Om jag var nervös när vi skulle flyga hem med Frans 3,5 vecka gammal till Sverige från Usa? Oh ja. Jag trodde inte jag var så spänd som jag faktiskt var, jag tror jag ignorerade det och försökte bara se det positivt. Jag försökte intala mig med att ”om Frans gråter hela vägen så är det så, han är bara en bebis, folk får titta”
Så, med 15 bagage totalt varav vi flög hem med 11 (familj tog hem väskor innan) så kom vi till flygplatsen med Frans. Han hängde på mig i en babybjörn när vi kom till Buffalos flygplats, vi checkade in alla våra bagage förutom vagn som vi checkade in vid gaten för att kunna få använda den när vi mellanlandade.
Första flighten mellan Buffalo – Chicago, denna resan tog ca 1,5 h och gick som en dans. Frans fick en kompis som var ett par månader äldre och jag ammade honom när vi lyfte och det gick fint. Vi hade fått massa tips om att antingen låta han ha napp eller ammas vid lyft och landning för att undvika lock i öronen, på uppvägen ammade jag som sagt men på nedvägen så ville han varken äta eller ta napp men verkade inte märka något lufttryck alls. Han var jättenöjd!
I Chicago mellanlandade vi, detta är ju typ världens största flygplats så jag var glad att vi hade vagnen här. Vi rullade iväg till tåget som man behövde ta till den terminal vi skulle flyga till Sverige från och allt gick smidigt. När vi klev på det långa flyget som var ett nattflyg blev vi direkt vänner med flygvärdinnorna som var så förtjusta i Frans, dom sa att dom aldrig sett en så liten bebis flyga. Det gjorde mig nog ännu mer stressad! Innan vi skulle lyfta så började Frans skrika som en galning, han har aldrig skrikit på det sättet tidigare och jag försökte med allt. Här berättade flygvärdinnorna att Frans behövde sitta fast vid lyft och landning, jag fick något litet bälte som skulle sitta fast i mitt bälte och så ville dom att han skulle sitta i mitt knä med ryggen mot min mage pga säkerhetsskäl, här förklarade jag att han absolut inte kunde sitta. Jag blev sjukt stressad, jag ville så gärna amma honom när vi skulle lyfta. I och med att dom inte tillät mig det så ammade jag honom massor innan det var dags att lyfta. Efter att jag slutat amma och försökt spänna fast honom i mig och försökt hålla upp honom och hans lilla huvud skrek han så han knappt fick luft, han verkade så stressad. Jag såg hur folk omkring oss stirrade, vred på sig och förmodligen tänkte att deras flygresa skulle bli en ren katastrof. Precis när vi skulle lyfta la Frans världens spya på mig och honom och jag insåg att jag nog varit lite stressad och matat honom för mycket…
Efter det däckade han och sov hela vägen med några matstopp. Han låg på mitt bröst hela resan med någon paus hos pappa medan jag smet på toa. Flygvärdinnorna tyckte jag hade varit så lugn och duktig med honom men jag berättade att jag hade ren panik innan vi lyfte… Fy. Men, tack och lov så gick resan superbra, så fort han kräkts så var han så trött och gosig och han bara gnydde lite och rörde på huvudet när han ville äta under resans gång. Så himla mysig flygresa! <3 Lilla skrutten.
Bra jobbat Frasse, 3,5 vecka gammal! Jag kan tala om att jag och J pustade ut och high fivade när vi landade i Stockholm. We made it! Och – alla bagagen har vi nu. 3 saknades när vi landade men dom fick vi tillbaka dagen efter. Så en lyckad resa hem och nu planerar vi inte att flyga på ett tag!
