om en blomleverans kommit bort på vägen eller om ni som jag glömmer att släppa släpet när ni går ner för altaret haha. Allt ordnar sig <3 Det är kärleken ni är där för att fira ihop med nära och kära, om ni väljer att inte göra det ensamma.

Så, tips till alla er som planerar bröllop just nu, halva delen av bröllopet var förberedelserna, det var så himla mysigt och härligt att planera bröllop ihop med J. Jag tänker på dom kvällar vi suttit uppe och gjort bordsplacering, när vi suttit och ätit middag och fällt någon liten glädjetår över att ”shit is getting real”, hur jag och mina tärnor har smsat och hållit på att sprängas av hur förväntan, hur jag och J har har strosat runt hand i hand och drömt oss bort till den stora dagen. Allt pirr i magen! Här nedan kommer några bilder från förra året när planeringen var i full gång och jag provade klänningar, vilken fantastisk känsla… <3

När jag tittar tillbaka på bilder nu ett år senare inser jag att man ska njuta av varje tid, precis som nu i slutspurten av graviditeten, jag ska inte bara blicka framåt och längta utan njuta av detta för jag kommer att se tillbaka på den här tiden sedan och då vill jag uppskatta den och känna att jag njöt till fullo av dom små sparkarna och lugnet.

Och när vi på en ledig dag kikade på smoking till J <3 Såna minnen.

För ett år sedan hade vi det varmt i NY. Vi trodde att våren hade kommit men det blev dock kallt igen.. Men vilka härliga dagar. Åter igen, man ska verkligen försöka leva i nuet. Det är egentligen den viktigaste uppgiften vi har?

Vi njöt av dagarna i Hoboken och jag bar min egen design som jag nu släppt för en andra gång men som har sålt slut! Just nu har jag en omröstning på min instagram ifall jag ska ta in den i grått eller navy? Vad tycks? Så, här har inte så mycket förändrats. Jag har startat en ny webshop men jag har tagit in en bästsäljande produkt, precis samma produkt som jag sålde för ett år sedan. Winning!

Vi var hos doktorn och J fick veta att han hade spelat flera matcher med bruten rygg.. Det var en tuff tid. Under tiden J hade den här skadan var han ju inne och tränade rehab varje dag men här såg vi verkligen till att ta vara på tiden och göra det bästa vi kunde. Vi insåg att det kanske var våra sista månader i NY (vilket det var) hans kontrakt skulle gå ut i Maj så vi passade på att testa massa olika restauranger och levde verkligen loppan i NY. Nu i efterhand är vi så tacksamma över den tiden.. trots skadan som vi såklart hade hoppats på aldrig hade hänt.

Jag shoppade ett par high waisted Levis Jeans som jag längtar efter att få dra på mig igen. Jag inser nu när jag är gravid i vecka 33 att dom flesta nederdelar jag har är höga i midjan och att dom flesta överdelar jag har är korta, bad news när man är preggo! Allt är för kort och för tight.

Sunday Necessaries

Egentligen känner jag mig jättepigg i huvudet och peppad på jobb men den här förkylningen gör att jag ligger raklång i soffan och är lite grötig i huvudet. J tittar på OS och jag ska göra en todolist för veckan, jag har lite möten och rätt stora grejer att fundera över och ta itu med när det kommer till mitt jobb. Jag måste känna efter lite men jag tänkte också ta lite med min livscoach Filippa på vårt möte på onsdag, hon är helt utomstående när det kommer till min karriär och jobb så jag behöver verkligen lite inputs av henne. Nu med bebis kommer det behövas planering och en massa struktur!

Jag har just druckit en kaffe och ska äta en glass och läsa lite ur Oprah Winfreys bok ”Ett vet jag säkert” Jag gillar verkligen Oprah och inspireras så av henne så det ska bli kul att bita tänderna i denna boken. På baksidan lyder det ”Ett vet jag säkert: Din resa börjar med ett val – att kliva upp, gå ut i världen och leva livet fullt ut” Åh, nu kommer jag ju bli ännu mer peppad av att läsa hennes bok. Ni vet jag sprudlar inombords av pepp och energi men jag är bara fysiskt trött. Jag vill träna, jobba och fungera som vanligt haha. Nu när jag var i NY kände jag sådan enorm pepp på livet och jag kan inte ens tänka på hur lycklig jag är över att vi kommer att komma hem till Sverige i Maj med en liten bebis. Jag, J och lillen och att vi kommer flytta in i vår nya lägenhet, umgås med alla vänner och familj och bara bo in os ordentligt i vårt riktiga hem <3 Och så kommer J inte ha säsong så han kommer att kunna vara så närvarande och det kommer vara ljust och härligt, vår och sommar. Näe ni, jag och J säger det ibland att vi kan inte ens prata om framtiden för att vi längtar för mycket då. Det är SVÅRT vissa dagar just nu att inte blicka framåt…

Särskilt en dag som denna när man ligger och snorar. Men men, ny vecka börjar i morgon och då ska jag bara försöka fortsätta ta vara på dagarna, veckorna och bara boa ordentligt tills lillens ankomst. Man får jobba åt rätt håll, man får göra saker ens ”future me” skulle tacka en för.

GRAVIDSTATUS VECKA 32

Min gravidstatus vecka 32 (31+6) Nu har 80 % passerat och det är 56 dagar kvar.

Mående: Jag dras med en förkylning igen!! Mitt immunförsvar är ingen höjdare just nu alltså och jag som annars brukar tycka att jag har ett grymt immunförsvar. Jaja, min kropp jobbar så hårt med att ta hand om lillen så jag tar gärna både 1 och 2 förkylningar för honom! Annars har jag mått bra, lite sämre vecka när det kommer till min sömn, det blir bökigare och bökigare att sova med magen haha.

Cravings: Helt klart choklad! I mängder.

Vikt och kropp: 8 kg + Magen är superhård och jag tycker den börjar bli lite spetsig, den är liksom inte rund på sidorna utan mer spetsig nu haha. Naveln syns genom varenda plagg och jag känner honom hur han än rör sig. Han är ändå ca 41 cm nu och väger 2 kg så det är inte konstigt att han känns. Han ligger fortfarande med huvudet nedåt och min barnmorska trodde inte han skulle ha plats att kunna vända sig, hoppas inte! <3

Hormoner: Faktiskt helt vanliga. Lite gråtig när jag tänker på lillisen i magen <3 Idag pratade jag och J om att så fort han är ute är vi en liten familj. Så stort.

Övrigt: Annars har jag ju som ni vet varit ute och flugit och jag kände att jag kanske inte ska utsätta mig för sådana saker mer nu. Jag säger varje vecka ”Nu ska jag ta det lugnt fram tills han kommer” men jag ska försöka ta det lugnare, det kommer nog falla sig naturligt men jag mår förutom förkylningen superbra. Jag kommer på mig själv att gå väldigt fort och tänkte igår att jag kanske borde sakta ner tempot och inse att magen väger lite. Esch, vet inte, kroppen säger väl till? För mig känns det som att min kropp ger mig signaler så fort något är fel eller så fort jag borde ändra på något så jag lyssnar på den.

Och här har vi en 32 veckors bump!

Processed with VSCO with a4 preset