Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

20:55 | November 28, 2018

Frans 8 months and my thoughts about it.

Grattis vår lille son på 8 månaders dagen. Du är vårt lilla lyckopiller! Det firades med besök på BVC, långlunch på Broms och sedan hamnade vi alla hemma i soffan. För J var det extremt påfrestande att ta sig ut för första gången idag, han kom två kvarter sedan var han helt slut. Stackarn! Han är verkligen inte sig själv än <3

Nu när Frasse är 8 månader betyder det att vi varit föräldrar i 8 månader. Jag är stolt över oss och hur vi hanterat dessa månader. Det är dom mest omtumlande men finaste månaderna i våra liv. Att vara mamma är verkligen det tuffaste jobbet på jorden. Jag tycker att allting som betyder något är också kämpigt ibland, precis som sitt jobb (om man älskar sitt jobb) eller relationer med vänner & familj, det krävs en del. Jag har haft lyckan att få en ganska enkel bebis och har nog tänkt att ”jag borde inte klaga. Frans är så enkel” men så vet jag ju ingenting annat än att vara mamma till Frans och oavsett enkelt barn eller inte så är det tufft. Vissa dagar är tuffare än andra och senaste två veckorna, sedan J blev skadad har jag verkligen känt på att jag lever. Det är det absolut mest magiska som finns att vara mamma, det finns inget som slår det men det är verkligen det mest viktiga  jobbet du kan ha och 24 timmar om dygnet tänker jag på Frans och hans behov och det tar tid att vänja sig vid att vara mamma. Jag har märkt nu efter 8 månader att jag, precis som man sig bör under en tid prioriterat bort mig själv. Jag försöker lära mig prioritera rätt och jag kämpar hårt för att få allt att funka i vår familj. Alla familjer har olika konstellationer så det är helt onödigt att jämföra sig med hur andra gör, särskilt för oss. Frans verkar jag / vi göra något rätt med i alla fall för han verkar så nöjd och glad, det är ju det viktigaste såklart men det är ju också viktigt att hela familjen mår bra. Jag känner att det nu är hög tid att börja prioritera lite me-time, att när jag har barnvakt är det inte för att gå och jobba utan snarare för att antingen göra ingenting, slänga mig på sängen och läsa en bok eller ta en promenad eller kaffe med en kompis eller kanske prioritera en date night? Jag och J påstod att vi skulle ha date night en gång i veckan, vi har misslyckats där totalt haha. Man går ju från att ha sitt egna schema där man prioriterar sig själv och varandra hur mycket man vill till att vända all sin energi och all sin fokus till en annan liten människa och plötsligt sitter man som jag och känner att man skulle behöva hitta tillbaka lite till sig själv och kanske saknar att få sova en hel natt. Jag har inte sovit en hel natt på 9 månader! Hur sjukt är det inte att man ändå står upp haha? Jag kan bli så avundsjuk på par som kan dela upp det men inser att vi alla par har det olika och vissa kanske är avundsjuka på oss för något annat, att jämföra är en lyckodödare. Jag saknar även träningen enormt så nu har jag bokat på några pass i veckan. Jag behöver det! Men, all fokus har som sagt gått till Frans och det skulle jag aldrig ångra. Hans första tid på jorden lille gubben!

Jag gillar ju nystarter och ser fram emot 2019. Nytt år och nya tåg, året då Frans blir ett och jag förhoppningsvis kommit in i mammarollen ännu bättre och lärt mig av detta året och mina prioriteringar. Jag försöker att inte vara så hård mot mig själv utan förösker tänka att med varje nyfödd bebis kommer också en helt ny mamma till.

Jag och J pratade idag om att i en familj där föräldrarna har ”vanliga jobb” dvs ett 8-17 jobb så kan man ofta dela upp föräldrarledigheten i Sverige och så har man även helgen tillsammans vilket kan vara skönt så att man kan hjälpas åt. För oss så är J idrottsman vilket betyder fullt fokus på det under säsong, inga lediga helger direkt och ganska mycket sova borta. För min del betyder föräldrarledighet att jag antingen struntar helt i jobb och inte har något att komma tillbaka till sen eller göra som mig, jobba bäst det går och att ta hjälp. Jag har ju min syster som jobbar för mig och utan henne hade jag varit sönderkörd. Alla ni som har en partner som är borta en del vet hur tufft det kan vara, så lägger man  till ett eget jobb på det, inte optimalt. Men, det har gått bra och J sa åt mig igår att jag borde klappa mig på axeln över att det faktiskt gått så himla bra och att Frans är så himla glad bebis, trots att han fått hakat på mamma en del på möten. Det går verkligen bra men så fort något händer, låt säga att Frans får tänder och inte sover på en vecka eller som nu att J blir skadad och inte kan hjälpa till över huvud taget då plötsligt är det svårt att känna att allt flyter på, det finns liksom inga marginaler eller någon extra energi att ta från i sådana stunder. Så, efter jul har jag helt nya jobb-prioriteringar, allt för att vi i lilla familjen ska få det att rulla på trots att något inte skulle gå vägen. Frans är en bebis och får han en jobbig tid ska jag kunna vara helt ledig och bara få känna att jag kan sova när han sover. Inte känna 10 måsten. Ingenting har jag någonsin låtit gå ut över Frans utan har jag någonsin kämpat på lite extra, jobbat lite för mycket eller sovit för lite har det ju bara gått ut över mig. Jag gör ju allt för Frans och J och jag är bra på att bita ihop.

Senaste 8 månaderna har jag gått igenom en förlossning, första tiden med bebis, en kämpig amning till en början, en ny mammaroll, en hemflytt till Sverige, inflytt i en ny lägenhet, en massa nya jobberbjudanden, en renovering, megastora lanseringar, att få lära mig bo på hemmaplan (nära vänner, familj och tillgänglig för alla jobb + möten) och lära mig hur det funkar för mig och J att vara föräldrar. Det är ändå en del stora förändringar och mitt i allt detta har mitt varumärke växt med raketfart och jag har försökt bolla jobb med familjeliv så gott det går, vilket jag insåg inte var en enkel match.. så ja, en tid i lärdomens tecken. Jag har nog förändrats och växt 10 år senaste månaderna men jag ser fram emot att kicka igång ettt nytt år snart med nya erfarenheter och mer kunskap. För senaste 8 månaderna har varit så fyllda med kärlek men… dom har också varit tuffare än jag vågat erkänna för mig själv.

Det som jag ser så positivt med allt detta är att jag nu har blivit lite klokare, att jag nu vet vilka råd jag ska ge till andra nyblivna mammor och en sista viktig sak. Tidigare har jag aldrig riktigt brytt mig om att jag själv fått drabbas när jag kört på för hårt, jag bara kör på så nu när jag inser att, skulle jag må dåligt går det ut över Frans så blir jag mycket försiktigare. Det är bra. Jag kände alltid tidigare under perioder att ”esch det klarar jag. Jag klarar och orkar allt, jag biter ihop” typ men nu är det inte längre strunt i mig och göra allt för alla andra för då drabbar det inte bara mig och det behövde jag <3 Det kände jag redan när jag blev gravid att alla mina beslut påverkade Frans.

Till er alla mammor där ute och alla era moms 2 be. Ta hand om er och kom ihåg att vi alla gör vårt bästa, var inte så hårda mot er själva <3 Och J, jag är så glad över att vi gör allt för varandra och hjälps åt på det allra bästa sätt vi kan för att underlätta för varandra. Vi gör vårt bästa, mer kan man inte göra! Till er alla ensamstående föräldrar, jag hade tagit ner stjärnor från himlen till er om jag kunde, ni förtjänar det. Vilka hjältar ni är <3


14 kommentarer



14 kommentarer om “Frans 8 months and my thoughts about it.”

    ”För min del betyder föräldrarledighet att jag antingen struntar helt i jobb och inte har något att komma tillbaka till sen […]”

    Rätta mig gärna om jag missförstått, men ditt varumärke bygger väl i grunden på dig som person och din blogg och instagram där du delar med dig? Allt annat du gör och åstadkommer är väl tackvare och/eller gynnas av dig/ditt varumärke? Och i så fall – skulle inte bloggandet/instagrammandet vara arbetsuppgifter du kunde fortsätta med samtidigt som du lägger resten på is (eller iaf drar ner på tempot) så länge du är föräldraledig? Jag tror inte att ditt varumärke skulle skadas så pass att du inte har något att komma tillbaka till om du enbart fokuserade på blogg/instagram. Jag menar – du är ju du, och det är ditt liv vi väljer att följa oavsett vad du gör. Om du uppdaterar oss så är vi glada att följa dig 🙂 Och när tiden finns för att trappa upp jobbet med produktsläpp, samarbeten, kollektioner osv. så finns vi där!

    Reply

    Du har helt rätt i din tanke, vad klok och fin du är <3 Jag hade absolut kunnat pausa en del samarbeten jag har varit så himla optimistisk och tyckt att allt låter så kul så jag har haft svårt att tacka nej till många erbjudanden! Så som att få en ny chans att släppa min design eller ta fram en skönhetsprodukt var sådant jag blev så smickrad av att göra så jag har bara inte förstått hur mycket jobb det skulle bli för mig att jobba med bebis 🙂 därför är jag glad nu att jag har anställt Linn och vet hur jag ska lägga upp våren! Tack för din kommentar. Så tänkvärd! Kram <3

    Reply

    Du har så rätt. Att vara mamma är det bästa men tuffaste jobbet! Tack för att du delar med dig

    Reply

    Känner igen det du beskriver. Vi har en kille som är drygt en månad yngre än frans, lille benjamin. Han är underbar på alla sätt o vis men vi har kämpat mkt med sömnen sedan han va 4 månader. Har du några bra nattning- och sömntips så dela gärna. Sömn är min nya besatthet, haha. Jag brukar fantisera om att få sova en hel natt 🙂

    Håller med om att det är världens tuffaste men också viktigaste jobb. Man älskar ju sin lille knodd så att man vill gå sönder. Även om han vaknar en gång i h en v i rad… Jag ska börja jobba heltid nu i jan, när han är 8 mån. Pappan ska ta över o va hemma m honom o 5 månader. Sen delar vi på sommaren. Vi har familjerna i andra länder, så får tyvärr ingen hjälp. Allas situationer är verkligen unika och olika -gör det som passar er bäst! Inga pekpinnar, ingen mom-shaming, ingen jämförelse -o framförallt, ingen känner frans bättre än ni! Så kör på! Är han glad är ni glada 🙂

    Reply

    Tack för att du delar! Va hittar du o Frans på om dagarna? Går du i nån mammagrupp genom bvc? Har ni varit på öppnaförskolan nått?Du har säkert tusen tips på tandsprickning men hos oss funkar de bäst o gnaga på en kylskåpskall morot, det vart tyst första gången han fick en.. och sen badda med flytande alvedon till natten😊

    Reply

    Åh tack Sanne för ett så ärligt inlägg. Kände att jag behövde läsa just det där idag! ❤️

    Reply

    Tack för en härlig och inspirerande blogg. Känner igen mig så mycket i det du skriver. De första tre åren med stora tjejen och lilltjejens första år så arbetade min man 8-17 plus att han var fotbollstränare och var alltså borta 3-4 kvällar i veckan plus match antingen vardag eller helg. Har flera vänner vars män hade samma ”liv” och såhär i efterhand förstår jag inte hur man klarade det. Tror man är så överväldigad av kärlek och tacksamhet att man bara kör på som man alltid gjort. Men när stora tjejen grät och frågade varför pappa måste åka fem minuter efter han kom efter jobb så började vi såklart tänka men då hade vi kört på i tre år redan.
    Stor kram och tack för att du delar med dig

    Reply

    Tack för så bra inlägg! Jag känner ofta så mycket igen mig i det du skriver. Vi har också en enkel och glad liten 6 månadersbebis, så jag känner också att jag inte kan klaga trots att det är tufft för mig med ibland. Ofta funderar jag också på om det beror mycket på ens eget synsätt hur enkelt och bra man har det. Visst vissa hör man har det mycket värre, men ibland när man diskuterar så tycker jag man har det likadant men den andra har det ”såå jobbigt”. Om man inte hade varit så positiv så kanske man hade haft det värre:) Lite förvirrat men hoppas du förstår, ville ändå kommentera:) massa kramar Klara

    Reply

    Har ni sökt dagis plats ännu? Hur tänker ni kring det? 🙂

    Reply

    Vilket oerhört fint och sympatiskt inlägg!! Du verkar extremt mogen och insiktsfull, samtidigt som du inspirerar till positivitet.
    För att vara helt ärlig hade jag slutat följa dig i sociala medier… Ville ha ett mer “real” flöde och tyckte du var svår att relatera till, för mycket av en superwomen som liksom blev för endimensionell och olik ens eget mänskliga jag.
    Fattar nu att jag haft helt fel om dig, du är bara människa och går igenom det man själv gör, MEN du väljer att ha en positiv inställning ändå!

    Reply

    Hej Sanne. Jag brukar aldrig kommentera på bloggar, men jag ville verkligen skriva något efter att ha läst ditt ärliga inlägg. Jag har som dig en liten bebis på 8 månader som föddes den 26 mars, vi hade BF samma dag om jag minns rätt 🙂 Att få vara mamma är det största och häftigaste jag upplevt, den kärleken som vi besitter till våra barn är ju brutal. Men, som du beskriver, är det otroligt tufft ibland. Det går bara inte att förneka. Efter att ha följt dig länge (sen innan du bodde i sundsvall) så känner jag igen mig i dig, jag är också den som ofta får höra att jag tar på mig för mycket, är för snäll och alltid är positiv (så där positiv så människor nästan blir irriterad haha). Jag älskar dom sidorna med mig, MEN, jag tror det blir lätt att man bara “kör på” och inte låter sig själv tycka det är SKIT JOBBIGT ibland. Jag har svårt att ibland erkänna att jag har motgångar eller liknande, för jag vill hela tiden hitta det där “men” som vänder det till något positivt. Det är såklart en stor fördel, men ibland får man ju faktiskt bara känna, vara ledsen eller erkänna att man är helt slutkörd och att det är skit. Haha. Jag har också en “enkel bebis”, något som alla gärna påpekar, det är jag såklart jätte tacksam för, men det kunde nästan göra så att jag inte tillät mig tycka att det var jobbigt. Du kanske förstår hur jag menar. Med det sagt, så tycker jag du gör det grymt. Heja dig som bara vill göra så gott det går för lilla Frans barn och din partner. Tror starkt på att vi konstant lär oss om oss själva och det gör ju också att vi utvecklas konstant. Massa kram på dig. <3

    Reply

    Att Frans är så himla glad och fin kan ju bara vara tack vare all den kärlek han känner från dig och J. Det måste ju vara det absolut finaste, tror ingen kan undgå att se vilken välmående son ni har.

    Jag har följt dig ganska länge till och från och uppskattar verkligen din positiva energi och ditt tankesätt så mycket, det som skiljer dig från många andra! Tack för det! Det borde verkligen finnas fler som dig!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här